• Barbados, Västindien
    Jehovas vittnens årsbok 1989

    • Minnen av upplivande dagar

      Syster Lina Gaul, lite familjärt kallad ”Mammy Gaul” av både unga och gamla, var bland dem som var verksamma redan på den tiden. Trots att hennes minne inte är så bra som det en gång var, älskar hon att berätta om dessa upplivande dagar och om hur Jehova på ett underbart sätt handlade med sitt folk! Mammy Gaul, som nu är drygt 90 år, kommer ihåg då hennes far och mor år 1910 fick en traktat av skolläraren, Thomas. Familjen lärde snart känna sanningen om helvetet, själen, treenigheten och andra läror genom den här och andra traktater som bibelforskarna gett ut. Det tog inte lång tid förrän de hade klippt av alla band med missionskyrkan i Workman Village och anslutit sig till ”ecclesian” (församlingen) av bibelforskare som samlades på Roebuck Street 40 i Bridgetown. År 1911 var båda hennes föräldrar redo för dop, och året därpå döptes även Lina.

      Syster Gaul och hennes föräldrar, Alexander och Josephine Payne, betraktades som ”vilsegångna får” av sina tidigare trosfränder i missionskyrkan, och därför försökte man ”föra dem till rätta igen”. Missionskyrkan höll offentliga möten utanför Paynes hus och bad Herren sända dem tillbaka till missionskyrkans fålla.

      Med ett förnöjt leende och tindrande ögon berättar syster Gaul om ett tillfälle då hennes mors före detta bästa vän i missionskyrkan sändes hem till dem. Hon berättar som om hon hört hela samtalet alldeles nyss:

      ”’Syster Payne’, sade min mors vän, ’jag har ett budskap från Herren till dig.’

      ’Har du träffat honom? Hur såg han ut?’ svarade mamma.

      ’Han är lång och vit, klädd i vitt och rider på en vit häst, och han uppmanar dig att komma tillbaka till kyrkan i Workman Village.’

      Mammas svar gjorde snabbt slut på deras försök att få oss tillbaka till missionskyrkan. Hon sade: ’Jaha, gå tillbaka och säg till den här ”mannen” att jag, Josephine Payne, säger att jag inte tänker komma tillbaka.’”

      Familjen Payne, liksom andra som anslöt sig till bibelforskarna under dessa tidiga år, utsattes för mycket hån och ihärdigt motstånd. Men deras tro var stark. När man ser tillbaka, kan man förstå den fråga som ställs i bibeln: ”Vem är den som vill förakta den ringa begynnelsens dag?” (Sak. 4:10) Jehovas uppsåt att låta sitt namn bli förkunnat på hela jorden inbegrep utan tvivel också denna lilla ö i Västindien.

      Syster Gaul är fortfarande verksam i tjänsten och har predikat de goda nyheterna varje månad, utan undantag, sedan hon döptes år 1912. Hon är fortfarande klar i huvudet, trots att hon drabbats av slaganfall två gånger och enligt ortsbefolkningen sägs tillhöra dem som ”gått över gränsen”, och hon söker alltid tillfällen att få tala med andra om de goda nyheterna.