Vikten av inre skönhet

I Bibeln får vi en försäkran om att Skaparen, Jehova Gud, sätter stort värde på inre skönhet. Tänk på följande exempel:

När Jehova sade till profeten Samuel att han skulle utse en kung över Israel bland Isais söner tänkte profeten genast på den stilige Eliab och sade: ”Sannerligen, inför Jehova står hans smorde.” Men Jehova sade till Samuel: ”Se inte på hans utseende och på hans resliga gestalt, för jag har förkastat honom. Gud ser nämligen inte som människan ser, ty människan ser det som är synligt för ögonen, men Jehova ser hur hjärtat är.” (1 Samuelsboken 16:6, 7)

Det visade sig vara den yngste sonen, David, som hade utvalts till att bli kung. Även om det sägs att David hade ”vackra ögon” och ”skönt utseende”, såg han kanske inte lika respektingivande ut som sina äldre bröder. Men ”Jehovas ande verkade på David alltifrån den dagen”. Även om han var ofullkomlig och begick en del allvarliga synder, visade han sig ha ett gott hjärta och tjänade Gud troget fram till sin död. (1 Samuelsboken 16:12, 13) Det var utan tvivel främst hans inre skönhet som gjorde honom tilldragande i Guds ögon.

Tänk som en kontrast till detta på Absalom, en av Davids söner. Han blev illa omtyckt trots sitt stiliga yttre. I Bibeln sägs det om honom: ”I hela Israel fanns det ingen som var så prisad för sin skönhet som Absalom; från fotsulan till hjässan fanns det inget fel på honom.” (2 Samuelsboken 14:25) Men Absaloms ärelystnad drev honom till att göra uppror mot sin egen far och lägga beslag på tronen. Han till och med förgrep sig på sin fars bihustrur. Följden blev att Absalom ådrog sig Guds vrede och led en plågsam död. (2 Samuelsboken 15:10–14; 16:13–22; 17:14; 18:9, 15)

Känner du dig dragen till Absalom? Nej, naturligtvis inte. Han var på det hela taget en motbjudande person. Hans framträdande fysiska skönhet uppvägde inte hans högmod och illojalitet, och den förhindrade inte heller hans undergång. Däremot talas det om många kloka och sympatiska personer i Bibeln, utan att det nämns något om deras fysiska utseende. Det är uppenbart att det var deras inre skönhet som var viktigast.

Däremot är det fullt möjligt att utveckla goda egenskaper som bidrar till verklig inre skönhet. I Bibeln sägs det: ”Behag kan vara falskt, och skönhet kan vara tom, men prisas skall den kvinna som fruktar Jehova.” Som kontrast sägs det varnande: ”Som en guldring i trynet på en gris är skönhet hos en kvinna som vänder sig bort från förnuft.” (Ordspråksboken 11:22; 31:30)

Genom Guds ord får vi hjälp att värdesätta ”hjärtats fördolda människa i den oförgängliga klädnaden, den stilla och milda anden, som är av stort värde i Guds ögon”. (1 Petrus 3:4) Ja, sådan inre skönhet är av långt större värde än fysisk skönhet. Och den finns inom räckhåll för alla.