Roger, som är från Hawaii, kommer ihåg en sådan besvärlig situation som hände honom just då han hade kommit till Belau för 13 år sedan. ”När en kvinna som vi besökte sade: ’Jag är katolik’, var det enda palauanska ord jag kunde svara med ’Varför?’” Den besökte kom då med en lång förklaring. ”Jag förstod inte ett ord av vad hon sade. När hon var klar, sade jag det enda andra ordet jag kunde: ’Tack’, och sedan gick jag!”

Missionärerna på Ponape, Truk och Belau använder sina egna båtar för att vittna på öarna. Eftersom de flesta öarna saknar brygga eller hamn, måste de ofta vada i land i gyttja ända upp till knäna. De flesta öbor är vänliga och välkomnar besökarna genom att breda ut vävda golvmattor för dem och ge dem kall kokosmjölk att dricka. Hela familjen kallas samman och lyssnar uppmärksamt. Eftersom många saknar pengar, är det inte ovanligt att förkunnarna återvänder efter två eller tre dagar med båten lastad med frukt som de har fått i utbyte mot biblisk litteratur.

Roger som nu är på Belau säger: ”Vi har välsignats med en ny Rikets sal och en lojal grupp förkunnare.”