BJÄLLRA

En liten metallklocka, vanligtvis päron- eller bägarformad, som frambringar en hög, klingande ton när den skakas.

Första gången bjällror nämns i Bibeln är i samband med tjänsten vid tältboningen, nämligen i Andra Moseboken, där det hebreiska ordet pa‛amọ̄n förekommer sju gånger. Guldbjällror och granatäpplen av blått, purpurrödfärgat och kermesrött garn var fästa växelvis på fållen på översteprästens blå överklädnad. (2Mo 28:33–35; 39:25, 26)

I Sakarja 14:20 används det hebreiska ordet metsillạh om bjällror på hästars seldon. Ordet kommer från en verbrot som betyder ”(gen)ljuda”, ”skalla”, ”klinga”. (Jfr 1Sa 3:11, där en form av det hebreiska ordet tsalạl har återgetts med ”skrälla”.) Att orden ”Helighet tillhör Jehova” skulle stå på hästarnas bjällror – samma ord som stod på ”den glänsande plåten” på den israelitiske översteprästens turban – tyder på att allt skulle präglas av en medvetenhet om Jehovas helighet. (2Mo 39:30, 31; jfr Sak 14:21.)