Efter omkring ett år i Itu fick jag ett telegram med en inbjudan att arbeta tillfälligt vid Betel, Jehovas vittnens avdelningskontor i Rio de Janeiro, under förberedelsen för landskonventet. Jag tackade med glädje ja.

Fler privilegier och utmaningar

Det var ingen brist på arbete vid Betel, och jag var glad över att jag kunde hjälpa till. Det var så lärorikt att vara med vid genomgången av dagens text varje morgon och familjestudiet av Vakttornet på måndagskvällarna. De innerliga böner som Otto Estelmann och andra erfarna medlemmar av Betelfamiljen bad gjorde ett djupt intryck på mig.

Efter landskonventet packade jag mina väskor för att återvända till Itu, men till min överraskning kom Grant Miller, landstjänaren, med ett brev till mig med en inbjudan att bli permanent medlem av Betelfamiljen. Min rumskamrat blev syster Hosa Yazedjian, som fortfarande tjänar vid Betel i Brasilien. På den tiden var Betelfamiljen liten – bara 28 medlemmar – och vi var alla nära vänner.

År 1964 kom João Zanardi, en ung heltidsförkunnare, till Betel för att få övning. Han var då förordnad som kretstjänare, eller resande tillsyningsman, i närheten. Vi träffades ibland när han kom till Betel för att lämna in sina rapporter. Landstjänaren gav João tillåtelse att vara med vid familjestudiet på måndagskvällarna, och det gjorde att vi kunde tillbringa mer tid tillsammans. João och jag gifte oss i augusti 1965. Jag tackade med glädje ja till inbjudan att följa med min man i resetjänsten.

[Bild på sidan 26]

Tillsammans med Betelfamiljen i Brasilien 1963