Firkovich lyckades samla ett stort antal handskrifter, och 1859 beslöt han sig för att erbjuda det kejserliga biblioteket sin stora samling. År 1862 hjälpte Alexander II till att köpa samlingen till biblioteket för den då mycket stora summan av 125 000 rubel. Vid den tiden hade biblioteket inte mer än 10 000 rubel att röra sig med om året! Det här förvärvet inbegrep den berömda Codex Leningradensis (B 19^A). Den är från år 1008 och är världens äldsta fullständiga handskrift till de hebreiska skrifterna. En forskare framhöll: ”Den är troligen den enskilt viktigaste handskriften till Bibeln, för den utgör texten i de flesta moderna textkritiska utgåvorna av den hebreiska bibeln.” (Se rutan här intill.)

De vetenskapliga textutgåvorna Biblia Hebraica Stuttgartensia och Rudolf Kittels Biblia Hebraica, som användes av den kommitté som utarbetade den engelska utgåvan av Nya världens översättning, grundar sig på Codex Leningradensis, och i de här textutgåvorna förekommer tetragrammet, dvs. Guds namn, 6 828 gånger.