DE HEBREISKA TEXTERNA

17. Vilka var de skriftlärda, soferim, och varför uttalade sig Jesus fördömande om dem?

¹⁷ Soferim. De män som gjorde avskrifter av de hebreiska skrifterna från Esras dagar och fram till Jesu tid kallades skriftlärda eller soferim. Med tiden tog de sig friheten att göra ändringar i texten. Jesus fördömde öppet dessa förmenta Lagens väktare för att de tog sig befogenheter som de inte hade. — Matt. 23:2, 13.

18. a) Vilka var masoreterna, och vilka värdefulla kommentarer till den hebreiska texten utarbetade de? b) Ge exempel på några av soferims ändringar som de lade märke till, enligt vad som påpekas i studieutgåvan av New World Translation.

¹⁸ Masora uppenbarar ändringar. De som efterträdde soferim som avskrivare under århundradena efter Kristus kom att bli kända som masoreter. De lade märke till de ändringar som soferim tidigare hade gjort och antecknade dem i marginalerna eller i slutet av den hebreiska texten. Dessa marginalanteckningar kom att kallas masora. I masora riktades uppmärksamheten på soferims 15 så kallade extraordinära punkter, nämligen 15 ord eller uttryck i den hebreiska texten som hade markerats med punkter eller streck. Några av dessa extraordinära punkter påverkar inte uttolkningen eller ordalydelsen i våra nuvarande bibelöversättningar, men andra gör det och är betydelsefulla.h På grund av vidskeplig fruktan för att uttala namnet Jehova lät sig soferim förledas till att ändra namnet till ʼAdho·nạj (Herre) på 134 ställen och till ʼElo·hịm (Gud) på några ställen. I masora påpekas dessa ändringar.i Enligt en anmärkning i masora hålls de skriftlärda, soferim, också ansvariga för att ha gjort minst 18 textkorrigeringar (emendationer), och det har tydligtvis förekommit ännu fler.j Dessa korrigeringar är med all sannolikhet välmenta försök att förbättra texten, eftersom den ursprungliga lydelsen tycktes visa antingen vanvördnad för Gud eller bristande respekt för hans jordiska representanter.

19. Vad är den hebreiska konsonanttexten, och när fick den sin slutgiltiga form?

¹⁹ Konsonanttexten. Det hebreiska alfabetet består av 22 konsonanter och har inga vokaler. Ursprungligen skulle läsaren själv sätta in vokalljuden med ledning av sin kännedom om språket. Hebreiskan skrevs alltså som vi skriver en del förkortningar. På svenska har vi många vanliga förkortningar som består av bara konsonanter. Vi har till exempel ngn, som är en förkortning för någon. På liknande sätt är det hebreiska språket uppbyggt av ord som består av enbart konsonanter. Med ”konsonanttexten” avses således den hebreiska texten utan några vokaltecken. De hebreiska skrifternas konsonanttext fick sin slutgiltiga form under det första och andra århundradet enligt den vanliga tideräkningen, även om handskrifter med textvarianter fortfarande var i omlopp under någon tid. Men det gjordes inte längre några ändringar som på soferims tid.

20. Vad gjorde masoreterna med den hebreiska texten?

²⁰ Den masoretiska texten. Under senare hälften av det första årtusendet enligt den vanliga tideräkningen uppfann masoreterna (hebreiska: ba·ʽalẹh ham·ma·soh·rạh, som betyder ”traditionens herrar” eller ”traderingens mästare”) ett system med vokalpunkter och accenttecken. Dessa tjänade som en skriftlig hjälp till att läsa och uttala vokalljuden. Tidigare hade uttalet förmedlats från släkte till släkte genom muntlig tradition. Masoreterna gjorde inga ändringar i texten, men i marginalerna gjorde de anmärkningar, som kallades masora, när de fann det nödvändigt. De var mycket noga med att inte ta sig några friheter beträffande texten. I masora riktade de dessutom uppmärksamheten på egendomligheter i texten och angav korrigerade läsarter när de tyckte att det var nödvändigt.

21. Vad är den masoretiska texten?

²¹ Det fanns tre masoretskolor som sysslade med att utveckla vokalpunkter och accenttecken till konsonanttexten, nämligen den babyloniska, den palestinska och den tiberiensiska. Den hebreiska texten, som nu finns i tryckta utgåvor av den hebreiska bibeln, kallas den masoretiska texten och följer det system som den tiberiensiska skolan uppfann. Detta system utvecklades av masoreterna i Tiberias, en stad som ligger på västra stranden av Galileens hav. I fotnoterna i studieutgåvan av New World Translation hänvisas det många gånger till den masoretiska texten (under beteckningen ”M”) och till dess marginalanmärkningar, masora (under beteckningen M^margin).k

22. Vilken handskrift med den babyloniska texten har blivit tillgänglig, och hur ter den sig i jämförelse med den tiberiensiska texten?

²² Den palestinska skolan placerade vokaltecknen över konsonanterna. Endast några få av dessa handskrifter finns bevarade i dag, och de visar att detta vokalisationssystem var ofullständigt. Det babyloniska systemet var också supralineärt, dvs. vokaltecknen var placerade över konsonantraderna. En handskrift med det babyloniska vokalsystemet är Codex Babylonicus Petropolitanus, Petersburgkodexen, som innehåller de senare profeterna. Denna kodex, som förvaras i det allmänna biblioteket i S:t Petersburg, stammar från år 916 v.t. Den innehåller Jesaja, Jeremia, Hesekiel och de ”mindre” profeterna, med marginalanmärkningar (masora). Forskare har ivrigt granskat denna handskrift och jämfört den med den tiberiensiska texten. Även om man i den har använt det supralineära vokalisationssystemet, följer den faktiskt den tiberiensiska texten när det gäller konsonanttexten, vokalerna och masora. På British Museum finns ett exemplar av den babyloniska texten till Pentateuken, som i huvudsak har visat sig vara i överensstämmelse med den tiberiensiska texten.

23. Vilka hebreiska handskrifter har man funnit i närheten av Döda havet?

²³ Dödahavsrullarna. År 1947 började ett nytt spännande kapitel i de hebreiska handskrifternas historia. I en grotta vid Wadi Qumran (Nahal Qumeran) i området kring Döda havet fann man den första Jesajarullen tillsammans med andra bibliska och icke-bibliska skriftrullar. Kort därefter offentliggjordes en fullständig fotostatkopia av denna välbevarade Jesajarulle (1QIs^a) för att forskare skulle kunna studera den. Man tror att den stammar från slutet av 100-talet f.v.t. Det var ett otroligt fynd — en hebreisk handskrift som var omkring 1.000 år äldre än den äldsta existerande handskriften med den erkända masoretiska texten till Jesajas bok!l I andra grottor i Qumran fann man fragment av över 170 skriftrullar med delar av samtliga böcker i de hebreiska skrifterna utom Esters bok. Dessa skriftrullar är fortfarande föremål för studium.

24. Hur stämmer dessa handskrifter med den masoretiska texten, och hur gör New World Translation bruk av dem?

²⁴ En forskare som har granskat den långa Psalm 119 i en viktig Dödahavsrulle med Psalmernas bok (11QPs^a) framhåller att den är nästan ordagrant identisk med den masoretiska texten till Psalm 119. Professor J. A. Sanders säger om rullen med Psalmerna: ”De flesta av [avvikelserna] är ortografiska och av betydelse bara för forskare som är intresserade av ledtrådar till hur hebreiskan uttalades i gamla tider och liknande.”a Andra exempel från dessa märkliga gamla handskrifter visar att det i de flesta fall inte är några större avvikelser. Jesajarullen uppvisar visserligen några olikheter i stavning och i den grammatiska uppbyggnaden, men det förekommer inga avvikelser som berör läropunkter. Den offentliggjorda Jesajarullen undersöktes med hänsyn till avvikelser då man utarbetade New World Translation, och det görs flera hänvisningar till den.b

25. Vilka hebreiska texter har nu behandlats, och vad övertygar studiet av dem oss om?

²⁵ Vi har nu behandlat de viktigaste kanalerna som har bidragit till att förmedla de hebreiska skrifternas text. De viktigaste är den samaritanska Pentateuken, de arameiska targumerna, den grekiska Septuaginta, den tiberiensiska hebreiska texten, den palestinska hebreiska texten, den babyloniska hebreiska texten och Dödahavsrullarnas hebreiska text. Som ett resultat av ett jämförande studium av dessa texter är vi övertygade om att de hebreiska skrifterna i stort sett har bevarats fram till vår tid i den form i vilken Guds inspirerade tjänare ursprungligen skrev ner dem.

HEBREISKA TEXTUTGÅVOR

26. a) När började man ett kritiskt studium av den hebreiska texten, och vilka texter har getts ut? b) Hur har Ginsburgs text använts?

²⁶ Den tryckta standardutgåvan av den hebreiska texten ända fram till 1800-talet var den så kallade andra rabbinska bibeln, utarbetad av Jakob ben Chajim och utgiven år 1524/1525. Det var först på 1700-talet som bibelforskare inledde ett kritiskt studium av den hebreiska texten. Åren 1776—1780 publicerade Benjamin Kennicott i Oxford avvikande läsarter från över 600 hebreiska handskrifter. Därefter, åren 1784—1798, utgav den italienske forskaren J. B. de Rossi i Parma variantläsarter från över 800 andra handskrifter. Hebraisten S. Baer i Tyskland utarbetade också en textutgåva. Längre fram ägnade C. D. Ginsburg många år åt att framställa en hebreisk textutgåva med textkritiska noter. Den utgavs första gången år 1894 och utkom i en sista reviderad utgåva år 1926.c Joseph Rotherham använde 1894 års upplaga av denna text, när han utarbetade sin engelska översättning The Emphasised Bible, som utkom år 1902. Och professor Max L. Margolis och hans medarbetare använde Ginsburgs och Baers texter, när de gjorde sin översättning av de hebreiska skrifterna, som utkom år 1917.

27, 28. a) Vad är Biblia Hebraica, och hur har detta verk förbättrats? b) Hur har man i New World Translation använt denna text?

²⁷ År 1906 utgav den hebreiskkunnige forskaren Rudolf Kittel i Tyskland den första upplagan av sin hebreiska text, Biblia Hebraica, ”Den hebreiska bibeln”. (Senare utkom en andra upplaga.) I detta verk lade Kittel fram en textkritisk apparat med omfattande fotnoter, i vilka de många hebreiska handskrifterna jämförs med den masoretiska text som fanns tillgänglig vid den tiden. Kittel använde den allmänt erkända texten av Jakob ben Chajim som grundtext. När Ben Ashers långt äldre och bättre masoretiska texter, som hade blivit standardiserade omkring 900-talet v.t., blev tillgängliga, grep sig Kittel an med att utarbeta en helt förändrad, tredje upplaga av Biblia Hebraica. Detta verk fullbordades av hans medarbetare efter hans död.

²⁸ Det var 7:e, 8:e och 9:e upplagorna av Kittels Biblia Hebraica (1951—1955) som utgjorde textunderlaget när man översatte de hebreiska skrifterna till engelska i New World Translation. En ny utgåva av den hebreiska texten, Biblia Hebraica Stuttgartensia av år 1977, användes när man reviderade fotnoterna till 1984 års studieutgåva av New World Translation.

29. Vilka upplysningar i Biblia Hebraica var av särskilt värde när det gällde att återställa Guds namn?

²⁹ Kittels återgivning av marginalanteckningarna, masora, som riktar uppmärksamheten på många av de ändringar som de förkristna avskrivarna gjorde i texten, har bidragit till exakta återgivningar i Nya Världens översättning, bland annat till att man på flera ställen har återinsatt Guds namn, Jehova. Resultaten av den ständigt fortskridande forskningen när det gäller bibeltexten fortsätter alltså att komma bibelläsare till godo genom Nya Världens översättning.

30. a) Använd översikten på sidan 308, som visar vilka textkällor som har utgjort underlag för de hebreiska skrifterna i Nya Världens översättning, och följ den hebreiska textens utveckling fram till Biblia Hebraica, som är den förnämsta källan till Nya Världens översättning. b) Nämn några andra källor som har rådfrågats av den översättningskommitté som står bakom New World Translation.

³⁰ Till detta studium hör en översikt som visar vilka textkällor som har utgjort underlag för de hebreiska skrifterna i Nya Världens översättning. Översikten visar i stora drag hur den hebreiska texten har utvecklats fram till Kittels Biblia Hebraica, den källa som man i första hand har använt. De källor man har rådfrågat i andra hand markeras med vita streckade linjer. När det hänvisas till sådana översättningar som den latinska Vulgata och den grekiska Septuaginta, betyder det inte att man har haft tillgång till de ursprungliga verken. Som i fallet med själva de inspirerade hebreiska skrifterna finns inte originalen till dessa översättningar kvar. Däremot finns det tillförlitliga textutgåvor eller pålitliga gamla översättningar och kritiska kommentarer. Genom att rådfråga dessa olika källor har den kommitté som står bakom New World Translation kunnat presentera en auktoritativ och vederhäftig översättning av de ursprungliga inspirerade hebreiska skrifterna. Alla dessa källor finns angivna i fotnoterna i studieutgåvan av New World Translation.

31. a) Vad är alltså de hebreiska skrifterna i Nya Världens översättning ett resultat av? b) Vilken tacksamhet och vilka förhoppningar kan vi därför ge uttryck åt?

³¹ De hebreiska skrifterna i Nya Världens översättning är alltså ett resultat av flera seklers bibelkunskap och forskning. De har sin grund i en mycket välbevarad hebreisk text, en gedigen produkt av trogen textöverföring. Med ett språk som får läsaren att tänka erbjuder de åt den som seriöst och ingående vill studera Bibeln en översättning som är både ärlig och noggrann. Vi riktar allt tack till Jehova Gud för att han meddelar sig med sina skapelser och för att hans ord är levande och utvecklar kraft i våra dagar. (Hebr. 4:12) Må ärliga människor fortsätta att bygga upp sin tro genom att studera Guds dyrbara ord och sporras till att göra Jehovas vilja i denna avgörande tid. — 2 Petr. 1:12, 13.

[Tabell på sidan 313]

(För formaterad text, se publikationen)

NÅGRA VIKTIGA PAPYRUSHANDSKRIFTER

De hebreiska skrifterna

Handskriftens namn Papyrus Nash

Språk Hebreiska

Förvaringsplats Cambridge, England

Handskriftens namn Rylands 458

Beteckning 957

Datering 100-talet f.v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Manchester, England

Handskriftens namn Fouad 266

Datering 1:a århundradet f.v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Kairo, Egypten

Handskriftens namn Dödahavsrulle med Tredje Moseboken

Beteckning 4Q LXX Lev^b

Datering 1:a århundradet f.v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Jerusalem, Israel

Ungefärligt innehåll Fragment av Tredje Moseboken

Handskriftens namn Chester Beatty VI 

Beteckning 963

Datering 100-talet v.t.

Språk Grekiska

Handskriftens namn Chester Beatty IX, X

Beteckning 967/968

Datering 200-talet v.t.

Språk Grekiska

De kristna grekiska skrifterna

Handskriftens namn Oxyrhynchos 2

Beteckning P¹

Datering 200-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Philadelphia, Pennsylvania, USA 

Ungefärligt innehåll Matt. 1:1—9, 12, 14—20

Handskriftens namn Oxyrhynchos 1228

Beteckning P²²

Datering 200-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Glasgow, Skottland 

Handskriftens namn Michigan 1570

Beteckning P³⁷

Datering 200/300-talet v.t. 

Språk Grekiska

Förvaringsplats Ann Arbor, Michigan, USA

Ungefärligt innehåll Matt. 26:19—52

Handskriftens namn Chester Beatty I

Beteckning P⁴⁵

Datering 200-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Dublin, Irland; Wien, Österrike

Handskriftens namn Chester Beatty II

Beteckning P⁴⁶

Datering omkr. 200 v.t.

Språk Grekiska

Ungefärligt innehåll Nio av Paulus’ brev

Handskriftens namn Chester Beatty III 

Beteckning P⁴⁷

Datering 200-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Dublin, Irland

Ungefärligt innehåll Upp. 9:10—17:2

Handskriftens namn Rylands 457

Beteckning P⁵²

Datering omkr. 125 v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Manchester, England

Ungefärligt innehåll Joh. 18:31—33, 37, 38

Handskriftens namn Bodmer II

Beteckning P⁶⁶

Datering omkr. 200 v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Genève, Schweiz

Ungefärligt innehåll Större delen av Johannesevangeliet

Handskriftens namn Bodmer VII, VIII

Beteckning P⁷²

Datering 200/300-talet v.t. 

Språk Grekiska

Handskriftens namn Bodmer XIV, XV

Beteckning P⁷⁵

Datering 200-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Genève, Schweiz

[Tabell på sidan 314]

(För formaterad text, se publikationen)

NÅGRA VIKTIGA LÄDER- OCH PERGAMENTHANDSKRIFTER

De hebreiska skrifterna (på hebreiska)

Handskriftens namn Aleppokodexen

Beteckning Al

Datering 930 v.t.

Språk Hebreiska

Handskriftens namn British Museum Codex Or. 4445

Datering 900-talet v.t.

Språk Hebreiska

Förvaringsplats London, England

Ungefärligt innehåll Större delen av Pentateuken

Handskriftens namn Codex Cairensis

Beteckning Ca

Datering 895 v.t.

Språk Hebreiska

Förvaringsplats Kairo, Egypten

Handskriftens namn Codex Leningradensis

Beteckning B 19^A

Datering 1008 v.t.

Språk Hebreiska

Förvaringsplats S:t Petersburg,

Ryssland

Ungefärligt innehåll Hebreiska skrifterna

Handskriftens namn Codex Babylonicus Petropolitanus

Beteckning B 3

Datering 916 v.t.

Språk Hebreiska

Förvaringsplats S:t Petersburg,

Ryssland

Ungefärligt innehåll De senare profeterna

Beteckning 1QIs^a

Datering Slutet av 100-talet f.v.t.

Språk Hebreiska

Förvaringsplats Jerusalem, Israel

Ungefärligt innehåll Jesaja

Beteckning 11QPs^a

Datering 1:a århundradet v.t.  

Språk Hebreiska

Förvaringsplats Jerusalem, Israel

Septuaginta och de kristna grekiska skrifterna

Handskriftens namn Codex Sinaiticus

Beteckning 01( א)

Datering 300-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats London, England

Handskriftens namn Codex Alexandrinus

Beteckning A (02)

Datering 400-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats London, England

Handskriftens namn Codex Vaticanus 1209

Beteckning B (03)

Datering 300-talet v.t.

Språk Grekiska

Handskriftens namn Codex Ephraemi Syri rescriptus

Beteckning C (04)

Datering 400-talet v.t.

Språk Grekiska

Förvaringsplats Paris, Frankrike

Handskriftens namn Codex Bezae Cantabrigiensis

Beteckning D^ea (05)

Datering 400-talet v.t.

Språk Grekiska/ latin

Förvaringsplats Cambridge, England

Handskriftens namn Codex Claromontanus

Beteckning D^P (06)

Datering 500-talet v.t.

Språk Grekiska/latin

Förvaringsplats Paris, Frankrike