-
Bibeln i ett enda bandVakttornet – 2001 | 1 maj
-
-
Cassiodorus bibelutgåva i ett band måste ha fascinerat Ceolfrith och hans munkar, som troligen fängslades av hur lätt man kunde använda den. Därför framställde de inom loppet av bara några årtionden tre andra kompletta biblar som var i ett enda band. Det enda exemplar av dessa som finns kvar är en enorm handskrift som kallas Codex Amiatinus. Den har 2.060 sidor; bladen är av kalvskinn och mäter 51 gånger 33 centimeter. Med pärmar är den 25 centimeter tjock, och den väger 34 kilo. Det är det äldsta kvarvarande exemplaret av Bibeln på latin i ett band. Den framträdande bibelkännaren Fenton J. A. Hort, som levde på 1800-talet, upptäckte kodexen 1887. Hort säger: ”Också hos en modern betraktare lämnar detta underverk [som handskriften är] ett intryck som gränsar till vördnad.”
Återvänder till Italien
Den ursprungliga Codex Grandior som framställdes på beställning av Cassiodorus har nu gått förlorad. Men dess anglosaxiska avkomling, Codex Amiatinus, inledde en färd till Italien strax efter det att den hade färdigställts. Strax före sin död beslöt sig Ceolfrith för att återvända till Rom. Han tog med sig en av sina tre latinska bibelhandskrifter som en gåva till påven Gregorius II. Ceolfrith dog under sin resa, år 716 v.t., i Langres i Frankrike. Men hans bibelutgåva fortsatte resan med de övriga i ressällskapet. Kodexen hamnade till slut i klosterbiblioteket i Monte Amiata i centrala Italien, varifrån den har fått namnet Codex Amiatinus. År 1782 flyttades handskriften till Laurenzianabiblioteket i Florens, där den fortfarande är en av bibliotekets högst skattade tillhörigheter.
-
-
Bibeln i ett enda bandVakttornet – 2001 | 1 maj
-
-
Codex Amiatinus färd
Jarrow
Wearmouth
Monte Amiata
Florens
-
-
Bibeln i ett enda bandVakttornet – 2001 | 1 maj
-
-
[Bilder på sidan 30]
Ovan: Codex Amiatinus Till vänster: Bilden av Esra i Codex Amiatinus
[Bildkälla]
Biblioteca Medicea Laurenziana, Firenze
-