Många uppslagsverk anger att det troligtvis var omkring 300 f.v.t. som judarna slutade använda namnet. De bygger den slutsatsen på antagandet att tetragrammet (eller en transkribering av det) inte förekom i Septuaginta, en översättning av de hebreiska skrifterna till grekiska som påbörjades omkring 280 f.v.t. Det är sant att de mest fullständiga avskrifter av Septuaginta som man nu känner till konsekvent följer traditionen att ersätta tetragrammet med de grekiska orden Kỵrios (Herre) och Theọs (Gud). Men dessa mer omfattande handskrifter gjordes så sent som på 300-talet och 400-talet v.t. Man har funnit mycket äldre avskrifter, som visserligen bara är i form av fragment men som visar att de tidigaste avskrifterna av Septuaginta innehöll Guds namn.

En av dessa avskrifter är fragmentet av en papyrusrulle som innehåller en del av Femte Moseboken och som betecknas Papyrus Fouad Inv. 266. (BILD, bd 1, sid. 326) Här står tetragrammet, skrivet med hebreisk kvadratskrift, på alla de ställen där det förekommer i den hebreiska text som är översatt. Den här papyrushandskriften dateras till det första århundradet f.v.t. och skrevs alltså fyra eller fem århundraden före de Septuaginta-handskrifter som nämndes tidigare. (Se NV, Tillägg 1C.)

Om läsaren använde en senare avskrift av den grekiska Septuaginta-översättningen, fann han naturligtvis att tetragrammet helt hade ersatts av de grekiska titlarna Kỵrios och Theọs. (Se HERRE.)