Till och med de som arbetade vid Sällskapet Vakttornets högkvarter vid Betelhemmet i Brooklyn i New York firade jul varje år. De hade i många år haft klart för sig att den 25 december inte var det rätta datumet för Frälsarens födelse, men de resonerade som så att datumet länge hade varit allmänt knutet till denna händelse och att det var rätt att göra gott mot andra vilken dag det än var. Men efter att ha gjort ytterligare efterforskningar i ämnet beslöt staben vid Sällskapets högkvarter liksom vid avdelningskontoren i England och i Schweiz att sluta upp med att fira jul, och efter år 1926 förekom därför inget mer julfirande där.

R. H. Barber, som var medlem av staben vid högkvarteret, gjorde grundliga efterforskningar beträffande julsedernas ursprung och den frukt julfirandet frambringade, och han lade fram resultaten i ett radioprogram. Dessa upplysningar återgavs också i The Golden Age för 12 december 1928. (En förkortad redogörelse på svenska stod att läsa i Den Gyllne Tidsåldern för december 1929.) Det var ett grundligt avslöjande av det Gud vanärande ursprunget till julen. Sedan dess har det blivit allmänt känt att julsederna har hedniska rötter, men det är få som har gjort några förändringar i sitt liv till följd av detta. Jehovas vittnen däremot har varit villiga att göra de nödvändiga förändringarna för att bli mer godtagbara tjänare åt Jehova.

Det som framkom var bland annat att folk i själva verket ägnade större intresse åt firandet av Jesu födelse än åt den lösen som tillhandahölls genom Jesu död; att det uppsluppna festandet i samband med högtiden och den anda i vilken många gåvor gavs inte ärade Gud; att de vise männen, som användes som förebild till att ge gåvor, egentligen var demoninspirerade astrologer; att föräldrar lärde sina barn att ljuga genom det de berättade för dem om jultomten; att ”Sankt Nikolaus” (jultomten) erkändes vara ett annat namn på Djävulen själv; att sådana högtider, enligt vad kardinal Newman erkände (i sitt verk Essay on the Development of Christian Doctrine), var ”själva redskapen och tillbehören i demondyrkan”, vilka kyrkan hade upptagit. När Jehovas vittnen fick detta klart för sig, slutade de genast upp med att fira jul, och de har aldrig gjort det sedan dess.

[Ruta/Bilder på sidorna 200, 201]

Seder och uppfattningar som övergetts

Det här julfirandet vid Betel i Brooklyn år 1926 var det sista där. Bibelforskarna kom så småningom underfund med att varken julens ursprung eller de seder som är förbundna med den ärade Gud