• Island
    Jehovas vittnens årsbok 2005

    • Telefonstudier

      Det har alltid varit en utmaning att predika de goda nyheterna för dem som bor i isolerade områden på den här stora ön. Telefonen har varit ett effektivt redskap för att nå och hålla kontakten med intresserade.

      Många har haft behållning av det här sättet att förmedla de goda nyheterna. För några år sedan besökte en kvinna vid namn Oddný Helgadóttir sin son och svärdotter, som studerade tillsammans med Jehovas vittnen. När de berättade för henne om det de fick lära sig, ville hon också studera Bibeln. Men Oddný bodde i ett isolerat område på Islands nordvästra kust, mer än 30 mil från närmaste församling. När en syster, Guðrún Ólafsdóttir, erbjöd sig att studera med henne per telefon, blev hon glad och tackade ja. Efter en inledande bön brukade Oddný besvara studiefrågorna i boken. Oddný förberedde sig mycket noggrant för studiet och skrev ut de bibelställen som det hänvisades till, så att hon kunde läsa dem direkt när det hänvisades till dem. Därför behövde hon inte ägna tid åt att leta upp bibelställena under själva studiet. En gång studerade de hemma hos Guðrún när Oddný var på besök i det området. Det kändes lite ovant, eftersom det var första gången de studerade ansikte mot ansikte, så Guðrún föreslog skämtsamt att hon skulle gå till rummet intill, där hon hade en annan telefon.

      När Oddný började förstå sanningen, satte hon i gång att vittna för sin man, Jón. När han visade intresse, var hon inte säker på om det var passande att hon ledde ett studium med honom. Hon fick veta att hon kunde hålla studiet, men att det vore bra om hon hade en huvudbonad medan hon ledde studiet. Förutom att hon studerade med sin man vittnade hon också för sina grannar. Sedan berättade hon att hon ville bli döpt. Guðrún ordnade så att hon kunde gå igenom frågorna i boken Organiserade för att fullgöra vår tjänst per telefon med en äldste, för att se om hon var kvalificerad. Och det var hon, förutom på en punkt: hon hade inte begärt utträde ur kyrkan.

      Ungefär en vecka senare ringde Oddný till Guðrún för att berätta att hon nu hade gått ur kyrkan. Hennes man hade också gjort det. Det var ett stort beslut för honom, eftersom han hade varit ordförande i ortens församling. Senare blev Oddný döpt vid en kretssammankomst. Hon uppskattade sammankomsten mycket, eftersom hon bara hade träffat en liten grupp vittnen en gång tidigare. Hon blev intervjuad under sammankomstprogrammet och fick frågan om det var svårt att bo så isolerat. Hon svarade att hon aldrig kände sig ensam, eftersom hon visste att Jehova är närvarande också på Islands nordvästra kust. Sedan tillade hon att hon var ledsen över att hennes man inte kunde komma på sammankomsten, men att han hade försäkrat henne om att han skulle komma när han var redo att bli döpt. Och det löftet höll han! Snart flyttade de till ett mer tättbefolkat område så att de regelbundet kunde vara med vid mötena.