Den franska Bibelns kamp för att överleva

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I FRANKRIKE

DET är över hundra miljoner människor i världen som talar franska. Du kanske inte tillhör dem, men det kan ändå vara fascinerande att läsa om den franska bibelns kamp för att överleva, bland annat därför att den kampen har med religionsfriheten att göra. Många franska biblar har under århundradenas lopp blivit illa behandlade av sina fiender och falska vänner. Många översättare och boktryckare har riskerat livet för att mot alla odds vinna den kampen.

På 1100-talet fanns delar av Bibeln översatta till ett antal olika språk, däribland franska. Vissa grupper, som katolska kyrkan betraktade som kättare, uppmuntrade människor att använda dessa översättningar. Men det var inte förrän på 1800-talet som Bibeln började spridas allmänt på franska. Den franska bibeln har alltså genom århundradena fått genomgå många farofyllda prövningar.

En av de första böcker som skrevs på franska var en biblisk ordbok, och den framställdes omkring år 900 v.t. Den skulle hjälpa läsarna att förstå Bibeln på latin, det språk som katolska kyrkan använde. På den tiden talade folk i allmänhet inte längre latin, utan olika dialekter eller landsmål. Därför kunde de inte läsa Guds ord. Det var bara prästerna som hade privilegiet att kunna göra det, eftersom de hade lärt sig latin.

År 842 v.t. kom det första officiella statliga dokumentet på franska. Det var ett tyst erkännande av att flertalet människor inte längre talade latin. Det började komma religiösa dikter på folkets språk i Frankrike omkring år 880 v.t. Men det skulle dröja ytterligare två hundra år innan det kom några översättningar av Bibeln. Bland de första var de översättningar av delar av Bibeln som gjordes på den franska som normanderna talade, och de framställdes i början av 1100-talet.

Kampen börjar på allvar

Den förste som gjorde verkliga ansträngningar att göra Bibeln tillgänglig för invånarna i Frankrike i en sådan form att de kunde läsa den var Pierre Valdes, en köpman som levde på 1100-talet och var från Lyon i centrala Frankrike. Han satte själv i gång att översätta delar av Bibeln till provensalska, en dialekt som talades i sydöstra Frankrike. År 1179, vid Tredje Laterankonciliet, lät han presentera för påven Alexander III de delar av Bibeln som han hade översatt.

Kyrkan fördömde längre fram Valdes och hans efterföljare som kättare, och munkar brände upp de översättningar som han och hans efterföljare hade gjort. Från och med då motstod kyrkan alla ansträngningar som gjordes för att sätta Guds ord i händerna på vanligt folk.

Kyrkan klargjorde sin strategi år 1211 genom att bränna biblar i staden Metz i östra Frankrike. År 1229 förbjöd kyrkomötet i Toulouse uttryckligen lekmän att använda Bibeln på folkets språk. Sedan kom kyrkomötet i Tarragona i Spanien år 1234, där man förbjöd innehav av Bibeln på romanska språk (som hade sina rötter i latinet), och det förbudet gällde även prästerna.

Trots detta kompakta motstånd framställdes den första översättningen av hela Bibeln på franska under andra hälften av 1200-talet. Denna bibel, som översattes anonymt, spreds bara i liten omfattning. På den här tiden hade vanligt folk inte tillgång till Bibeln i någon form. Avskrifter gjordes för hand. Det höga priset och den begränsade tillgången gjorde att det var nästan bara adeln och prästerskapet som ägde Bibeln.

Försvar av Bibeln mobiliseras

I och med att Johann Gutenberg uppfann boktryckarkonsten och trycktekniken med lösa typer omkring år 1450 rycktes Frankrike med i den revolution som denna teknik medförde i Europa. Tre franska städer — Paris, Lyon och Rouen — blev viktiga tryckericentra, som kom att fungera som bålverk i försvaret av Bibeln.a

Fram till det här stadiet av kampen hade franska bibelöversättningar varit grundade på den latinska Vulgata. Den latinska texten hade blivit förvanskad genom många fel som hade smugit sig in under tusen års avskrivande, men kyrkan höll ändå fast vid Vulgata. Fransmannen Jacques Lefèvre d’Étaples, som var katolik, beslöt sig emellertid för att göra Bibeln tillgänglig för vanligt folk. År 1530 översatte han Vulgata till franska och rättade då till några av felen genom att referera till de hebreiska och grekiska handskrifter som nyligen blivit tillgängliga. Han tog också bort de förvirrande förklaringar av olika läror som kyrkan hade satt in i texten.

Lefèvres översättning angreps snabbt. Vissa upplagor kunde inte tryckas i Frankrike, utan måste tryckas utomlands. Dessa biblar fördes upp på listan över böcker som var förbjudna av kyrkan. En tid fick Lefèvre söka skydd i Strasbourg, som då var en fri stad i Tysk-romerska riket och låg öster om Frankrike. Hans översättning hade trots detta stor framgång.

Den första franska översättning av Bibeln som var grundad på den ursprungliga hebreiska, arameiska och grekiska texten gavs ut år 1535. Översättaren var den franske protestanten Pierre-Robert Olivétan, som var släkt med reformatorn Johan Calvin. På grund av kyrkans motstånd kunde denna översättning inte tryckas i Frankrike, utan den fick tryckas i Neuchâtel i Schweiz, ett samhälle som då nyss blivit protestantiskt. Olivétans franska bibelöversättning tjänade sedan som norm för många reviderade upplagor och bibelöversättningar till andra språk.

En inte ofarlig kamp

I Frankrike brändes några modiga boktryckare på bål för att de hade tryckt Bibeln. En av dessa var Étienne Dolet, och han avrättades år 1546. Tridentinska mötet fastslog år 1546 återigen att Vulgata var den auktoriserade översättningen, trots sina fel och brister, och kyrkan tog från och med då alltmer bestämt avstånd från bibelöversättningar till andra språk. År 1612 satte den spanska inkvisitionen i gång med en våldsam kampanj för att utplåna alla andra biblar, i synnerhet dem på andra språk än latin.

Förföljelsen väckte ibland geniala idéer. ”Chinjong”- eller ”hårknuts”-biblar framställdes, vilka var så små att man kunde gömma dem i en kvinnas hårknut. Och år 1754 tryckte man utdrag ur de hebreiska och grekiska skrifterna i en bok som inte var större än 3 × 5 centimeter.

Motangrepp

Med tiden ändrades emellertid förhållandena. Efter det att Bibeln hade stått emot illvilliga angrepp i flera hundra år gjordes beslutsamma motangrepp till Bibelns fördel. Nya idéer och den religionsfrihet som följde på den franska revolutionen visade sig vara ett stort slag för kyrkan i dess motstånd mot översättning av Bibeln. År 1803 tryckte man således en protestantisk översättning av Nya testamentet på franska — den första på 125 år!

Hjälp kom också från olika bibelsällskap. År 1792 bildades det franska bibelsällskapet i London ”för att anskaffa, i den mån det är möjligt, biblar på franska åt de fransmän som inte äger denna gudomliga skatt på ett språk som de förstår”. Andra bibelsällskap anslöt sig i kampen. Deras mål att framställa och sprida biblar på franska nåddes.

Nådastöten

Katolska kyrkan ville inte ändra sig, utan stred vidare i en kamp som den skulle komma att förlora. Under hela 1800-talet utfärdade påvar en rad dekret mot översättning av Bibeln till olika språk som gemene man talade. Så sent som år 1897 fastslog påven Leo XIII på nytt att ”alla översättningar av de heliga böckerna gjorda av vilken som helst icke-katolsk skribent och på vilket som helst folkspråk är förbjudna, speciellt de som är utgivna av bibelsällskap, vilka vid ett flertal tillfällen har blivit fördömda av påven i Rom”.

Men på grund av att bibelsällskapen gav ut prisbilliga protestantiska biblar, som därmed blev lättillgängliga, lät katolska kyrkan språkkunniga katoliker översätta Bibeln till franska. Augustin Crampons översättning, som först gavs ut i sju band (under åren 1894–1904) och sedan i ett enda band (år 1904), var den första franska katolska översättning som grundade sig på den ursprungliga hebreiska, arameiska respektive grekiska texten. Vad som är värt att lägga märke till i den är de många fotnoterna och att Crampon i så stor utsträckning använde sig av namnet Jéhovah, Guds namn så som det stavas på franska.

I sin encyklika Divino afflante Spiritu, som utfärdades år 1943, gjorde Vatikanen så en helomvändning då man till sist satte upp regler för hur Bibeln skulle översättas till andra språk. Många katolska bibelöversättningar har getts ut sedan dess, däribland den populära La Bible de Jérusalem, som först gavs ut på franska och senare översattes till flera andra språk, bland annat engelska.

En bibel som har hjälpt fransktalande människor världen över är Nya Världens översättning av den Heliga skrift på franska. Den gavs först ut komplett år 1974 och sedan i reviderad form år 1995. Nya Världens översättning ger på de många språk som den hittills har getts ut på heder och ära åt Bibelns författare genom att hans namn, Jehova, har återinsatts både i de hebreiska skrifterna och, där det är tillbörligt, i de grekiska skrifterna. Hittills har över fem miljoner exemplar av den franska upplagan tryckts. Ja, Bibeln har utan tvivel vunnit sin kamp för att överleva på franska.

[Fotnot]

[Bild på sidan 16]

Lefèvre d’Étaples’ bibel av år 1530

[Bild på sidan 16]

Olivétans bibel av år 1535

[Bild på sidan 17]

Ett exemplar av den sällsynta ”1200-talsbibeln”

[Bildkälla på sidan 17]

Biblar: Bibliothèque Nationale de France