• Christophe Plantin – en föregångsman inom boktryckarkonsten
    Vakttornet – 2006 | 15 november

    • ”Den mest betydande typografiska bedriften”

      År 1567, under en period då motståndet mot spanskt styre ökade i Nederländerna, såg kung Filip II av Spanien till att hertigen av Alba sändes till Nederländerna som ståthållare. Hertigen hade full myndighet från kungen att kväva det växande protestantiska motståndet. Plantin satte därför i gång ett stort projekt som han hoppades skulle avlägsna alla misstankar om kätteri. Han önskade trycka en noggrann utgåva av bibeltexterna på originalspråken. Han lyckades få stöd från Filip II till att trycka den här nya utgåvan. Kungen lovade ekonomisk hjälp och skickade den kände humanisten Arias Montano till att övervaka projektet.

      Montano var språkbegåvad, och han arbetade elva timmar om dagen. Han assisterades av spanska, belgiska och franska språkvetare. De hade som mål att färdigställa en ny version av den berömda Complutenserpolyglotten.b Förutom den latinska Vulgata-översättningen, den grekiska Septuaginta-översättningen och den hebreiska grundtexten innehöll Plantins nya polyglottbibel en av de arameiska targumerna och den syriska Peshitta-översättningen samt deras ordagranna latinska översättningar.

      Man började trycka den här utgåvan 1568. Den enorma uppgiften var färdig 1572. Det var snabbt för att vara på den tiden. I ett brev till kung Filip II skrev Montano: ”På en månad uträttas det mer här än under ett år i Rom.” Plantin tryckte 1213 exemplar av den nya polyglottbibeln, och varje bibel bestod av åtta stora volymer. På titelsidan fanns en bild av ett lejon, en tjur, en varg och ett lamm som fridsamt åt tillsammans ur ett tråg, en illustration hämtad från Jesaja 65:25. Ett oinbundet verk kostade 70 gulden – en ansenlig summa med tanke på att en vanlig familj på den tiden tjänade omkring 50 gulden om året. Hela verket blev senare känt som Antwerpenpolyglotten. Den kallades också Biblia Regia (Den kungliga bibeln), eftersom kung Filip II var finansiär.

      Även om påven Gregorius XIII gav den här bibelutgåvan sitt godkännande, blev Arias Montano hårt kritiserad för sitt arbete. Ett skäl var att Montano ansåg att den hebreiska grundtexten var överlägsen den latinska Vulgata-översättningen. Hans främsta motståndare var León de Castro, en spansk teolog som betraktade Vulgata-översättningen som den enda auktoriserade översättningen. Montano anklagades av de Castro för att ha besmittat texten med filosofi som förkastade treenighetsläran. Bland annat påpekade de Castro att det oäkta tillägget i 1 Johannes 5:7 var utelämnat i den syriska Peshitta-översättningen. Tillägget lyder i vissa äldre översättningar: ”i himlen: Fadern, Ordet och den heliga anden; och dessa tre är ett”. (King James Version; se också J. P. E. Benelius katolska svenska översättning.) Spanska inkvisitionen däremot friade Montano från alla misstankar om kätteri. Antwerpenpolyglotten betraktas av somliga som ”den mest betydande typografiska bedriften av en enskild boktryckare under 1500-talet”.