I början av 400-talet blev en syrisk översättning av Bibeln vanlig i norra Mesopotamien. Den gjordes förmodligen under 100- eller 200-talet v.t. och innehöll samtliga bibelböcker förutom 2 Petrus, 2 Johannes, 3 Johannes, Judas och Uppenbarelseboken. Den är känd som Peshitta, som betyder ”enkel” eller ”klar”. Peshitta är ett av de äldsta och viktigaste exemplen på hur bibeltexten fördes vidare på den här tiden.

En av de handskrifter till Peshitta som man hittat har intressant nog ett utskrivet datum som motsvarar 459/460 v.t. Det gör den till den äldsta bibelhandskriften med ett fastställt datum. Omkring år 508 gjordes en revidering av Peshitta som inkluderade de fem böcker som fattades. Den blev känd som Philoxeniana.

FLER SYRISKA HANDSKRIFTER UPPTÄCKS

Fram till 1800-talet var nästan alla kända grekiska avskrifter av de kristna grekiska skrifterna från 400-talet eller mycket senare. Många bibelforskare var därför särskilt intresserade av tidiga översättningar som den latinska Vulgata och den syriska Peshitta. Dessutom trodde en del vid den tiden att Peshitta var en revidering av en äldre syrisk översättning.

Under 1800-talet hade nästan alla bibelöversättningar ett tillägg till 1 Johannes 5:7 som stöder treenighetsläran. Men det här tillägget finns inte i de äldsta grekiska handskrifterna. Det finns inte heller i Peshitta. Det är därför tydligt att tillägget till 1 Johannes 5:7 är en förvanskning av bibeltexten.