• En oförskräckt ”vandrare i evangeliets tjänst”
    Vakttornet – 2004 | 15 augusti

    • En oförskräckt ”vandrare i evangeliets tjänst”

      DET sägs att George Borrow vid 18 års ålder kunde 12 språk. Två år senare kunde han ”lätt och elegant” översätta 20 olika språk.

      Denne ovanligt begåvade man blev 1833, vid 30 års ålder, inbjuden av British and Foreign Bible Society till ett sammanträffande i London. Han hade inte några pengar till resan, men då han var fast besluten att ta vara på detta enastående tillfälle gick han på bara 28 timmar de 18 milen från sitt hem i Norwich till London.

      Det var en svår uppgift som Bibelsällskapet erbjöd honom – att på sex månader lära sig manchu, ett språk som talades i delar av Kina. Han bad om en grammatik, men allt de kunde erbjuda honom var ett exemplar av Matteus evangelium på manchu och ett manchu-franskt lexikon. Men inom 19 veckor skrev han till London att han, som han sade, ”med Guds hjälp” hade lärt sig manchu. Och vad som gjorde detta till en ännu större bedrift var att han samtidigt sägs ha rättat Lukasevangeliet på nahuatl, ett av de inhemska språken i Mexico.

      Bibeln på manchu

      Manchu förekom första gången i skriven form på 1600-talet med en skrift som lånats från det mongoliska uiguralfabetet. Det kom att bli det språk som användes i officiella kretsar i Kina. Även om användningen av manchu kom att minska, var medlemmar av British and Foreign Bible Society ivriga att låta trycka och sprida biblar på manchu. År 1822 hade de finansierat en upplaga på 550 exemplar av Matteus evangelium, översatt av Stepan V. Lipoftsoff. Han tjänstgjorde vid ryska utrikesdepartementet och hade bott 20 år i Kina. Denna upplaga trycktes i Sankt Petersburg, men man hade bara hunnit sprida några få exemplar av upplagan då den förstördes i en översvämning.

      Snart kom en översättning av alla de kristna grekiska skrifterna. Och i och med upptäckten 1834 av en forntida handskrift av flertalet hebreiska skrifter kom intresset för Bibeln att öka. Vem skulle kunna samordna revideringen av den del av Bibeln på manchu som redan fanns och fullborda resten av översättningen? British and Foreign Bible Society skickade George Borrow för att på deras vägnar utföra detta.

      Till Ryssland

      Efter det att Borrow kommit till Sankt Petersburg ägnade han sig åt ett mer ingående studium av manchu för att än mer omsorgsfullt kunna korrekturläsa och redigera bibeltexten. Det var dock ett krävande uppdrag, och han arbetade upp till 13 timmar om dygnet och hjälpte till med att utarbeta typerna till Nya testamentet, som till slut kom att beskrivas som ”en vacker utgåva av ett orientaliskt verk”. År 1835 trycktes ett tusen exemplar. Men Borrows plan att ta dem till Kina och sprida dem där omintetgjordes. Den ryska regeringen fruktade att detta skulle kunna betraktas som ett försök att missionera och kunna äventyra de vänskapliga relationer som Ryssland hade med grannlandet. Därför vägrade man att ge Borrow tillstånd att resa till den kinesiska gränsen om han tog ”med sig så mycket som ett enda exemplar av Bibeln på manchu”.

      Omkring tio år senare kom dock några exemplar att spridas. Och 1859 utkom översättningar av Matteus och Markus evangelier med parallella textkolumner på manchu och kinesiska. Men flertalet av dem som kunde läsa manchu föredrog då att läsa kinesiska, och utsikterna att få hela Bibeln på manchu var inte längre så ljusa. Manchu var faktiskt ett utdöende språk, som snart skulle komma att ersättas av kinesiska. När Kina 1912 blev republik var övergången fullbordad.