I hundratals år efter det att landet hade blivit katolskt var Bibeln inte tillgänglig för det polska folket, inte ens för prästerna. Psałterz floriański (Florianskis Psaltare) från 1300-talet och Biblia królowej Zofii (drottning Sofias bibel) från senare delen av 1400-talet är de äldsta bevarade polska översättningarna. Men det gjordes bara en handskrift av var och en av dessa bibelöversättningar, och bara ett utvalt fåtal hade tillgång till dem. På 1500-talet inträffade emellertid i många europeiska länder, Polen inbegripet, drastiska förändringar på de religiösa uppfattningarnas område. Katolska trossatser ifrågasattes. Den Heliga skrift blev i allt högre grad betraktad som det enda rättesnöret. Följden blev att översättare allt oftare gjorde Bibeln tillgänglig på ländernas eget språk, så att allmänheten kunde läsa den.

I ett polskt ”Nya testamentet”, som utgavs år 1574, användes Skaparens namn, Jehowa, på flera ställen. Det utgavs av Szymon Budny, vilken tillhörde en liten grupp människor som önskade rätta sig efter Guds ord och som helt enkelt kallade sig kristna eller bröderna. Senare antog de namnet Polska bröderna. Som en följd av vad de lärde sig förkastade de treenighetsläran.

Sedan slutet av andra världskriget har flera utmärkta polska bibelöversättningar publicerats, och Jehovas vittnen gör gott bruk av dem.