Casiodoro de Reinas kamp för en bibel på spanska
FEMTONHUNDRATALETS Spanien var en farlig plats för bibelläsare. Den romersk-katolska kyrkan hade beordrat inkvisitionen att sätta stopp för minsta tillstymmelse till kätteri. Men det fanns en ung man i södra Spanien som inte bara läste Bibeln, utan också lovade att översätta den till folkets språk så att varje spanjor kunde läsa den. Hans namn var Casiodoro de Reina.
Hans intresse för Bibeln väcktes under hans år i klostret San Isidro del Campo i utkanten av Sevilla i Spanien. På 1550-talet använde flertalet av munkarna i detta mycket ovanliga kloster mer tid till att läsa Bibeln än till att sköta de sysslor som klostret föreskrev. Och Bibelns budskap förändrade deras tänkesätt. De förkastade den katolska läran om bruket av religiösa bilder och tron på skärselden. Deras uppfattningar blev oundvikligen kända i området, och eftersom de fruktade att bli gripna av den spanska inkvisitionen, bestämde de sig för att fly utomlands. Reina var en av de 12 munkar som lyckades fly till Genève i Schweiz.
Efter att ha undkommit med knapp nöd reste han från den ena staden till den andra i Europa och lyckades på något sätt ligga ett steg före sina förföljare. År 1562 brände de frustrerade inkvisitorerna en bild av honom i Sevilla, men inte ens detta brutala hot fick Reina att undandra sig uppgiften att översätta Bibeln. Trots att det hade satts ett pris på hans huvud och att han levde i konstant fruktan för att bli gripen, fortsatte han oavbrutet med sin spanska översättning. ”Jag släppte aldrig pennan ... förutom då jag var sjuk eller var på resa”, förklarade han.
Inom loppet av tio år var Reina klar med sitt arbete. År 1569 publicerades hans översättning av hela Bibeln i Basel i Schweiz. Detta enastående verk var den första kompletta översättningen till spanska som gjordes från grundspråken. Latinska biblar hade funnits i hundratals år, men latinet var språket för eliten. Reina ansåg att Bibeln borde förstås av alla, och han riskerade livet för att nå det målet.
I förordet till sin översättning förklarar han varför. ”Att förbjuda den Heliga skrift på folkets språk fungerar oundvikligen i högsta grad som en förolämpning mot Gud och skadar människans välfärd. Det här förbudet är uppenbart ett verk av Satan och av dem som han behärskar. ... Med tanke på att Gud gav människor sitt ord med en önskan att det skulle förstås och tillämpas av alla, kan den som förbjuder det på vilket som helst språk inte ha något gott motiv.”
Det här var ett modigt uttalande, eftersom det publicerades bara 18 år efter det att spanska inkvisitionens index, en förteckning över förbjudna böcker, uttryckligen förbjöd Bibeln ”på kastiliansk romanska [spanska] eller på något annat folkspråk”. Det är uppenbart att Reina inte lät människofruktan lägga band på hans kärlek till sanningen.
Förutom att Reina hade en stark önskan att göra Bibeln tillgänglig för alla spansktalande, ville han också framställa en översättning som var så exakt som möjligt. I sitt förord förklarade han fördelarna med att översätta direkt från grundspråken. En del fel hade smugit sig in i den latinska texten i Vulgata, förklarade Reina. Ett av de mest flagranta felen var att man hade tagit bort Guds namn.
Guds namn i spanska översättningar
Reina insåg att Guds namn, Jehova, borde finnas med i varje samvetsgrann översättning av Bibeln, precis som det gör i grundtexten. Han vägrade att följa seden att ersätta Guds namn med sådana titlar som ”Gud” eller ”Herren”. I förordet till sin översättning förklarade han orsaken till det på ett för honom typiskt rättframt sätt.
”Vi har bevarat namnet (Iehoua) av mycket tungt vägande skäl. För det första, därför att varhelst namnet förekommer i vår översättning, återfinns det på samma ställe i den hebreiska texten, och vi var av den åsikten att vi inte kunde utelämna eller byta ut det utan att begå otrohet och helgerån mot Guds lag, som befaller att inget får tas bort eller läggas till. ... Seden [att utelämna namnet], som Djävulen ligger bakom, härrör från en vidskepelse hos nutida rabbiner som visserligen gör gällande att de vördar Guds heliga namn men i själva verket begravde det, vilket gjorde att Guds folk glömde det namn genom vilket Gud önskade särskiljas från alla andra ... gudar.”
Reinas berömvärda önskan att framhålla Guds namn fick vittgående konsekvenser. Ända fram i våra dagar har det stora flertalet spanska översättningar — både katolska och protestantiska — följt detta mönster genom att använda Guds namn i hela Bibeln. I första hand tack vare Reina kan läsare av i stort sett vilken som helst spansk översättning av Bibeln med lätthet urskilja att Gud har ett egennamn som särskiljer honom från alla andra gudar.
Det är värt att lägga märke till att Jehovas namn på hebreiska tydligt syns på titelbladet i Reinas bibel. Reina vigde hela sitt liv åt den ädla saken att bevara Guds ord och göra det tillgängligt på ett språk som miljoner människor kunde läsa.