Sedd i profil liknar den sin släkting emun, som är lika välbeväpnad. Emun behöver inte heller några vingar — den springer med vindens hastighet.

Emun — nomad och nationalsymbol

Emun är en nära släkting till kasuaren och något lite mer högväxt än den. Den finns i de flesta delarna av Australiens obygder. Av alla fåglar är det bara strutsen som är större. Den lättskrämda emun har höga, kraftiga ben som kan skicka i väg den med en hastighet av cirka 50 kilometer i timmen. Liksom kasuaren stoltserar den med tre livsfarliga klor på varje fot. Men till skillnad från sin släkting är emun en kringströvande nomad och är sällan aggressiv. Den äter praktiskt taget allt — larver, kål, till och med gamla kängor! Så snart emuhonan har lagt sina mörkgröna ägg — vanligen mellan 7 och 10, men ibland ända till 20 — gör hon precis som kasuarhonan — hon delegerar ruvningen och ungarnas uppfostran till hanen.

Mötet med européerna blev plågsamt för emun. På Tasmanien blev den snabbt utrotad av nybyggarna. Eftersom den gillar vete, förskaffade den sig på kontinenten epitetet skadedjur och föll därmed offer för prisjägare. Men trots den skoningslösa massakern visade emubeståndet prov på en enastående förmåga att komma igen, ja, i så hög grad att man i Västaustralien utfärdade en formlig krigsförklaring mot fågeln år 1932. Regeringen kallade bokstavligen talat in armén, som ryckte ut med flyg och två kulsprutor! Även om emun inte är känd för att vara någon lysande begåvning, så vann den faktiskt striden. ”Kriget” blev till offentligt åtlöje och en politisk belastning; tio tusen avlossade skott krävde på sin höjd några hundra fåglars liv. Men i det efterföljande utnötningskriget — emun kontra prisjägarnas dubbelbössor och statsfinansierad fri ammunition till bönderna — blev det omöjligt för emuerna att hålla ställningarna.

Trots allt har emun i våra dagar blivit en nationalsymbol. På Australiens vapensköld står den och blickar stolt mot en känguru, och den strövar omkring utan risk ute i vildmarken. Nu är det regnbrist som är dess värsta fiende. Det pågår till och med på försök avel och uppfödning av emuer. Man tar sikte på en lång rad produkter: kött som är helt och hållet fritt från fett; starkt, hållbart läder; fjädrar; olja, som kommer från ett fettförråd på fågelns bröst. Att emuns kött är fullständigt fettfritt beror på att dess fett är samlat på detta enda ställe.