14. a) Hur kom de kristna tillsyningsmännen till sist att ersättas av kristenhetens biskopar? b) Vem eftersträvade den främsta ställningen bland biskoparna?

¹⁴ Det var först när det gått en tid som ordet e·pí·sko·posb (tillsyningsman, uppsyningsman) omvandlades till ”biskop” och fick betydelsen en präst med domsrätt, jurisdiktion, över andra medlemmar av prästerskapet inom sitt stift. Den spanske jesuiten Bernardino Llorca förklarar: ”Först gjordes det inte så stor skillnad mellan biskoparna och presbyterna, och uppmärksamheten riktades bara på innebörden i orden: biskop är detsamma som uppsyningsman; presbyter är detsamma som äldre man. ... Men undan för undan blev skillnaden klarare, och benämningen biskop kom att avse mera betydande uppsyningsmän, sådana som hade den högsta prästerliga myndigheten och var behöriga att lägga händerna på någon och tilldela honom ett prästerligt ämbete.” (Historia de la Iglesia Católica [Katolska kyrkans historia]) Ja, biskoparna började fungera i något slags monarkiskt system, i synnerhet från början av 300-talet. En hierarki, en styrande krets av präster, upprättades, och med tiden kom biskopen i Rom, som påstod sig vara Petrus’ efterträdare, att erkännas av många som den högste biskopen och påven.

15. Vilken klyfta finns mellan hur ledningen utövades bland de första kristna och hur den utövas i kristenheten?

¹⁵ I våra dagar är biskopsämbetet i olika kyrkor i kristenheten en ställning förbunden med prestige och makt, i allmänhet väl aktad, och ofta identifierad med den högsta styrande klassen i varje nation. Men det är en enorm skillnad mellan deras stolta och upphöjda ställning och de första kristna församlingarnas enkla, anspråkslösa organisation ledd av Kristus och de äldste, tillsyningsmännen.