De har då invaderat det territorium som bevakas av immunsystemets pansarförband — de vita blodkropparna, en här som är två biljoner man stark. Dessa soldater föds i benmärgen — omkring en miljon i sekunden — och bildar, sedan de nått mogen ålder, tre olika divisioner: fagocyter samt två slag av lymfocyter, nämligen T-lymfocyter (av vilka det finns tre viktigare typer — hjälparceller, hämmarceller och mördarceller) och B-lymfocyter.

Immunförsvaret har visserligen en mångmiljardarmé, men varje soldat kan bara bekämpa en klass av inkräktare. Under en sjukdom kan miljontals mikrober alstras, och alla dessa mikrober har samma typ av antigener. Men olika sjukdomar, även olika typer av samma sjukdom, har olika antigener. För att lymfocyterna skall kunna angripa dessa inkräktare har de på sin yta ett slags mottagare, så kallade receptorer, som kan binda sig vid ett visst antigen. Bland kroppens T-lymfocyter och B-lymfocyter måste det således finnas en mängd olika receptorer — receptorer som svarar mot antigenerna för alla tänkbara sjukdomar — men varje enskild lymfocyt har receptorer som passar ihop med bara en viss sorts antigen.

Daniel E. Koshland j:r, redaktör för tidskriften Science, säger beträffande detta: ”Immunsystemet är utformat för att identifiera inkräktare. För detta ändamål frambringar det cirka 10¹¹ (100.000.000.000) olika slag av immunologiska receptorer, så att oavsett vilken form eller gestalt inkräktaren ikläder sig, kommer det att finnas en lämplig receptor som kan identifiera den och verkställa likvideringen.” (Science, 15 juni 1990, sidan 1273) Det finns således olika slags T-lymfocyter och B-lymfocyter, som tillsammans kan klara av alla främmande organismer som kommer in i kroppen — precis som nyckeln passar i låset.

Varje kategori av lymfocyter spelar sin speciella roll i kampen mot infektion. Hjälparcellerna (en av de tre viktigare typerna av T-lymfocyter) är av avgörande betydelse. Det är de som samordnar immunförsvarets olika reaktioner och lägger upp strategin. Närvaron av fientliga antigener aktiverar hjälparcellerna, som via kemiska signaler (ett slags proteiner som kallas lymfokiner) drar samman immunförsvarets truppstyrkor och ökar antalet soldater miljonfalt. Det är för övrigt hjälparcellerna som aidsviruset väljer att angripa. När de väl är oskadliggjorda, är immunförsvaret praktiskt taget utslaget, vilket gör att den aidssmittade har mycket lätt att falla offer för sjukdomar av olika slag.

Men låt oss nu lämna hjälparcellerna och se lite närmare på fagocyterna, som är asätare.

Men när den slukar en bakterie, omvandlas ett fragment av denna bakterie och presenteras tillsammans med MHC-molekylen. Detta komplex fungerar sedan som en röd flagga som varnar immunsystemet för att en främmande organism härjar i vårt inre.

Genom denna varningssignal kallar makrofagen på förstärkning — fler makrofager, miljontals av dem! Och det är här som hjälparcellerna kommer in i bilden. Miljarder sådana celler far omkring i kroppen, men makrofagen måste rekrytera en speciell sort. Hjälparcellens receptor måste passa ihop med det speciella antigen som makrofagen visar upp.

Så snart det rätta slaget av hjälparcell har anlänt och bundit sig vid det fientliga antigenet, utväxlar makrofagen och hjälparcellen kemiska signaler. Dessa hormonliknande ämnen, så kallade lymfokiner, är ett slags märkliga proteiner med en förbluffande mängd funktioner för att reglera och stärka immunförsvarets kamp mot sjukdomsalstrande mikrober. Följden blir att både makrofagen och hjälparcellen börjar föröka sig i häpnadsväckande takt. Detta innebär att det bildas fler makrofager, som kan äta fler invaderande mikrober, och fler av den rätta sortens hjälparceller, som hakar fast vid de antigener som dessa makrofager visar upp. Det blir således en formlig explosion av immunsoldater, och horder av de sjukdomsalstrande mikroberna besegras.

T-lymfocyter och B-lymfocyter skolas för striden

T-LYMFOCYTER och B-lymfocyter kan inte bara kasta sig in i striden så snart de har lämnat benmärgen. Deras vapen är ultramoderna. De måste genomgå en mycket avancerad teknisk utbildning innan de drar ut i fält. T-lymfocyterna kommer att ägna sig åt biologisk krigföring. B-lymfocyterna kommer att specialisera sig på att skjuta i väg målsökande projektiler. För att kunna fullgöra sina uppgifter utbildas de vid immunförsvarets högskolor.

Hälften av de miljontals lymfocyter som benmärgen producerar varje minut beger sig därför till tymus (brässen) — en liten körtel som är belägen bakom bröstbenet — för sin utbildning som T-lymfocyter. Boken Kroppens försvar säger beträffande detta: ”De lymfocyter som går i tymus högskola för utbildning till hjälpar-, hämmar- och mördarceller kallas T-lymfocyter. De hör till immunförsvarets viktigaste styrkor.”

Mördarceller i biologisk krigföring

Vid det här laget har hjälparcellerna rekryterat miljontals av de asätande makrofagerna för att uppsluka fienden och har stimulerat B-lymfocyterna och deras antikroppar att förena sig med dem i kampen mot inkräktarna, men det finns ännu fler styrkor som hjälparcellerna kan inkalla till krigstjänst. De förfogar över en mångmiljonarmé av de mest hårdföra stridsmän — mördarcellerna.

Målet för virus, bakterier och parasiter är att tränga in i kroppens celler, för när de väl är där, är de utom räckhåll för makrofagerna och B-lymfocyterna och deras antikroppar — men inte för mördarcellerna! En infekterad cell behöver bara snudda vid en mördarcell för att denna med dödsbringande proteiner skall skjuta den infekterade cellen full av hål med dess DNA och gjuta ut dess innehåll i döden. Mördarcellerna kan på det här sättet angripa och förgöra till och med muterade celler och celler som har blivit tumörceller.

3. Hjälparceller En typ av T-lymfocyter som utgör immunsystemets försvarsstab. De identifierar fienden och stimulerar produktionen av andra immunsoldater och mobiliserar dem till kamp mot inkräktaren. De tillkallar förstärkning från makrofager, andra T-lymfocyter och B-lymfocyter samt stimulerar produktionen av plasmaceller.

5. Mördarceller Dessa T-lymfocyter dödar kroppsegna celler i vilka virus och mikroorganismer har gömt sig. De avfyrar giftiga proteiner mot dessa celler, slår hål på deras membran och får dem att brista. De eliminerar också celler som har blivit tumörceller.

10. Hämmarceller (suppressorceller) När infektionen hindrats och immunförsvaret har vunnit kampen, går hämmarcellerna till aktion och använder kemiska signaler för att återkalla kroppens alla försvarsstyrkor. Striden är över.

För att hjälpa oss att förstå vilket gigantiskt arbete immunförsvaret utför tar en artikel i National Geographic för juni 1986 upp en del detaljer kring de problem som tymuskörteln har att brottas med: ”När T-lymfocyterna mognar i tymus, lär sig på något sätt en av dem att känna igen antigener från låt oss säga hepatitviruset, en annan att identifiera en viss typ av influensaantigener, en tredje att upptäcka rhinovirus 14 [ett förkylningsvirus] osv.” Efter att ha kommenterat den ”häpnadsväckande uppgift som tymus ställs inför” nämner artikeln att det i naturen finns ”antigener i hundratals miljoner olika former”. Det sägs vidare: ”Tymus måste leverera grupper av T-lymfocyter som kan känna igen var och en av dessa. ... Tymus pumpar ut T-lymfocyter i ett antal av tiotals miljoner. Även om bara några få av dem kan känna igen ett visst antigen, är den totala spaningsstyrkan tillräckligt stor för att kunna identifiera den nästan oändliga mångfald antigener som naturen frambringar.”

Medan somliga T-hjälparceller stimulerar makrofagerna till ökad verksamhet, förenar sig andra med de B-lymfocyter som finns i lymfkörtlarna och får dem att föröka sig. Många av dem blir plasmaceller. Men återigen måste hjälparcellerna ha det rätta slaget av receptorer för att kunna förena sig med B-lymfocyterna och få dem att omvandlas till plasmaceller.

Kriget i vårt inre är över. Invasionsstyrkorna har besegrats. Immunsystemet med dess biljoner vita blodkroppar har vunnit. Det är nu dags för en annan kategori T-lymfocyter att ta över, nämligen hämmarcellerna. När de märker att immunförsvaret har vunnit kampen, avblåser de striden och kallar tillbaka stridskrafterna.

Minnesceller och immunitet — ett komplicerat problem

Vid det här laget har emellertid B-lymfocyterna och T-lymfocyterna utfört en annan viktig tjänst: De har producerat minnesceller, som kan cirkulera i blodomloppet och lymfkärlen i åratal — ibland livet ut. Om kroppen någon gång skulle angripas av samma slags influensavirus eller förkylningsvirus eller av något annat främmande ämne som den konfronterats med tidigare, kommer dessa minnesceller genast att upptäcka detta och mobilisera immunförsvaret till ett snabbt och avgörande angrepp. Minnescellerna kommer omedelbart att börja dela sig och bilda stora mängder av den specifika typ av B-lymfocyter och T-lymfocyter som slog tillbaka det första angreppet av denna speciella inkräktare. Den nya invasionen slås ner innan den hinner få fotfäste. Ett anfall som ursprungligen kan ha tagit tre veckor att bekämpa avvärjs innan det ens hinner börja. Den första infektionen har gjort oss immuna.

Något som komplicerar saken är emellertid att det finns olika typer av influensavirus, som ofta har sitt ursprung i olika delar av världen. Dessutom finns det omkring 200 olika typer av förkylningsvirus, och varje virustyp har sitt speciella antigen. Det måste därför finnas 200 olika typer av hjälparceller, och varje typ måste ha receptorer som passar ihop med antigenet från någon av de 200 olika typerna av förkylningsvirus. Men det är inte allt. Förkylnings- och influensavirus muterar ständigt, och varje gång detta händer bildas en ny typ av antigen som kräver en ny sorts receptor hos hjälparcellen. Viruscellerna ändrar ideligen låsen, och hjälparcellerna måste därför ändra nycklarna.

Innan vi gör oss lustiga över läkare som inte kan bota en vanlig förkylning, bör vi därför inse problemets vidd. Om vi blir botade från en viss typ av förkylning, får vi inte tillbaka den typen, men nya förkylningsvirus dyker ständigt upp, och vårt immunförsvar måste då skaffa fram helt nya hjälparceller som kan mobilisera kroppens försvarsstyrkor. Så snart ett slag har vunnits, börjar nästa. Kriget tar aldrig slut.