Blod räddar liv — hur?

Välj ”livet ... genom att lyssna till hans [Guds] röst ... ; ty han är ditt liv och dina dagars längd”. — 5 MOSEBOKEN 30:19, 20, NW.

1. Hur är de sanna kristna unika i sin respekt för livet?

Många människor säger att de har respekt för livet, och som bevis för detta nämner de sin syn på dödsstraff, abort och jakt. Men de sanna kristna måste visa respekt för livet på ett speciellt sätt. I Psalm 36:10 heter det: ”Hos dig [Gud] är livets källa.” Eftersom livet är en gåva från Gud, omfattar de kristna hans syn på livsblodet.

2, 3. Varför får vi inte glömma Gud, när det gäller blodet? (Apostlagärningarna 17:25, 28)

² Vårt liv är beroende av blodet, som transporterar syre ut i kroppen, för bort koldioxid, gör att vi tål temperaturförändringar och hjälper oss att bekämpa sjukdomar. Den som har gett oss livet har också skapat och tillhandahållit den fantastiska, livsuppehållande flytande vävnad som kallas blod. Detta återspeglar hans ständiga intresse av att bevara mänskligt liv. — 1 Moseboken 45:5; 5 Moseboken 28:66; 30:15, 16.

³ Både de kristna och människor i allmänhet bör fråga sig: Kan blodet rädda mitt liv endast genom sina naturliga funktioner, eller skulle det kunna rädda livet på ett mer långtgående sätt? De flesta människor inser att det finns en länk mellan livet och blodets normala funktioner, men det är faktiskt mycket mer som är inbegripet. De kristnas, muslimernas och judarnas etik lägger alla tonvikten vid en livgivare, som har uttalat sig om livet och om blodet. Ja, vår Skapare har mycket att säga om blodet.

Guds fasta ståndpunkt när det gäller blodet

4. Vad sade Gud om blodet redan tidigt i människans historia?

⁴ Blodet nämns mer än 400 gånger i Guds ord, bibeln, och en av de första gångerna är i Jehovas påbud: ”Allt som lever och rör sig skall vara föda för er. ... Men ni skall inte äta kött som har sitt livsblod kvar i sig.” Han tillade: ”För ert livsblod skall jag sannerligen kräva räkenskap.” (1 Moseboken 9:3—5, New International Version) Detta sade Jehova till Noa, hela mänsklighetens stamfader, och hela mänskligheten underrättades därigenom om att Skaparen betraktar blodet som representerande livet. Alla som påstår sig erkänna Gud som livgivare bör således erkänna att han intar en fast ståndpunkt när det gäller detta att använda livsblod.

5. Vad var den förnämsta orsaken till att israeliterna inte skulle äta blod?

⁵ Gud nämnde återigen blodet, när han gav Israel dess lagsamling. I 3 Moseboken 17:10, 11 heter det enligt den judiska översättningen kallad Tanakh: ”Om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem förtär något blod, skall jag vända mitt ansikte emot den person som förtär blodet, och jag skall avskära honom från hans släkt. Ty köttets liv är i blodet.” Den lagen kan ha varit till gagn för israeliternas hälsa, men mycket mer än så var inbegripet. Genom att israeliterna behandlade blodet som något speciellt skulle de visa att deras liv var beroende av Gud. (5 Moseboken 30:19, 20) Ja, huvudorsaken till att de skulle låta bli att äta blod var inte att blodet kunde vara ohälsosamt, utan att det hade en speciell innebörd för Gud.

6. Varför kan vi vara övertygade om att Jesus försvarade Guds ståndpunkt om blodet?

⁶ Var står då kristendomen när det gäller detta att rädda människoliv med blod? Jesus visste vad hans Fader hade sagt om att använda blod, och han ”gjorde inget orätt, [och] det fanns inget svek på hans läppar”. Detta innebär att Jesus höll lagen fullkomligt, inbegripet lagen om blodet. (1 Petrus 2:22, Knox) Han gav således sina efterföljare ett mönster, som också innefattade ett mönster när det gällde respekt för blodet.

7, 8. Hur blev det uppenbart att Guds lag om blodet gäller de kristna?

⁷ Historien visar vad som hände senare, när den styrande kretsen vid ett rådsmöte avgjorde frågan om de kristna måste hålla alla Israels lagar eller ej. Under gudomlig vägledning sade den styrande kretsen att de kristna inte behövde hålla den mosaiska lagsamlingen, men att det var ”nödvändigt” att de fortsatte ”att avhålla [sig] ... från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från ting som blivit kvävda [kött som blodet inte fått rinna av från] och från otukt”. (Apostlagärningarna 15:22—29) Den styrande kretsen gjorde det således klart att det i moraliskt hänseende är lika viktigt att undvika blod som att undvika avgudadyrkan och grov omoraliskhet.a

⁸ De första kristna rättade sig efter detta gudomliga förbud. Den brittiske forskaren Joseph Benson skrev följande om detta: ”Detta förbud mot att äta blod, som gavs till Noa och alla hans efterlevande och som upprepades för israeliterna ... , har aldrig blivit upphävt, utan har tvärtom blivit befäst under det nya förbundet, Apostlagärningarna XV, och därmed gjorts till en bestående förordning.” Men skulle då det som bibeln säger om blodet utesluta nutida medicinskt bruk, till exempel transfusioner, något som givetvis inte användes vare sig på Noas eller på apostlarnas tid?

Blod i medicin eller som medicin

9. Hur användes blod medicinskt i forna tider, och tvärtemot vilken kristen ståndpunkt?

⁹ Medicinskt bruk av blod är inte något modernt påfund. I boken Flesh and Blood (Kött och blod) påpekar Reay Tannahill att i Egypten och på andra håll betraktades blod under närmare 2.000 år ”som det främsta läkemedlet mot spetälska”. Romarna trodde att man kunde bota epilepsi genom att inta människoblod. Tertullianus skrev följande om detta ”medicinska” bruk av blod: ”Tänk på dem som med glupskhet vid skådespelen på arenan tar ogudaktiga brottslingars färska blod ... och bär bort det för att bota sin epilepsi.” Detta stod i skarp kontrast till det de kristna gjorde: ”Vi låter inte ens djurblod ingå i vår normala kost. ... Vid rättegångarna mot de kristna erbjuder ni dem korv fylld med blod. Ni är naturligtvis övertygade om att ... [det] är olagligt för dem.” Begrunda den naturliga slutsatsen: De första kristna var villiga att riskera livet hellre än att äta blod, som representerade livet. — Jämför 2 Samuelsboken 23:15—17.

10, 11. Varför kan man säga att Guds norm om blodet utesluter att man tar emot en blodtransfusion?

¹⁰ På den tiden förekom naturligtvis inte några blodtransfusioner, eftersom experiment med transfusioner inte började förrän omkring 1500-talets början. Men på 1600-talet framförde en professor i anatomi vid universitetet i Köpenhamn följande protest: ”De som inför bruket av människoblod för invärtes bruk mot sjukdomar verkar missbruka det och synda allvarligt. Kannibaler fördöms. Varför avskyr vi inte dem som besudlar sin strupe med människoblod? Det är likadant med att motta främmande blod från en skuren ven antingen genom munnen eller genom transfusionsinstrument. Upphovsmännen till denna operation hålls i skräck av den gudomliga lagen.”

¹¹ Ja, till och med under gångna århundraden har människor insett att Guds lag utesluter såväl att man inför blod i venerna som att man gör det genom munnen. Om människor i våra dagar inser detta, kan det hjälpa dem att förstå den ståndpunkt som Jehovas vittnen intar, en ståndpunkt som stämmer med Guds ståndpunkt. De sanna kristna värderar livet högt och uppskattar medicinsk vård, men de respekterar också livet som en gåva från Skaparen, och därför söker de inte uppehålla det genom att inta blod. — 1 Samuelsboken 25:29.