Röda korset hade till exempel cirka 300 miljoner dollar i ”överskott” under åren 1980—1987.

Blodbankerna protesterar och säger att de inte drivs i vinstsyfte. De hävdar att de, i motsats till de stora bolagen på Wall Street, inte har några aktieägare som de måste betala ut pengar till. Men om Röda korset hade aktieägare, skulle denna organisation kunna räknas bland de mest vinstgivande företagen i Förenta staterna, i klass med till exempel General Motors.

En blodbanksföreståndare säger beträffande detta påstående: ”Det gör mig rosenrasande när Röda korset säger att de inte säljer blod. Det är ungefär som om snabbköpen skulle säga att de inte tar betalt för mjölken, bara för kartongen.”

En global marknad

I likhet med försäljningen av blodplasma är handeln med helblod av global omfattning. Det är också den kritik som riktas mot denna hantering. Japanska Röda korset väckte till exempel sensation i oktober 1989, när denna organisation försökte armbåga sig in på den japanska marknaden genom att ge stora rabatter på produkter som utvunnits ur donerat blod. Sjukhusen gjorde stora förtjänster genom att i sina papper uppge att de hade köpt blodet till standardpris.