Min kirurg fick bråttom att söka tillstånd att använda tryckkammaren vid institutionen för djuphavsdykning i Dyce, i närheten av Aberdeen i Skottland. Med hjälp av den kunde man få in syre och få det att sprida sig i den lilla mängd blod som fanns kvar i kroppen. Tillstånd gavs, och en ambulans förde mig i rasande fart de åtta kilometerna från Aberdeen till Dyce, där jag placerades under ett tryck motsvarande det på 15 meters vattendjup.

Det var en ny erfarenhet för alla inblandade, eftersom utrustningen normalt användes som dekompressionskammare för dykare vid oljeplattformar i Nordsjön. Den användes nu för första gången till postoperativ behandling, och därför följde två sjuksköterskor och en tekniker, alla mellan 20 och 30 år gamla, med mig in i kammaren där de måste stanna tills trycket i den hade minskat. Utanför manövrerades den komplicerade anläggningen av specialister på övertryck.

Jag sattes under övertryck

Trycket steg när luft pumpades in i kammaren. Jag fick andas genom en mask under ett tryck som var två och en halv gånger så högt som det normala atmosfärtrycket, vilket innebar att lungorna fylldes med två och en halv gånger den vanliga mängden syre. Gasen tvingades lösa sig i blodvätskan (vars volym nu hölls uppe med hjälp av blodersättningsmedel), och därigenom kompenserades hemoglobinbristen.a