till svar. Om personen menar att orsaken till våldet bland ungdomar är att ”föräldrarna inte ger tillräckligt med fostran”, läs då 2 Timoteus 3:1–3 och framhåll de drag som tydligtvis bidrar till detta problem. Slå sedan upp lektion 8 i broschyren Vad kräver Gud av oss?, läs paragraf 5 och fortsätt samtalet. Om du avtalar om att få komma tillbaka, kan du vara på god väg att få ett regelbundet bibelstudium med personen. När du sedan besöker honom igen, fråga då om han känner någon annan som kanske skulle vara intresserad av att höra vad han får lära sig.

⁷ Ett annat sätt att vara ”nitisk i fråga om förträffliga gärningar” under april är att ta del i olika tjänstegrenar. Har du funderat på att vittna i en park eller på en parkeringsplats? Vid en busshållplats eller en järnvägs- eller tunnelbanestation? Eller skulle du vilja prova på telefonvittnande, gatuvittnande eller förkunnande på affärsdistrikt? Varför inte omsätta dessa funderingar i handling under april? Jehova kommer att hjälpa dig att uppbjuda den dristighet som behövs. (Apg. 4:31; 1 Thess. 2:2b) Du kanske kan avtala om att samarbeta med en pionjär eller förkunnare som har erfarenhet av dessa tjänstegrenar.

⁸ De som önskar öka sin andel i predikoverket bör ta del i informellt vittnande. Oftast är allt som behövs att man inleder ett vänligt samtal med någon. Tala helt enkelt om något gemensamt intresse, kanhända genom att använda det tillvägagångssätt som framhölls i paragraf 6. Försök att göra gott bruk också av korta stunder som annars skulle gå förlorade. Vi kastar inte bort 50-öringar bara för att de inte är hela kronor. Varför inte använda kanske fem, tio eller femton minuter till att vittna informellt?

⁹ Tid för eftertanke: Tänk tillbaka på de kraftfulla tankar som kom fram i dramat vid förra årets områdessammankomst ”Guds profetiska ord”. Dramat, som hade titeln ”Vi uppskattar vårt andliga arv”, fick oss att noga tänka över kontrasten mellan Jakob och Esau. Esau sade att han, precis som Jakob, hade intresse för andliga ting, men Esau visade inte det i sina handlingar. (1 Mos. 25:29–34) Vilken kraftfull varning för oss! Låt oss, precis som Jakob, vara redo att kämpa, till och med mycket hårt, för att få Jehovas välsignelse. (1 Mos. 32:24–29) Varför inte använda april och alla månader som därpå följer till att förnya vårt nit och aldrig ta vårt underbara andliga arv för givet?

¹⁰ ”Jehovas stora dag är nära. Den är nära, och den hastar mycket.” (Sef. 1:14) De goda nyheterna om Guds kungarike måste utbasuneras. Liv står på spel! Må denna månad visa sig vara särskilt välsignad för alla som tillhör Jehovas folk medan vi samfällt visar att vi är ”nitiska i fråga om förträffliga gärningar”.

med blod eller att blodet lagras i maskinen. Andra kristna kan känna på ett annat sätt, t.ex. att sårblod bör ”hällas ut”. I ”Frågor från läsekretsen” i Vakttornet för 1 juni 1990 framhölls att vissa fraktioner av blod (t.ex. albumin, immunglobulin) också måste bli en fråga för den enskildes samvete. Det är värdefullt att vi i god tid innan vi träffar läkaren under bön har läst igenom detta material, så att vi kan redogöra för vårt personliga beslut i dessa frågor.a

¹³ Vid samtalet med läkaren är det om möjligt ännu viktigare att vi har klart för oss vad som betraktas som blodets huvudkomponenter. I all transfusionsterapi är det nämligen numera fråga om att man önskar ge en (eller flera) av blodets huvudkomponenter, aldrig helblod. Efter en större blödning vill läkare ofta ge plasma eller röda blodkroppar, vilket vi inte kan godta, om vi vill lyda Bibelns bud.b Det är dock bra att vara medveten om att läkare kanske inte alltid förstår att vi gör en sådan åtskillnad. En läkare skulle därför kunna erbjuda oss plasma i den tanken att också detta är något som vissa vittnen skulle kunna acceptera, på samma sätt som några accepterar fraktioner av blod. Som vi förstår är det mycket viktigt att vi själva klart kan skilja på dessa ting, så att vi kan svara tydligt och ”med en mun”. — Rom. 15:6; 1 Petr. 3:15.

¹⁴ Det finns ytterligare en viktig sak som vi önskar ta upp. Många av oss har nära anhöriga som inte är Jehovas vittnen. Hur kommer de att reagera, om det skulle uppstå en akutsituation där vi själva är oförmögna att föra vår talan? Tragiskt nog har läkare här i landet i några fall gett efter för påtryckningar från icke troende släktingar och ignorerat patientens i förväg klart uttryckta vilja. Detta har lett till påtvingade transfusioner. För alla dem som har nära anhöriga som är icke troende synes det därför vara vist att inför en operation ta upp detta särskilt. Tala i så fall om för läkaren att dina släktingar inte delar dina värderingar och att du vill förvissa dig om att han kommer att respektera ditt beslut oavsett vad dessa släktingar kan komma att säga i ett eventuellt nödläge. Klargör att du i dina skrivna dokument, både i kortet ”Medicinskt dokument/Ansvarsbefrielse” och i den särskilda ansvarsbefrielse som skrivits inför operationen, har utsett andra personer som står dig nära att företräda dig och besvara eventuella frågor om ditt ställningstagande. Även om man inte står inför en operation, kan det vara vist för dem som har en sådan familjesituation att göra ett tillägg på sitt kort, eller ha en bilaga till det, där det framhålls att de anhöriga inte har rätt att ändra på eller ogiltigförklara det beslut man fattat. Det är naturligtvis ett personligt beslut om man önskar göra ett sådant tillägg.

¹⁵ Vi har glatt oss mycket över den positiva utveckling vi hittills sett i vårt land när det gäller möjligheten att få medicinsk behandling utan blodtransfusion. Om vi alla gör vår del, kommer det att bidra till att man fortsätter att tala väl om Guds namn. (Ps. 19:7–11) När apostlarna och de äldste i Jerusalem meddelade vad man kommit fram till i frågan om blodet och i andra viktiga frågor, avslutades beskedet på följande uppmuntrande sätt: ”Ifall ni omsorgsfullt tar er till vara för dessa ting, skall ni ha framgång.” (Apg. 15:28, 29) Vi är övertygade om att ni alla omsorgsfullt önskar fullgöra allt som är förknippat med att följa Guds lag om blodet, och vi ber att Jehova må bistå er i ert beslut att lyda hans ord.