Medicinskt livräddande?

12. Vad är det förnuftigt för tänkande människor att begrunda, när det gäller blodtransfusioner?

¹² Experter har under många år hävdat att blod räddar liv. En läkare kanske berättar om hur någon som hade drabbats av akut blodförlust fick blodtransfusion och blev bättre. Därför undrar kanske människor: Hur förståndig eller oförståndig är den kristna ståndpunkten rent medicinskt? Innan en tänkande människa överväger någon mer omfattande medicinsk behandling, kommer hon att vilja ta reda på vilken nytta man kan ha av den behandlingen och också vilka risker den kan medföra. Hur är det då med blodtransfusioner? Det är i själva verket så att blodtransfusioner är mycket riskfyllda. De kan rentav få dödlig utgång.

13, 14. a) Nämn några av riskerna med blodtransfusioner. b) Hur belyser påvens erfarenhet hälsoriskerna med blodet?

¹³ Doktorerna L. T. Goodnough och J. M. Shuck konstaterade nyligen: ”Läkarkåren har länge varit medveten om att även om blodförrådet är så säkert som vi kan göra det, så har transfusioner alltid inneburit en risk. Den vanligaste komplikationen med en blodtransfusion fortsätter att vara non-A-non-B-hepatit (NANBH); andra potentiella komplikationer inbegriper hepatit B, alloimmunisering, transfusionsreaktioner, immunosuppression och järnöverbelastning.” Man gjorde i rapporten en försiktig beräkning av bara en av dessa allvarliga risker och tillade: ”Man räknar med att omkring 40.000 människor [enbart i Förenta staterna] årligen kommer att utveckla NANBH och att upp till 10 % av dessa kommer att utveckla skrumplever och/eller hepatom [levercancer].” — The American Journal of Surgery, juni 1990.

¹⁴ Allteftersom risken för att ådra sig sjukdomar genom överfört blod har blivit mer allmänt känd, omprövar människor sin uppfattning när det gäller blodtransfusioner. När påven år 1981 hade blivit skottskadad, behandlades han vid ett sjukhus men fick sedan åka hem. Senare måste han dock läggas in på sjukhus igen under två månader, och hans tillstånd var då så allvarligt att det verkade som om han kanske skulle komma att bli tvungen att dra sig tillbaka som kroniskt sjuk. Varför det? Därför att han hade ådragit sig en cytomegalvirusinfektion genom den blodtransfusion som han hade fått. Någon kanske undrar: Om inte ens det blod som påven fick var riskfritt, hur är det då med de transfusioner som folk i allmänhet får?

15, 16. Varför är blodtransfusioner inte riskfria ens om man har testat blodet för att se om det är smittat?

¹⁵ Men någon kanske undrar om man inte kan testa blodet för att se om det är smittat. Ja, begrunda som ett exempel det som stod att läsa i tidskriften Patient Care (för 28 februari 1990) om ett test för att upptäcka hepatit B: ”Förekomsten av hepatit efter transfusion minskade efter det att man mer allmänt hade börjat testa blod för att upptäcka hepatit B, men mellan 5 och 10 procent av fallen av hepatit efter transfusion vållas fortfarande av hepatit B.”

¹⁶ Hur otillförlitliga sådana tester är visar också en annan blodburen fara, nämligen aids. Aids har i högsta grad gjort människor medvetna om faran med infekterat blod. Det är sant att det nu finns tester för att undersöka om viruset finns i blodet. Men blod testas inte överallt. Och det verkar som om människor kan bära på aidsviruset i blodet under flera år utan att det kan upptäckas i de tester man nu har. Man kan således få aids — och somliga har också fått det — genom blod som testats och godkänts!

17. Hur kan en blodtransfusion orsaka en skada som kanske inte blir uppenbar förrän längre fram?

¹⁷ Doktorerna Goodnough och Shuck nämnde också ”immunosuppression”. Ja, bevisen hopar sig nu för att också på rätt sätt korstestat blod kan skada en patients immunsystem och öppna dörren för cancer och döden. En kanadensisk undersökning av patienter med cancer i huvudet och halsen visade således ”att de som hade fått en blodtransfusion under avlägsnandet av en tumör efteråt upplevde en avsevärd försämring av immunförsvaret”. (The Medical Post för 10 juli 1990) Läkare vid University of Southern California har rapporterat: ”Återfallsfrekvensen för alla patienter som hade cancer i struphuvudet var 14 % för dem som inte fick blod och 65 % för dem som fick blod. För cancer i munhålan, svalget och näsan eller bihålorna var återfallsfrekvensen 31 % utan transfusioner och 71 % med transfusioner.” (Annals of Otology, Rhinology & Laryngology, mars 1989) Immunosuppression verkar också ligga bakom det faktum att de som får blod vid en operation löper större risk att få infektioner. — Se rutan på sidan 10.

[Ruta på sidan 10]

TRANSFUSION OCH INFEKTION

Efter en omfattande undersökning som gällde om blodtransfusioner kan göra en patient mer mottaglig för infektioner drog dr Neil Blumberg följande slutsats: ”I 10 av 12 objektiva undersökningar [av saken] konstaterade man att blodtransfusioner var markant och självständigt förknippade med en ökad risk för bakterieinfektion. ... Och om de immunologiska verkningarna av en transfusion är lika långlivade som vissa undersökningar tyder på, så kan också en transfusion vid någon tidpunkt långt före en operation påverka patientens motståndskraft mot infektioner. ... Om dessa data kan utsträckas och bekräftas, verkar det som om akuta infektioner efter en operation skulle kunna vara den vanligaste komplikation av betydelse som är förbunden med homolog transfusion.” — Transfusion Medicine Reviews, oktober 1990.