I början av 1900-talet fördjupade vetenskapsmännen människans förståelse av hur häpnadsväckande komplicerat blodet är. De lärde känna att det finns olika blodgrupper. I samband med transfusioner är det ytterst viktigt att givarens och patientens blod passar ihop. Om någon med blodgrupp A får blod av grupp B, kan han få en allvarlig hemolytisk reaktion. Denna kan förstöra många av hans röda blodkroppar och hastigt leda till döden. Blodgruppsbestämning och korstestning görs numera rutinmässigt, men det händer att man gör misstag. Varje år dör människor av hemolytiska reaktioner.

Fakta visar att frågan om oförenligt blod sträcker sig mycket längre än till de relativt få blodgruppssystem som man tar hänsyn till vid korstestning på sjukhusen. Hur kommer det sig? I artikeln ”Blodtransfusion: Bruk, missbruk och risker” skriver dr Douglas H. Posey: ”För nära 30 år sedan beskrev Sampson blodtransfusion som en relativt riskfylld metod. ... [Sedan dess] har man identifierat och karakteriserat minst ytterligare 400 antigener hos röda blodkroppar. Det råder inget tvivel om att antalet kommer att fortsätta att öka, med tanke på att den röda blodkroppens cellmembran är enormt komplicerat.” — Journal of the National Medical Association, juli 1989.

[Ruta på sidan 8]

”Ungefär 1 på 100 transfusioner åtföljs av feber, frossa eller urticaria [nässelfeber]. ... Omkring 1 på 6.000 transfusioner av röda blodkroppar leder till en hemolytisk transfusionsreaktion. Detta är en allvarlig immunologisk reaktion som kan inträffa akut eller med en viss fördröjning några dagar efter transfusionen; det kan leda till akut njursvikt, chock, koagulation i blodbanan och till och med döden.” — National Institutes of Health, konferens 1988.