Sätt värde på det verkliga livet
ÄR DETTA livet allt vi kan vänta oss? Genom att uppmuntra oss att ”gripa fast tag om det verkliga livet” visar Bibeln att detta livet inte är allt. (1 Timoteus 6:17—19) Men om det inte är vårt nuvarande liv som är det verkliga livet, vad är det då?
Sammanhanget till det här bibelstället visar att det är ”det eviga livet” som en gudfruktig människa bör gripa fast tag om. (1 Timoteus 6:12) För det stora flertalet kommer detta att innebära evigt liv på jorden. Adam, den första människan, hade utsikten att få leva för evigt på en paradisisk jord. (1 Moseboken 1:26, 27) Han skulle dö endast om han åt av ”trädet för kunskapen om gott och ont”. (1 Moseboken 2:17) Men eftersom både Adam och hans hustru, Eva, var olydiga och åt av detta träd, dömde Gud dem till döden. ”På den dag” de åt av det dog de från Guds ståndpunkt sett och började sin mödosamma vandring mot den fysiska döden. Deras liv var inte längre av den kvalitet som det de hade från början.
Vägen till ”det verkliga livet”
För att göra ”det verkliga livet” möjligt gjorde Jehova Gud en anordning som hade till syfte att rädda mänskligheten. För att bättre kunna förstå denna anordning kan vi tänka oss en liten fabrik. Alla maskinerna i den här fabriken är bristfälliga och vållar maskinskötarna stora problem, därför att den förste arbetaren för många år sedan ignorerade skötselföreskrifterna och skadade hela maskinparken. De som nu sköter maskinerna kan bara göra sitt bästa och försöka klara sig med det de har. Ägaren till fabriken vill bygga om maskinerna för att hjälpa sina arbetare, och han avsätter de medel som behövs för det ändamålet.
Den förste ”maskinskötaren”, Adam, satte inte värde på det liv han hade fått. Han vidarebefordrade därför ett ofullkomligt liv till sina avkomlingar, ett liv som kan liknas vid en bristfällig maskin. (Romarna 5:12) I likhet med de efterföljande maskinskötarna i fabriken, vilka inte kunde göra något åt situationen, har Adams avkomlingar varit ur stånd att uppnå det verkliga livet. (Psalm 49:7) För att rätta till denna till synes hopplösa situation sände Jehova sin enfödde Son till jorden för att köpa tillbaka det eviga livet åt mänskligheten. (Lukas 1:35; 1 Petrus 1:18, 19) Genom att dö en offerdöd för mänsklighetens skull tillhandahöll Guds enfödde Son, Jesus Kristus, de medel som behövdes — det liv som motsvarade det som Adam hade förlorat. (Matteus 20:28; 1 Petrus 2:22) Med detta dyrbara offer som grund kan Jehova nu ge människor möjlighet att vinna det verkliga livet.
För lydiga människor kommer Jesu lösenoffer att innebära evigt liv på en paradisisk jord. (Psalm 37:29) Detta hopp har alla som får överleva ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, det krig som i Bibeln kallas Har-Magedon. (Uppenbarelseboken 16:14—16) Det kommer att utplåna all ondska från jorden. (Psalm 37:9—11) De som har dött före den tiden och som befinner sig i Guds minne kommer att uppväckas till liv i det återställda paradiset på jorden och få möjlighet att vinna det verkliga livet, som Gud har i beredskap åt alla som lyder honom. — Johannes 5:28, 29.
Viktigt att värdesätta det nuvarande livet
Detta betyder inte att vi har rätt att visa ringaktning för det nuvarande livets helgd. Skulle ägaren till fabriken lägga ner tid och pengar på att bygga om en maskin åt en arbetare som inte tog vård om den? Skulle han inte hellre anförtro den ombyggda maskinen åt en person som bemödade sig om att sköta den på bästa sätt redan före ombyggnaden?
Livet är en dyrbar gåva från Jehova. Som källan till denna gåva, den generöse givaren av den, vill han att vi skall vara rädda om den. (Psalm 36:9; Jakob 1:17) Jesus visade hur mycket Jehova bryr sig om människorna på jorden, när han sade: ”Till och med era huvudhår är allesammans räknade.” (Lukas 12:7) Jehova förbjöd israeliterna att mörda, vilket naturligtvis inbegrep att de inte fick mörda sig själva. (2 Moseboken 20:13) Detta hjälper oss att inse att vi inte kan betrakta självmord som en utväg.
Gudfruktiga människor vet att Jehova är varmt intresserad av vår välfärd, och de strävar därför efter att tillämpa Bibelns principer när det gäller nutida seder och bruk. Eftersom sanna kristna uppmanas att ”rena ... [sig] från varje förorening av kött och ande” och fullkomna ”heligheten i Guds fruktan”, använder de till exempel inte tobak och sinnesförändrande vanebildande droger. — 2 Korinthierna 7:1.
Guds intresse för människors liv framgår också av det råd som han ger oss i fråga om att bevara ”ett lugnt hjärta” och undvika ett omoraliskt uppförande. (Ordspråken 14:30; Galaterna 5:19—21) Genom att hålla fast vid dessa höga normer skyddas vi mot exempelvis hälsovådlig vrede och sexuellt överförda sjukdomar.
Jehovas omtanke om sitt folks liv framgår också av hans allvarliga ord om överdrifter i fråga om mat och dryck. (5 Moseboken 21:18—21; Ordspråken 23:20, 21) Bibeln säger varnande till de kristna att giriga och drinkare inte skall ärva Guds kungarike, dvs. de kommer aldrig att få uppleva det verkliga livet. (1 Korinthierna 6:9, 10; 1 Petrus 4:3) Genom att uppmuntra till måttlighet lär Jehova oss att handla på ett sätt som är till nytta för oss. — Jesaja 48:17.
När vi rättar oss efter Guds normer, visar vi att vi sätter värde på vårt nuvarande liv. Ännu mer betydelsefullt är naturligtvis det verkliga livet. Eftersom det är evigt, fäster sanna kristna större vikt vid det än vid sitt nuvarande liv. När Jesus Kristus offrade sitt liv, underordnade han sig Jehovas vilja. Att lyda sin Fader var mycket viktigare för honom än hans liv här på jorden. Jesu handlingssätt resulterade i att han blev uppväckt och fick odödligt liv i himlen. (Romarna 6:9) Hans död betyder också evigt liv för lydiga människor som utövar tro på hans lösenoffer. — Hebréerna 5:8, 9; 12:2.
Livsviktig lag om blodet
Jesu efterföljare vill givetvis återspegla hans tänkesätt. De strävar efter att behaga Gud i allting, precis som Kristus gjorde. Detta är förklaringen till att de vägrar att ta emot blodtransfusioner, som läkare ibland menar är livräddande. Låt oss se hur en människa visar att hon sätter värde på det verkliga livet genom att vägra att ta emot blod.
I likhet med Jesus Kristus önskar sanna kristna vara levande från Guds ståndpunkt sett, och detta kräver att de obetingat lyder Honom. Guds ord ger Kristi efterföljare befallningen: ”[Fortsätt] att avhålla er från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från ting som blivit kvävda och från otukt.” (Apostlagärningarna 15:28, 29) Varför införlivades den här lagen om blod med de befallningar som gäller för de kristna?
Den lag som Gud gav israeliterna föreskrev att de skulle avhålla sig från blod. (3 Moseboken 17:13, 14) De kristna står inte under den mosaiska lagen, men de inser att befallningen om att inte äta blod är äldre än den lagen; den befallningen hade tidigare getts till Noa efter den stora översvämningen. (1 Moseboken 9:3, 4; Kolosserna 2:13, 14) Den befallningen gällde följaktligen alla avkomlingar till Noa, som ju alla nationer på jorden härstammar från. (1 Moseboken 10:32) Den mosaiska lagen hjälper oss att förstå varför Gud betraktar blodet som heligt. Efter att ha förbjudit israeliterna att förtära blod av något som helst slag sade Gud: ”Köttets själ är i blodet, och jag själv har gett det på altaret för er till att åstadkomma försoning för era själar, eftersom det är blodet som åstadkommer försoning genom själen i det.” (3 Moseboken 17:11) Det enda sätt varpå blod fick användas var som offer på altaret. Guds lag om blodets helgd visar att han har bestämmanderätten över allt liv på jorden. (Hesekiel 18:4; Uppenbarelseboken 4:11) När vi betraktar vårt liv från Jehovas ståndpunkt, inser vi att det inte tillhör oss, utan att Gud endast har anförtrott det i vår vård.
På samma sätt som maskinskötaren i vår illustration hade ansvaret för en maskin, har vi anförtrotts vårt nuvarande liv. Om du hade en maskin som behövde repareras, vad skulle du då göra om en mekaniker ville laga den med delar som var uttryckligen förbjudna i instruktionsboken? Skulle du inte kontakta andra mekaniker för att se om maskinen kunde lagas på ett sätt som var i överensstämmelse med skötselföreskrifterna? En människas liv är långt viktigare och mer komplicerat än en maskin. I sitt inspirerade ord, instruktionsboken för mänskligt liv, förbjuder vår Skapare att man använder blod i livsuppehållande syfte. (5 Moseboken 32:46, 47; Filipperna 2:16) Är det då inte förnuftigt att följa anvisningarna i den instruktionsboken?
Kristna patienter som begär att blod inte skall användas i deras fall motsätter sig inte alla former av medicinsk behandling. De ber bara att få en behandling som visar respekt för deras liv — både det nuvarande och det framtida. Läkare som modigt respekterar de kristnas ståndpunkt intygar att de har haft positiva erfarenheter av att behandla dem i enlighet med deras önskan. ”Mina kontakter med Jehovas vittnen har gett mig helt nya värderingar”, förklarar en kirurg som tidigare använde blodtransfusioner i mycket stor utsträckning. Nu försöker han behandla även icke-vittnen utan blod.
Sann respekt för det verkliga livet
Vad var det för nya värderingar som den här kirurgen fick genom att behandla Jehovas vittnen? Han inser nu att behandlingen av en patient inte inbegriper endast den sjuka kroppsdelen, utan hela människan. Bör inte en patient få be om den vård som är bäst för hans eller hennes fysiska, andliga och känslomässiga välbefinnande?
För 15-åriga Kumiko var en blodtransfusion värsta tänkbara behandling av hennes livshotande leukemi. Att på det sättet försöka förlänga hennes liv med några veckor, månader eller till och med år var inte värt kostnaden på längre sikt. Hon hade överlämnat sitt nuvarande liv åt Jehova Gud som ett av hans vittnen och hade respekt för livets och blodets helgd. Trots att hennes far och andra släktingar mycket bestämt motsatte sig hennes ståndpunkt, stod hon fast. Hennes läkare frågade henne en gång: ”Om din Gud förlåter fel och brister, skulle han då inte förlåta dig också om du gick med på en blodtransfusion?” Men Kumiko vägrade att kompromissa och därigenom förneka sin på Bibeln grundade tro. Hon höll ”ett fast grepp om livets ord” och stod fast vid sin ståndpunkt. (Filipperna 2:16) Hennes icke troende farmor sade: ”Kumiko ville inte överge sin tro.” Både hennes far och hennes farmor och de läkare som behandlade henne ändrade snart inställning.
Kumikos starka tro på Jehova Gud, som kan uppväcka henne från de döda, rörde mångas hjärtan. Medan hon ännu var i livet sade hon bevekande till sin far: ”Även om jag dör, kommer jag att få uppstå i paradiset. Men om du blir tillintetgjord i Harmageddon, kommer jag inte att få träffa dig. Så snälla pappa, studera Bibeln!” Hennes far sade bara: ”När du blir frisk skall jag göra det.” Men när Kumiko dog av sin obevekliga sjukdom, lade hennes far ner en liten lapp i hennes kista, där det stod: ”Vi ses i paradiset, Kumiko.” Efter begravningsakten talade han med några av de närvarande och sade: ”Jag lovade Kumiko att vi skulle träffas i paradiset. Även om jag fortfarande inte kan tro på det eftersom jag inte har studerat tillräckligt, har jag bestämt mig för att undersöka det närmare. Vill ni vara snälla och hjälpa mig?” Andra i Kumikos familj började också studera Bibeln.
Kumiko hade sann respekt för livet och ville leva. Hon uppskattade allt det som läkarna gjorde för att rädda hennes nuvarande liv. Men genom att rätta sig efter anvisningarna i Skaparens instruktionsbok visade hon att hon satte ännu större värde på det verkliga livet. För miljontals människor kommer detta att innebära evigt liv på en paradisisk jord. Kommer du att vara en av dem?