April — en tid att vara nitisk i fråga om förträffliga gärningar!

¹ När en orkan närmar sig ett bebott område, blir det angeläget att varna människor för den överhängande faran. Ju närmare orkanen kommer, desto starkare måste varningarna vara. Varför det? Därför att liv står på spel! Somliga kanske inte har hört tidigare varningar. Andra kanske hörde dem, men underlät att vidta åtgärder. Detsamma gäller Guds varning, som vi har fått i uppdrag att förkunna innan hans rättfärdiga vredes ”stormvind” sveper bort alla spår av denna onda värld. (Ords. 10:25) Miljarder människors eviga liv står på spel! Varningen måste ljuda. Vi måste vara ”nitiska i fråga om förträffliga gärningar”. — Tit. 2:11–14.

² I årtionden har Jehovas tjänare motiverats att vara särskilt nitiska i tjänsten vid tiden för Åminnelsen. På våren 1939 gav den engelska moderupplagan av Informationer, föregångaren till Tjänsten för Guds kungarike, följande uppmuntran: ”Eftersom våren är i antågande och med den vackert väder, bör vi förvänta att timmarna i tjänsten på fältet skall fördubblas av . . . [församlings]förkunnarna och att pionjärernas tid skall öka avsevärt. April är en månad med fem söndagar. Den har också fem lördagar. Låt varje lördag och söndag under april bli . . . ett tillfälle för särskild förkunnarverksamhet.” Bröderna för 60 år sedan fick verkligen en utmanande uppgift! Detta år, precis som år 1939, har april fem hela veckoslut. Vilka planer har du för denna månad? Vilka noteringar för april 2000 har du gjort i din almanacka? Planera att ha en meningsfull andel i förträffliga gärningar tillsammans med Jehovas folk under denna speciella månad av ökad andlig verksamhet.

³ Det vi hoppas uträtta: Den viktigaste dagen under år 2000 infaller denna månad. Det är den 19 april — årsdagen av Jesu död. Låt oss göra en särskild ansträngning att inbjuda så många som möjligt till Åminnelsen. Som det föreslogs förra månaden, bör vi göra en lista över dem som kan tänkas vilja vara med vid Åminnelsen och se till att ingen förbises. Inbjud overksamma förkunnare, dem du leder ett bibelstudium med eller gör återbesök hos, dem som tidigare har studerat, arbetskamrater, skolkamrater, grannar, släktingar och andra bekanta. Har alla dessa möjlighet att själva ta sig till Rikets sal? Kan du i annat fall kärleksfullt bistå dem? På kvällen för Åminnelsen har vi alla privilegiet att få dem som kommer att känna sig välkomna. Efter Åminnelsen kan vi ge sådana intresserade personer ytterligare andligt bistånd.

⁴ När vi är ”nitiska i fråga om förträffliga gärningar” under dagarna före och efter Åminnelsen, visar vi på ett utmärkt sätt Jehova att vi verkligen uppskattar allt som han har gjort för oss. Eftersom dagarna blir ljusare och det blir varmare, kommer många av oss att kunna öka våra ansträngningar i evangeliseringsverksamheten. Om du är hjälppionjär, bör du göra ditt bästa för att använda 50 timmar eller mer i tjänsten. (Matt. 5:37) Håll dig till det schema du utarbetade i början av månaden. (Pred. 3:1; 1 Kor. 14:40) Må vi andra göra vad vi kan för att hjälpa pionjärerna genom att uppmuntra dem och arbeta med dem i tjänsten på fältet. (Jämför 2 Kungaboken 10:15, 16.) Om vi sår nitiskt under april, kan vi räkna med stor glädje och Jehovas välsignelse. (Mal. 3:10) Detta kanske kan leda till att vi kan bli kontinuerliga hjälppionjärer eller reguljära pionjärer. Må den andliga kraft som vi vinner i april vara verksam under påföljande månader, medan vi fortsätter att vara regelbundna förkunnare av Guds kungarike.

⁵ Utan tvivel kommer tusentals bland Jehovas folk att sätta i gång fler bibelstudier. Skulle du vilja sätta i gång ett bibelstudium? Be uttryckligen till Gud om ett studium och arbeta i enlighet med dina böner. Du kan vara förvissad om att Jehova uppskattar dina ödmjuka anhållanden om hjälp att finna en uppriktig människa att undervisa. — 1 Joh. 3:22.

⁶ Här är en inledning som med framgång har använts i tjänsten för att inleda samtal. Du börjar med att fråga: ”Tror du att allt våld bland ungdomar beror på att föräldrarna inte ger tillräckligt med fostran?” Ge tillfälle till svar. Om personen menar att orsaken till våldet bland ungdomar är att ”föräldrarna inte ger tillräckligt med fostran”, läs då 2 Timoteus 3:1–3 och framhåll de drag som tydligtvis bidrar till detta problem. Slå sedan upp lektion 8 i broschyren Vad kräver Gud av oss?, läs paragraf 5 och fortsätt samtalet. Om du avtalar om att få komma tillbaka, kan du vara på god väg att få ett regelbundet bibelstudium med personen. När du sedan besöker honom igen, fråga då om han känner någon annan som kanske skulle vara intresserad av att höra vad han får lära sig.

⁷ Ett annat sätt att vara ”nitisk i fråga om förträffliga gärningar” under april är att ta del i olika tjänstegrenar. Har du funderat på att vittna i en park eller på en parkeringsplats? Vid en busshållplats eller en järnvägs- eller tunnelbanestation? Eller skulle du vilja prova på telefonvittnande, gatuvittnande eller förkunnande på affärsdistrikt? Varför inte omsätta dessa funderingar i handling under april? Jehova kommer att hjälpa dig att uppbjuda den dristighet som behövs. (Apg. 4:31; 1 Thess. 2:2b) Du kanske kan avtala om att samarbeta med en pionjär eller förkunnare som har erfarenhet av dessa tjänstegrenar.

⁸ De som önskar öka sin andel i predikoverket bör ta del i informellt vittnande. Oftast är allt som behövs att man inleder ett vänligt samtal med någon. Tala helt enkelt om något gemensamt intresse, kanhända genom att använda det tillvägagångssätt som framhölls i paragraf 6. Försök att göra gott bruk också av korta stunder som annars skulle gå förlorade. Vi kastar inte bort 50-öringar bara för att de inte är hela kronor. Varför inte använda kanske fem, tio eller femton minuter till att vittna informellt?

⁹ Tid för eftertanke: Tänk tillbaka på de kraftfulla tankar som kom fram i dramat vid förra årets områdessammankomst ”Guds profetiska ord”. Dramat, som hade titeln ”Vi uppskattar vårt andliga arv”, fick oss att noga tänka över kontrasten mellan Jakob och Esau. Esau sade att han, precis som Jakob, hade intresse för andliga ting, men Esau visade inte det i sina handlingar. (1 Mos. 25:29–34) Vilken kraftfull varning för oss! Låt oss, precis som Jakob, vara redo att kämpa, till och med mycket hårt, för att få Jehovas välsignelse. (1 Mos. 32:24–29) Varför inte använda april och alla månader som därpå följer till att förnya vårt nit och aldrig ta vårt underbara andliga arv för givet?

¹⁰ ”Jehovas stora dag är nära. Den är nära, och den hastar mycket.” (Sef. 1:14) De goda nyheterna om Guds kungarike måste utbasuneras. Liv står på spel! Må denna månad visa sig vara särskilt välsignad för alla som tillhör Jehovas folk medan vi samfällt visar att vi är ”nitiska i fråga om förträffliga gärningar”.

[Ruta på sidan 4]

Påminnelser inför Åminnelsen

Högtidlighållandet av Åminnelsen infaller onsdagen den 19 april. De äldste behöver uppmärksamma följande:

◼ Se till att tiden för mötet är satt så att emblemen inte bjuds ut förrän efter solnedgången.

◼ Alla, inbegripet talaren, bör informeras om exakt tid och plats för högtidlighållandet.

◼ Rätt sorts bröd och vin bör skaffas fram och göras i ordning. — Se Vakttornet för 15 februari 1985, sidan 19.

◼ Fat, glas och ett lämpligt bord och bordduk skall tas med till lokalen och finnas på plats i förväg.

◼ Rikets sal, eller annan möteslokal som används, bör vara omsorgsfullt städad i tid.

◼ Ordningsmän och bröder som bjuder omkring emblemen skall utses och i förväg instrueras om vad som är deras uppgifter och hur de skall gå till väga.

◼ Anordningar bör göras för att servera emblemen till dem av de smorda som kanske är sängliggande och ur stånd att närvara.

◼ När mer än en församling använder samma Rikets sal, bör församlingarna samarbeta väl för att undvika onödig trängsel i foajén, vid ingången, på gatan eller på parkeringen.

⁸ Vi behöver vara förberedda inför mötet med läkaren: Beslutet att lyda Guds lag om blodet är naturligtvis alltid ett beslut som vi måste fatta själva. Ingen annan får eller kan fatta detta beslut för oss. Detsamma gäller ansvaret att tala med läkaren om vår ståndpunkt. Ingen annan kan göra detta åt oss. Även om det finns en anordning för att ge oss kärleksfullt stöd, är det därför förståndigt att förbereda sig väl inför mötet med läkaren.

⁹ När bör man ta upp frågan om blodet? När sjukhuskommitténs medlemmar sammanträffar med läkare händer det inte sällan att läkarna vädjar: ”Säg till era medlemmar att de i god tid skall låta oss få veta att de är Jehovas vittnen.” Ibland tycks förkunnare vänta till sista ögonblicket med att säga att de är vittnen, något som förståeligt nog kan skapa irritation och problem. Med tanke på vad som ovan sagts om den särskilda planering som behövs vid ”blodfri” kirurgi, är det alldeles särskilt angeläget att vi ”gör vår del”. Vi inser att det ibland kan krävas mod av oss att tala med läkaren om vår ståndpunkt, men vi bör aldrig mena att vi kan undvika ett sådant samtal, om vi vill avhålla oss från blod.

¹⁰ Ett samtal där man får tillfälle att ge uttryck åt sitt hjärtas övertygelse är alltid mycket betydelsefullt. Läkaren kan då lägga märke till vår uppriktighet och övertygelse, vilket sannolikt kommer att öka hans önskan att bistå oss. Samtalet kompletterar därför på ett värdefullt sätt vårt kort ”Medicinskt dokument/Ansvarsbefrielse” och den särskilda ansvarsbefrielse som vi kan ha skrivit inför operationen. Samtalet ger oss också en möjlighet att ställa frågor till läkaren, t.ex.: 1) Vilka försiktighetsåtgärder planeras för att minska blodförlusterna så mycket som möjligt? 2) Om en oförutsedd större blödning ändå skulle inträffa, vilka åtgärder står då till buds, nu när man inte kan använda sig av blodtransfusion? Under samtalet ges tillfälle att lägga märke till hur väl förberedd läkaren är inför operationen. Man kan också behöva fråga vem som kommer att vara operatör. Ibland sker nämligen planeringssamtalen med annan läkare än operatören, men för oss är det ju viktigt att få tala personligen med den som skall utföra operationen. Och om man av någon orsak måste byta operatör i sista stund, vad gör man då? Det är nödvändigt att vi personligen förvissar oss om att den läkare som opererar verkligen kommer att respektera vårt beslut i blodfrågan och att han är förtrogen med ”blodfri” kirurgi. Vi kan inte nog understryka vikten av att också tala med den narkosläkare som skall medverka vid operationen om dessa frågor.

¹¹ Ibland har förkunnare frågat om en broder från sjukhuskommittén kan bistå dem och vara med vid samtalet med läkaren. Ibland är omständigheterna sådana att detta känns angeläget, och om så är praktiskt möjligt, kommer bröderna gärna att ställa upp. Givetvis sker detta endast om den enskilde förkunnaren begär det. Sjukhuskommittébröderna varken får eller kan engagera sig i ett fall utan att vara ombedda.

¹² Det finns ytterligare ett område där vårt personliga ansvar kommer in i bilden och som kräver förberedelse. I ”Frågor från läsekretsen” i Vakttornet för 1 mars 1989 framhölls att vissa medicinska tekniker, t.ex. användning av s.k. cellsaver för att suga upp och tillvarata sårblod, måste bli en fråga för den enskildes samvete. Som nämns i artikeln har somliga kristna betraktat en sådan apparat som en förlängning av deras egen blodbana, förutsatt att den kopplas så att det blir ett slutet kretslopp som hela tiden står i förbindelse med individens cirkulationssystem, och likaså förutsatt att maskinen inte laddas med blod eller att blodet lagras i maskinen. Andra kristna kan känna på ett annat sätt, t.ex. att sårblod bör ”hällas ut”. I ”Frågor från läsekretsen” i Vakttornet för 1 juni 1990 framhölls att vissa fraktioner av blod (t.ex. albumin, immunglobulin) också måste bli en fråga för den enskildes samvete. Det är värdefullt att vi i god tid innan vi träffar läkaren under bön har läst igenom detta material, så att vi kan redogöra för vårt personliga beslut i dessa frågor.a

¹³ Vid samtalet med läkaren är det om möjligt ännu viktigare att vi har klart för oss vad som betraktas som blodets huvudkomponenter. I all transfusionsterapi är det nämligen numera fråga om att man önskar ge en (eller flera) av blodets huvudkomponenter, aldrig helblod. Efter en större blödning vill läkare ofta ge plasma eller röda blodkroppar, vilket vi inte kan godta, om vi vill lyda Bibelns bud.b Det är dock bra att vara medveten om att läkare kanske inte alltid förstår att vi gör en sådan åtskillnad. En läkare skulle därför kunna erbjuda oss plasma i den tanken att också detta är något som vissa vittnen skulle kunna acceptera, på samma sätt som några accepterar fraktioner av blod. Som vi förstår är det mycket viktigt att vi själva klart kan skilja på dessa ting, så att vi kan svara tydligt och ”med en mun”. — Rom. 15:6; 1 Petr. 3:15.

¹⁴ Det finns ytterligare en viktig sak som vi önskar ta upp. Många av oss har nära anhöriga som inte är Jehovas vittnen. Hur kommer de att reagera, om det skulle uppstå en akutsituation där vi själva är oförmögna att föra vår talan? Tragiskt nog har läkare här i landet i några fall gett efter för påtryckningar från icke troende släktingar och ignorerat patientens i förväg klart uttryckta vilja. Detta har lett till påtvingade transfusioner. För alla dem som har nära anhöriga som är icke troende synes det därför vara vist att inför en operation ta upp detta särskilt. Tala i så fall om för läkaren att dina släktingar inte delar dina värderingar och att du vill förvissa dig om att han kommer att respektera ditt beslut oavsett vad dessa släktingar kan komma att säga i ett eventuellt nödläge. Klargör att du i dina skrivna dokument, både i kortet ”Medicinskt dokument/Ansvarsbefrielse” och i den särskilda ansvarsbefrielse som skrivits inför operationen, har utsett andra personer som står dig nära att företräda dig och besvara eventuella frågor om ditt ställningstagande. Även om man inte står inför en operation, kan det vara vist för dem som har en sådan familjesituation att göra ett tillägg på sitt kort, eller ha en bilaga till det, där det framhålls att de anhöriga inte har rätt att ändra på eller ogiltigförklara det beslut man fattat. Det är naturligtvis ett personligt beslut om man önskar göra ett sådant tillägg.

¹⁵ Vi har glatt oss mycket över den positiva utveckling vi hittills sett i vårt land när det gäller möjligheten att få medicinsk behandling utan blodtransfusion. Om vi alla gör vår del, kommer det att bidra till att man fortsätter att tala väl om Guds namn. (Ps. 19:7–11) När apostlarna och de äldste i Jerusalem meddelade vad man kommit fram till i frågan om blodet och i andra viktiga frågor, avslutades beskedet på följande uppmuntrande sätt: ”Ifall ni omsorgsfullt tar er till vara för dessa ting, skall ni ha framgång.” (Apg. 15:28, 29) Vi är övertygade om att ni alla omsorgsfullt önskar fullgöra allt som är förknippat med att följa Guds lag om blodet, och vi ber att Jehova må bistå er i ert beslut att lyda hans ord.