Program för tjänstemöten

Veckan som börjar 10 april

Sång 122

10 min.: Pålysningar och lämpliga punkter under Meddelanden i Tjänsten för Guds kungarike. Glöm inte specialföredraget den 16 april, som har temat ”Varför vi människor behöver en lösen”. Uppmuntra alla att under tiden 14–19 april följa med i det bibelläsningsschema inför Åminnelsen som finns i broschyren Att dagligen rannsaka Skrifterna — 2000. Gå igenom rutan ”Påminnelser inför Åminnelsen” på sidan 4 i bilagan.

15 min.: ”Påverkas du av Kristi kärlek?” Begränsa de inledande kommentarerna till en knapp minut och fortsätt sedan med en genomgång med frågor och svar. Ta med tankar från Vakttornet för 1 maj 1998, sidorna 16 och 17, paragraferna 12 och 13. Uppmuntra alla att göra en särskild ansträngning att inbjuda till Åminnelsen.

20 min.: ”April — en tid att vara nitisk i fråga om förträffliga gärningar!” Frågor och svar. Ett entusiastiskt dryftande om vad vi hoppas kunna uträtta under april. Använd de avslutande tre, fyra minuterna till att behandla ”Nitälskan som uppeggar andra”.

Sång 199 och avslutande bön.

Veckan som börjar 17 april

Sång 25

13 min.: Pålysningar. Räkenskapsrapporten. Uppmuntra var och en att ta del i tjänsten före månadsskiftet, eftersom det bara är två veckoslut kvar i april. Demonstrera ett kort tidskriftserbjudande av de aktuella numren. Påminn om vad som står i ”Resoneraboken” på sidan 147, eftersom vi kanske blir tvungna att komma med ett svar till dem som vill att vi skall ta del i seder som har med påsken att göra.

16 min.: ”Har du en självuppoffrande anda?” Frågor och svar. Vi måste bestämma oss för vad som bör prioriteras. Det kräver initiativförmåga och självbehärskning att hålla i med att göra det som är till nytta för oss andligen. Förklara vad Jesu exempel kan lära oss. — Se Insight, band 2, sidan 68, styckena 3–5.

16 min.: Lämna tidskrifter där de kommer att göra störst nytta. Tal med visst deltagande från åhörarna. Påminn om förslagen i Vakna! för 8 januari 1995, sidorna 22–24. Förklara varför det är så bra att tänka efter vilka människor som troligtvis kommer att vara positiva till speciella artiklar i tidskrifterna. Använd exempel ur några äldre nummer och gå igenom vilka olika slags människor, företag och organisationer på orten som dessa artiklar kan vara tilltalande för. Låt åhörarna berätta erfarenheter som visar hur de nått fina resultat genom den här metoden.

Sång 71 och avslutande bön.

Veckan som börjar 24 april

Sång 137

10 min.: Pålysningar. Meddela församlingens närvarosiffra för Åminnelsen. Låt åhörarna återge kommentarer från dem som var med för första gången.

17 min.: Hjälp de nya att komma till mötena. Ett tal grundat på material i ”Kunskapsboken”, sidorna 162 och 163, paragraferna 5–8. Det är mycket viktigt att de nya som studerat en tid börjar komma till mötena. Men detta kan vara en utmaning. Vad kan man göra för att motivera dem? De som leder bibelstudier bör ta sig tid att tillsammans med dem de studerar med gå igenom det här avsnittet i ”Kunskapsboken” och sedan göra upp konkreta planer för att hjälpa dem att förena sig med oss i sann tillbedjan.

18 min.: ”Är du en regelbunden förkunnare av Guds kungarike?” Tal och genomgång med åhörarna som leds av sekreteraren. Klargör varför vi rapporterar vår verksamhet i tjänsten på fältet. (Se boken Organiserade för att fullgöra vår tjänst, sidorna 106–108.) Berätta om några av de problem som uppstår när vi inte lämnar in våra rapporter i rätt tid. Låt några av åhörarna berätta hur de försäkrar sig om att rapportera i tid. Visa hur församlingsbokstudieledarna kan vara till hjälp. Betona, med tanke på att det är endast ett veckoslut kvar i april, vikten av att var och en tar del i tjänsten och rapporterar verksamheten i slutet av månaden.

Sång 200 och avslutande bön.

Veckan som börjar 1 maj

Sång 213

10 min.: Pålysningar. Påminn alla om att lämna in sina rapporter om tjänst på fältet för april. Församlingsbokstudieledarna bör höra efter med dem som hör till gruppen, så att sekreteraren kan räkna samman alla rapporter före den 6 maj. Gå igenom Frågelådan och gör tillämpningar på den egna församlingen.

20 min.: ”Sjukhuskommittéer till vår hjälp”. Tal av en äldste med vissa inslag av frågor.

15 min.: ”Se till att du verkligen går tillbaka!” Genomgång tillsammans med åhörarna. Nämn olika orsaker till att vi ibland missar att göra återbesök. Förklara varför det är viktigt att vi gör noggranna anteckningar och att vi är villiga att gå tillbaka. Föreslå att vi avsätter någon tid varje vecka för återbesök. Påminn om vad som står i boken Organiserade för att fullgöra vår tjänst, sidorna 88 och 89. Berätta erfarenheten som finns i ”Årsboken” för 1995, sidan 45. — 1 Kor. 3:6, 7.

Sång 68 och avslutande bön.

Nitälskan som uppeggar andra

Aposteln Paulus berömde de kristna i Korinth för att deras nitälskan för goda gärningar hade ”uppeggat flertalet” av deras medkristna. (2 Kor. 9:2) När en förkunnare, en familj, en bokstudiegrupp eller en hel församling nitiskt tar del i evangeliseringsarbetet, kan det ofta ha liknande inverkan på andra. Här är några sätt på vilka du kan visa nitälskan för tjänsten.

◼ Avsätt lördagarna till tidskriftsarbete.

◼ Ta del i någon form av förkunnartjänst på söndagen.

◼ Ta vara på tiden när dagarna blir ljusare till att ta del i kvällsvittnande.

◼ Ta del i tjänsten under speciella kampanjdagar.

◼ Använd dagar då du är ledig från arbetet eller skolan till att gå i tjänsten.

◼ Var med i tjänsten under kretstillsyningsmannens besöksvecka.

◼ Var hjälppionjär en eller flera månader per år.

◼ Ordna om möjligt dina förhållanden så att du kan vara reguljär pionjär.

Se Jehovas vittnens årsbok för 2000, sidorna 17–19.

att påverkas mycket positivt av vårt samtal med läkaren.

⁵ I sammanhanget är det också viktigt att påpeka att en operation ju alltid genomförs av ett team av läkare och sjuksköterskor. Att också narkosläkaren — ja, samtliga i teamet — har en positiv inställning till att utföra en operation utan tillgång till bankblod har faktiskt sagts vara en av de viktigaste förutsättningarna för en framgångsrik operation.

⁶ Det skulle också kunna vara det omvända, nämligen att en viss läkare, fastän han egentligen ogillar Jehovas vittnens ståndpunkt i blodfrågan, säger sig vara villig att respektera vårt ställningstagande och därför trots allt är villig att åta sig ingreppet. Hur skall man se på en sådan sak? Det är naturligtvis lovvärt när någon vill visa respekt för andras samvete. Och i en akutsituation är vi alldeles särskilt tacksamma för den hjälp en sådan läkare ger oss. Men om det inte är fråga om ett akut ingrepp, vore det då förståndigt att låta sig opereras av en sådan läkare? Fastän sjukhuskommittén ibland har kunnat tillhandahålla namn på andra läkare med erfarenhet av det aktuella ingreppet, och som behandlat flera Jehovas vittnen utan att använda blodtransfusion, har några förkunnare valt att ändå låta ingreppet utföras vid det första sjukhuset. Det är naturligtvis ett personligt val, men vi vill nämna att det i några sådana fall har gått mycket illa. Allvarliga komplikationer har tillstött som läkaren inte klarat utan blod. I somliga fall har detta i sin tur lett till att man i än högre grad har kommit att ogilla vår ståndpunkt, trots att huvudorsaken till det som hänt var att man inte hade en på förhand uppgjord strategi för de lämpliga alternativa behandlingsformerna. ”Blodfri” kirurgi kan nämligen genomföras på ett säkert sätt endast genom en kombination av ett antal olika åtgärder, och detta kräver mer än att läkaren säger sig vara villig att respektera vår ståndpunkt. Det kräver noggrann planering och förberedelse. En läkare som egentligen ogillar vår ståndpunkt tar sig mycket sällan den tiden, vilket vi som patienter behöver vara medvetna om. Valet av läkare är något som var och en personligen har att besluta om, men det är mycket angeläget att vi förvissar oss om att vår läkare är villig att ta sig tid för de särskilda förberedelser som krävs vid ”blodfri” kirurgi. Genom sjukhuskommittén kan vi få upplysningar om vilka läkare som kan hjälpa oss i en speciell situation.

⁷ Kontakt med sjukhuskommittén: När anordningen med sjukhuskommittéer började, uttrycktes tanken att det endast var i akutsituationer som sjukhuskommittén skulle kontaktas. Det har visat sig förståndigt att justera den anvisningen. De gångna årens erfarenheter gör att vi numera rekommenderar alla att, via de äldste i församlingen, på ett tidigt stadium kontakta sjukhuskommittén. Som framgår ovan krävs förberedelse för ”blodfri” kirurgi, i synnerhet när det gäller större kirurgi. Att ha kännedom om läkarens inställning till Jehovas vittnen, tidigare fall, vilken policy en klinik har vid behandling av våra barn m.m. kan vara ytterst värdefullt när vi skall fatta beslut om en förestående operation. Vissa sjukhus har skapat särskilda inskrivningsrutiner för Jehovas vittnen eller blodfria program. Flera sjukhus har uttryckt önskemål om att de som är Jehovas vittnen och som väntar barn i förväg skall låta förlossningsavdelningen få kännedom om detta. Sjukhuskommittén har information om allt sådant. Det är alltid ett personligt beslut om man skall kontakta sjukhuskommittén, men det är vår förhoppning att alla skall känna sig fria att göra det och att man i så fall gör det i ett tidigt skede.