ÅR 1941 fastställde dr John S. Lundy en norm för blodtransfusioner. Tydligen utan stöd av några kliniska bevis förklarade han att om halten av hemoglobin, den syrebärande komponenten i blodet, understiger 100 gram per liter, då behöver patienten en blodtransfusion. Den siffran kom sedan att bli normgivande.

Denna 100-gramregel har varit föremål för kritik i närmare 30 år. År 1988 sades det rent ut i The Journal of the American Medical Association att det tillgängliga bevismaterialet inte stöder denna regel. Narkosläkaren professor Howard L. Zauder förklarar att det bakomliggande skälet till denna norm är ”skrudat i tradition, höljt i dunkel och obekräftat av kliniska eller experimentella fakta”. Andra betraktar den helt enkelt som en myt.

Trots alla dessa kraftfulla avslöjanden omhuldas denna myt fortfarande i vida kretsar som en tillförlitlig vägledning. För många narkosläkare och andra läkare är en hemoglobinhalt på under 100 gram per liter en signal till att ge blodtransfusion för att avhjälpa blodbristen. Det sker nästan automatiskt.

Många kirurger har emellertid utfört framgångsrika operationer på vittnen som haft ett hemoglobinvärde på 50, 20 eller till och med ännu mindre. Så här säger kirurgen Richard K. Spence: ”Vad jag har funnit i samband med behandling av vittnena är att den lägre hemoglobinhalten inte alls står i relation till dödligheten.”