Den första blodtransfusionen som är dokumenterad anses ha ägt rum år 1492 och utfördes på påven Innocentius VIII. Här följer en samtida skildring: ”Som situationen nu är i staden [Rom] är det ingen ände på vedermödor och dödsfall; för först och främst har tre tioåriga pojkar, från vars ådror en viss judisk läkare (som hade lovat att påven skulle bli botad) hade tappat blod, hastigt avlidit. Juden hade nämligen sagt dem att han önskade bota påven, om han bara kunde få en viss mängd människoblod, framför allt från unga personer, och därför beordrade han att man skulle tappa tre pojkar på blod. Efter åderlåtningen gav han dessa en dukat var; och inte så lång tid därefter dog de. Juden flydde naturligtvis, och påven blev inte botad.”l

Under andra hälften av 1600-talet förekom det ytterligare experiment med blodtransfusioner. Bartolomeo Santinelli, en italiensk läkare, betvivlade deras medicinska värde. Men han motsatte sig dem även av en annan orsak. Så här skrev han:

”Må det tillåtas att överträda läkarvetenskapens gränser för en liten stund, och eftersom det olämpliga i metoden med transfusion redan har påvisats genom medicinska belägg, må det då tillåtas, i syfte att till fyllest tillfredsställa den vetgirige läsaren, att fastslå detta ytterligare genom de heliga skrifternas storartade vittnesbörd, för därigenom skall det motbjudande i detta bli känt, inte endast för läkare, utan för alla slags lärda män. ... Även om förbudet mot användningen av blod visserligen endast åsyftade att människan inte fick förtära det, av vilken anledning det kan tyckas angå vår sak föga, står syftet med denna befallning icke desto mindre i strid med vår tids [bruk av] transfusion, så att den som begagnar sig av detta [blodtransfusion] av allt att döma sätter sig upp mot Gud, som är barmhärtig.”a

Ja, i Santinellis ögon stred blodtransfusioner mot Guds lag. Den danske vetenskapsmannen Thomas Bartholin var av samma mening. År 1673 skrev han: ”Transfusionskirurgi som utförs av noviser har överskridit alla gränser på senare år, eftersom man i sjuka människors hjärtan genom en öppnad åder har infört inte endast stärkande vätska, utan också varmt blod från djur eller [blod] från en människa till en annan. ... Den lärde mannen Elsholtz åberopar som förevändning (i kapitel 7 i New Clyster) att det apostoliska påbudet måste förstås på så sätt att det avser förtäring av blod genom munnen och inte alls har avseende på tillförsel genom ådrorna, men båda sätten att inta [blod] tjänar ett och samma syfte, nämligen att en sjuk kropp med hjälp av detta blod skall erhålla näring eller bli återställd [till hälsa].”b

[Bild på sidan 17]

Patient som får blod från ett lamm, år 1874