De goda nyheterna når isolerade platser i Bolivia

VI ÄR ungefär 20 stycken som samlats på stranden, ivriga att få komma i väg för att besöka byarna som ligger uppströms. Vi befinner oss vid foten av Anderna, där floden Beni når Amazonbäckenets vidsträckta slättland. Platsen är obeskrivligt vacker.

Men vi är inte turister. Några av oss är från trakten, och några har kommit från avlägsna städer för att bo här i Rurrenabaque, en trevlig liten stad med blommande träd, hus med halmtak och lugna gator som störs bara av någon enstaka motorcykeltaxi.

”Jag hade chans att göra karriär i La Paz”, berättade Luis för inte så länge sedan. ”Men mina föräldrar framhöll alltid heltidstjänsten som det bästa levnadssättet. Så jag gick en kort byggkurs. Under en semester i Rurrenabaque märkte jag hur ivriga människorna där var att få höra de goda nyheterna. Jag såg hur få förkunnare det fanns och kände att jag var tvungen att flytta dit och hjälpa till. Nu leder jag 12 bibelstudier. Jag studerar bland annat med en ung man och hans fru som har fyra barn. Han brukade spela och dricka mycket, men han har lämnat allt det bakom sig och börjat berätta för sina vänner om det han får lära sig om Jehova. Han förbereder sig alltid för studiet. När han måste vara hemifrån tre eller fyra dagar för att avverka skog är han ledsen för det, eftersom han inte vill missa något. När jag ser dem på mötena känner jag att det varit värt uppoffringen att flytta hit.”

Juana är ensamstående förälder. ”Jag arbetade som hembiträde i La Paz”, säger hon. ”När min son var liten började jag i heltidstjänsten. När jag på en resa besökte Rurrenabaque insåg jag hur mycket mer jag skulle kunna uträtta om jag flyttade dit. Så vi flyttade, och jag fick jobb som hembiträde. Till en början var det svårt att uthärda värmen och insekterna. Men nu har vi bott här i sju år. Jag leder många bibelstudier varje vecka, och många av dem jag studerar med visar sin uppskattning genom att komma till mötena.” Juana och hennes son är bland dem som går ombord på båten för att åka uppströms. Du får gärna följa med.

Resan uppströms

Utombordsmotorn vrålar när vi styr mot den smala öppningen mellan bergen. En flock papegojor skränar och protesterar mot att vi kommer. Det grumliga vattnet från bergen virvlar vilt runt om oss medan rorsmannen skickligt styr genom strömmen. Fram emot förmiddagen går vi i land vid en liten by. Där möter vi en äldste från församlingen i Rurrenabaque som visar oss var vi skall predika.

Byborna tar välvilligt emot oss, antingen i skuggan av ett träd eller inne i ett hus av bambu med tak av palmblad. Vi träffar ett ungt par som håller på att pressa sockerrör i en hemmagjord träpress. Saften från sockerrören rinner ner i en kopparskål. Den kommer senare att kokas ihop till mörk melass, som sedan kan säljas. Paret bjuder in oss och ställer många frågor om Bibeln.

Vi fortsätter uppför floden och förkunnar från by till by. Många tycker om att höra vad Bibeln säger om ett slut på sjukdom och död. (Jesaja 25:8; 33:24) Eftersom den medicinska vården här är otillräcklig, har de flesta familjerna varit med om tragedin att förlora ett barn. Livet som jordbrukare och fiskare är krävande och osäkert. Därför är många intresserade av Guds löfte i Psalm 72, där det talas om en regering som kommer att ta bort fattigdom.