Den kristna bibeln, den islamiska Koranen, den judiska Talmud, hinduernas Veda och buddisternas Tripitaka är några av de större religionernas officiella heliga skrifter.a

Inom hinduismen däremot skiljer man mellan den allmänt vedertagna kanon och andra skrifter, som betraktas som mindre heliga. Den klass heliga skrifter som kallas Sruti, vilket betyder ”att lära genom att höra”, betraktas som hinduismens ursprungliga uppenbarelser och inbegriper Vedaböckerna och Upanisjaderna. De skrifter som kallas Smrti, vilket betyder ”hågkomst”, utgör ett komplement till Sruti, förklarar dess skrifter och utvecklar dem närmare. Smrti betraktas därför som mindre viktiga, semikanoniska skrifter, trots att hinduerna i själva verket hämtar nästan allt de vet om sin religion därifrån.

I motsats till detta blev Upanisjaderna, en utveckling av Veda som härstammar från 700- till 300-talet f.v.t. och avfattats på sanskrit, enligt The Encyclopedia of Religion ”nedtecknade i skriftlig form först år 1656 e. Kr.” Men detta berodde inte på försumlighet. Det skedde avsiktligt. Historikern Will Durant förklarar: ”Veda och de episka dikterna var sånger som tillväxte med varje generation som reciterade dem; de var inte avsedda att ses, utan höras.”

Somliga hinduer och buddister hävdar fortfarande att det endast är genom muntlig uppläsning som skrifterna får verklig mening och uttrycksfullhet. De lägger stor vikt vid mantra, ord eller uttryck som anses besitta frälsande kraft. The New Encyclopædia Britannica förklarar: ”Genom att uttala ett mantra på rätt sätt anses en person kunna locka eller rentav tvinga gudarna att förläna den troende magiska och andliga förmågor som han annars inte kan komma i besittning av.”

Från vem och för vilka?

Det är inte alla heliga skrifter som gör anspråk på att ha gudomligt upphov eller är avsedda att få stor spridning och göras tillgängliga för alla folk. De hinduiska Upanisjaderna, till exempel, vars namn betyder ”att sitta nära”, kom att få detta namn därför att de religiösa lärarna brukade anförtro hemliga läror åt sina bästa elever och gunstlingar, åt dem som satt ”nära”. ”Termen upaniṣad är således också förbunden med vissa esoteriska element”, förklarar The Encyclopedia of Religion och tillägger: ”I Upaniṣaderna sägs det nämligen uttryckligen att sådan undervisning inte är avsedd för människor i allmänhet ... , [utan] skulle åhöras endast av några få utvalda.”

HINDUISMEN: Veda, sanskrit för ”kunskap”

En enda samling av hinduismens heliga skrifter, den s. k. Samhita, beräknas innehålla uppemot en miljon strofer.