Harold S. Kushner, en judisk rabbin, ställde sig sådana frågor när han fick veta att hans son skulle dö i en sällsynt sjukdom. Den skriande orättvisan i detta förbryllade Kushner. ”Jag hade varit en god människa”, säger han. ”Jag hade försökt göra vad som var rätt i Guds ögon. ... Jag trodde att jag följde Guds vägar och utförde Hans verk. Hur kunde detta hända min familj?” Hans sökande efter svar på dessa frågor resulterade i den populära boken When Bad Things Happen to Good People (När onda ting drabbar goda människor).

Kushner är bara en av de många teologer som har försökt besvara frågan varför Gud tillåter ondskan.

Det är således lätt att förstå varför Kushners bok When Bad Things Happen to Good People har blivit så populär. Eftersom dess författare själv hade fått pröva på lidandets smärta, försökte han trösta sina läsare och försäkra dem att Gud är god. Men när det gällde att förklara varför Gud tillåter att oskyldiga människor får lida, tog Kushners resonemang en egendomlig vändning. ”Gud vill att de rättfärdiga skall leva ett fridfullt och lyckligt liv”, förklarade Kushner, ”men ibland kan inte ens Han åstadkomma detta.”

Kushner presenterade således en Gud som inte är ond men behäftad med svagheter, en Gud som inte är riktigt allsmäktig. Egendomligt nog uppmuntrar emellertid Kushner fortfarande sina läsare att be om gudomlig hjälp. Men när det gäller att förklara hur denne Gud, som enligt Kushners förmenande har begränsad makt, skulle kunna vara till någon verklig hjälp, svävar han på målet.