Att ge lån och att ta lån vänner emellan

”DEN ONDSKEFULLE LÅNAR OCH BETALAR INTE TILLBAKA, MEN DEN RÄTTFÄRDIGE VISAR YNNEST OCH GER GÅVOR.” — PSALM 37:21.

”TAG icke själv, ej heller giv ett lån, ty lån gör slut på både sig och vännen.” Så skrev den engelske dramatikern William Shakespeare och upprepade därigenom vishet från gamla tider. Det är verkligen få faktorer i mänskliga relationer som är så laddade som att låna eller låna ut pengar. Även med de bästa planer och de mest uppriktiga motiv blir saker och ting inte alltid som man hade väntat sig. — Predikaren 9:11, 12.

Situationer kan uppstå som gör det svårt eller omöjligt för låntagaren att fullfölja sina förpliktelser. Eller också kan långivaren plötsligt finna att han själv behöver de pengar han har lånat ut. När sådana saker händer, kan vänskap och relationer vara i fara, som Shakespeare påpekade.

En person kan naturligtvis ha välgrundade skäl till att låna lite pengar. Ställd inför ekonomiska bekymmer orsakade av en allvarlig olycka eller förlusten av ett arbete ser han kanske ett lån som sin enda utväg. Bibeln uppmuntrar oss att bistå sådana som är i behov av hjälp, när det står i vår makt att göra det. (Ordspråken 3:27) Detta kan inbegripa att låna ut pengar. Men hur bör kristna som ingår ett sådant avtal betrakta sina förpliktelser?

Principer att tänka på

Bibeln är ingen handbok i ekonomiska frågor. Den behandlar inte alla detaljer som kan inbegripas i att låna eller att låna ut. En sådan fråga som om man skall ta ränta eller inte, och hur mycket man i så fall skall ta, lämnas helt åt de inblandade att ta ställning till.a Men Bibeln ger klara, kärleksfulla principer som bör påverka inställningen och uppförandet hos vemhelst som lånar eller lånar ut.

Långivaren

Även om det största ansvaret vilar på låntagaren, finns det också principer som är tillämpliga på långivaren. Bibeln visar att om vi har möjlighet att hjälpa behövande, bör vi göra det. (Jakob 2:14–16) Men det betyder inte att man måste låna ut pengar, även om den som ber om det är en andlig broder. ”Klok är den som har sett olyckan och griper sig an med att gömma sig”, sägs det i Bibeln. — Ordspråken 22:3.

Med tanke på de risker som är inbegripna i att låna ut pengar och att ta lån kommer en person med urskillning att tänka sig för noga inför varje begäran om kredit som han kan få. Är begäran berättigad? Har den som frågar noggrant tänkt igenom saken? Är den presumtive låntagaren ordentlig och väl omtalad? Är han villig att underteckna en lånehandling som tar upp villkoren för överenskommelsen? (Jämför Jeremia 32:8–14.) Är han verkligen villig att betala tillbaka?

Därmed inte sagt att en kristen bör vägra en behövande person ett lån, bara därför att det verkar vara en viss risk. En kristens personliga skyldighet mot andra går långt utöver säkra affärsmetoder. ”Vem det vara må som har den här världens medel att uppehålla livet och får se sin broder vara i nöd och ändå stänger sin ömma medkänslas dörr för honom, på vilket sätt förblir Guds kärlek i honom?” frågar aposteln Johannes. Ja, kristna måste ”älska, varken med ord eller med tungan, utan i gärning och sanning”. — 1 Johannes 3:17, 18.

I somliga fall kan en kristen bestämma sig för att inte låna ut pengar till en broder som är i behov av hjälp. Han kan föredra att ge honom en gåva eller erbjuda honom annan hjälp. Om det uppstår problem i en låneöverenskommelse, väljer kanske långivaren att visa en liknande anda och handla barmhärtigt. Han kanske vill ta i övervägande låntagarens förändrade omständigheter och utsträcka återbetalningen över en längre period, reducera återbetalningen eller till och med avskriva skulden helt och hållet. Detta är personliga beslut som varje individ själv måste fatta.

Kristna bör komma ihåg att Gud iakttar allting och kommer att hålla oss ansvariga för hur vi uppför oss och hur vi använder våra tillgångar. (Hebréerna 4:13) Bibelns råd att låta alla våra förehavanden ”ske i kärlek” kan sannerligen tillämpas på att ge lån och att ta lån vänner emellan. — 1 Korinthierna 16:14.