Ivica Arabadžić, en äldstebroder i Kroatien, berättar hur det gick till när han tvingades lämna sitt föräldrahem i Banja Luka: ”En beväpnad man kom till oss och sade att huset från och med nu var hans. Eftersom han var serb hade han blivit bortkörd från sitt hus i Šibenik i Kroatien. Nu krävde han att vi skulle ge oss av. En man från militärpolisen som jag studerade med gjorde vad han kunde för att hjälpa oss. Vi lyckades inte behålla huset, men vi kunde göra ett byte. Den serbiske mannen fick vårt hus, och vi fick hans. Det var tufft att lämna sitt hem och församlingen där vi hade fått sanningen, men vi hade inget val. Vi tog med oss några få saker och gav oss av till Kroatien för att leta upp vårt nya hus. Men när vi kom till Šibenik hade någon annan redan flyttat in i huset. Vi visste inte vad vi skulle göra, men vännerna tog hand om oss, och en äldstebroder lät oss bo hos honom i ett år tills vi fick tag på en bostad.”

Men verket går verkligen framåt i Bosnien-Hercegovina, där nästan 40 procent av befolkningen är muslimer. Sedan kriget tog slut har man byggt nya Rikets salar. En Rikets sal i Banja Luka är speciell därför att den innebar en juridisk seger. Bröderna kämpade i flera år för att få tillstånd att bygga en Rikets sal i det här området, som är starkt kontrollerat av serbisk-ortodoxa kyrkan. De nekades tillstånd att bygga, trots att Jehovas vittnen var lagligt erkända i Bosnien. Slutligen, efter många böner och stora ansträngningar, fick de byggnadslov. Nu kan man hänvisa till den här segern när det blir aktuellt att bygga fler Rikets salar i den delen av Bosnien-Hercegovina.