Bibelns syn

Vad är livets syfte?

MÅNGA som har förvärvat rykte och rikedom har funnit att deras ”framgång” inte garanterar dem lycka. Något saknades i deras liv, men vad?

De som är så upptagna med att tjäna sitt uppehälle eller att göra sig ett namn att de inte bryr sig om varför vi finns till kan ställas inför en plötslig överraskning, när de uppnår sitt eftersträvade mål. Med nyfunnen prestige kan de finna att deras liv plötsligt har blivit desorienterat och långtråkigt, om det saknar ett ädelt syfte. Denna sak gjorde intryck på den förmögne kung Salomo: ”Jag, ja jag, vände mig till alla mina verk ... som jag hade arbetat hårt med för att fullborda, och se! allt var tomhet och ett strävande efter vind, och det var inget som var till fördel.” — Predikaren 2:11, NW.

Många av oss skulle vara glada om vi kunde uträtta en bråkdel av det som denne strålande och energiske kung kunde tillskriva sig äran av. (Predikaren 2:4—9) Men uppenbarligen är det så även i våra dagar att vår personliga framgång ”inte har ett starkt samband med total lycka”, enligt forskare vid Columbiauniversitetet (USA). Vad kan hjälpa? ”Förtröstan på ens vägledande värderingar”, visar deras undersökning, ”en tro på att livet har mening.” Sorgligt nog upphör alltför många människor med att söka efter en sådan mening och tänker i stället på att göra slut på sitt liv.

Ja, självmordstankar besvärade var tredje av de amerikanska toppstudenterna enligt en undersökning 1987. Varför det? Därför att dessa till synes framgångsrika studenter personligen kände sig värdelösa under prestationstrycket eller isolerade och ensamma. Ja, för att känna oss nöjda med oss själva behöver vi en känsla av egenvärde — ett meningsfullt liv, ett högre mål i livet eller helt enkelt ett gott skäl till att leva.

Det är ett gott skäl till att vi finns till

Man behöver aldrig söka efter bevis för att livet inte har kommit till av en händelse. Tänk djupt på alldagliga ting — ett lövs eller ett blads invecklade utformning, ett barns födelse, det vördnadsbjudande universum. Den naturliga slutsatsen blir oundvikligen den att någon utformade dessa ting för ett syfte. ”Hans osynliga egenskaper ses ... tydligt ... genom de ting som är gjorda, ja, hans eviga makt och gudomshärlighet.” — Romarna 1:20.

Folk frågar alltså: ”Varför är vi här?” Den kanadensiske läkaren William Osler träffade huvudet på spiken, när han sade: ”Vi är här för att tillföra livet vad vi kan, inte för att få vad vi kan av det.” (Kursiverat av oss) En kristen, som pressades på ett svar på 25 ord eller mindre, svarade: ”Jag tror att man kan säga att vi är här för att göra jorden till ett paradis.”a (1 Moseboken 1:28; 2:8, 15) Men — göra till ett paradis? Går vi människor i land med en sådan uppgift?

Vi har bara just börjat!

Vår nuvarande livslängd tillåter oss nätt och jämnt att skrapa på ytan av vad vi är avsedda att göra. Tänk på de omkring 100 miljarderna nervceller och andra celler i hjärnan. Antalet anknytningar som dessa celler kan göra med varandra har beräknats till 10⁸⁰⁰. Detta antal är svindlande nog 10⁷⁰⁰ gånger så stort som antalet atomer i universum! Föreställ dig vad du skulle kunna lära och göra om du kunde färdas i lugn och ro, ägna en evighet åt att studera ämnen som intresserar dig och utveckla färdigheter och förmågor efter eget val. Vilken möjlighet till mänskligt berikande kan inte ligga outnyttjad i var och en av oss!

Men om du hade obegränsad tid och obegränsade tillgångar med vilka du kunde utveckla dina färdigheter, skulle du då inte kunna undvika att bli uttråkad? Jo — genom att urskilja, liksom Salomo till sist gjorde, att det snart blir tröttsamt att tillfredsställa sig själv!

Vad var Salomos botemedel? ”Så tänk då på din Skapare”, tillrådde han. Annars kommer oundvikligen de dagar när du kommer att säga: ”Jag finner inte behag i dem.” Jesus sade likaledes: ”Det är lyckligare att ge än att få.” — Predikaren 12:1, 13; Apostlagärningarna 20:35.

Hur man finner tillfredsställelse

Jesus framhöll alltså att två stora ting i livet går före allt annat, först att ”älska Jehova, din Gud”, och därnäst att älska ”din nästa som dig själv”. Detta stämmer överens med allting vi känner till om djur- och växtlivets inbördes beroende. Eftersom alla dessa lägre livsformer är gjorda så att de skall vara så mycket beroende av varandra, är det då inte rimligt att vi människor, med våra stora möjligheter, är gjorda för att samarbeta med varandra och tjäna själva livets källa, Jehova? — Matteus 22:37—39; Psalm 36:10.

Aldrig upphörande kärleksfulla prestationer, som binder oss samman i vårt förhållande till människor och till Gud, kommer att för evigt göra vårt liv meningsfullt. Detta lyckliga givande är medlet till att uppnå ett tillfredsställande liv nu och på den kommande ”nya jorden”. — Jesaja 65:17, 18.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 27]

Är evigt liv en välsignelse eller en förbannelse?

Fysikern och författaren dr Robert Jastrow blev tillfrågad: ”Skulle evigt liv bli en välsignelse eller en förbannelse för människosläktet?” Vad blev hans svar? ”Det skulle bli en välsignelse för dem som har vetgiriga sinnen och en aldrig upphörande hunger efter vetande. Tanken att de för evigt behöver tillägna sig kunskap skulle vara mycket trösterik för dem. Men för andra, som anser att de har lärt sig allt som finns att lära och vilkas sinnen är tillstängda, skulle det vara en ryslig förbannelse. De skulle inte kunna fylla ut sin tid.” — ”Times-Advocate”, Escondido, Kalifornien, 19 februari 1984.

[Bild på sidan 26]

Människohjärnan var avsedd att betjäna oss för evigt