Din fantastiska hjärna

I många år har människohjärnan liknats vid en dator, men upptäckter på senare tid visar att den jämförelsen inte gör hjärnan rättvisa. ”Hur sätter man sig in i funktionen hos ett organ som har ungefär 50 miljarder neuroner med en miljon miljarder synapser (förbindelser) och som kan förmedla impulser sammanlagt kanske 10 miljoner miljarder gånger i sekunden?” frågade dr Richard M. Restak. Hur svarade han? ”Också den mest avancerade neuronnätsdatorns prestanda ... motsvarar omkring en tiotusendel av en husflugas mentala kapacitet.” Då förstår man att en dator inte på långa vägar kan mäta sig med människohjärnan som är så oerhört överlägsen flugans hjärna.

Vilken av människor tillverkad dator kan reparera sig själv, programmera om sig själv eller förbättra sig själv under årens gång? När ett dataprogram behöver ändras, måste en programmerare skriva och lägga in nya kodade instruktioner. Vår hjärna gör det arbetet automatiskt, både när vi är unga och när vi är gamla. Man skulle inte överdriva om man sade att de mest avancerade datorerna är mycket primitiva i jämförelse med hjärnan. Forskare har kallat hjärnan ”den mest komplicerade struktur vi känner” och ”det mest komplexa objektet i universum”. Vi skall betrakta några upptäckter som har fått många att dra slutsatsen att människans hjärna är ett verk av en Skapare som bryr sig om oss.

Använd den eller förlora den

Sådana användbara uppfinningar som bilar och jetplan begränsas av de fastställda mekanismer och elektriska system som människor konstruerar och installerar. Vår hjärna däremot är i allra högsta grad en flexibel biologisk mekanism. Den kan fortsätta att förändras beroende på hur den brukas — eller missbrukas. Två huvudfaktorer tycks vara avgörande för hur hjärnan utvecklas under vår livstid — det som vi låter gå in i den genom våra sinnen och det som vi väljer att tänka på.

Även om ärftliga faktorer kan ha betydelse för den mentala prestationsförmågan, visar nutida forskning att den slutliga kapaciteten hos vår hjärna inte fastställs av generna i befruktningsögonblicket. ”Ingen kunde ana att hjärnan var så föränderlig som forskningen nu vet att den är”, skriver författaren Ronald Kotulak som tilldelats Pulitzerpriset. Sedan han intervjuat mer än 300 forskare, sade han: ”Hjärnan är inte ett statiskt organ; den stora mängden cellförbindelser är i konstant förändring och påverkas i hög grad av det man upplever.” — Inside the Brain.

Men det vi upplever är inte det enda som formar hjärnan. Den påverkas också av våra tankar. Forskarna har funnit att hjärnan hos människor som håller sig mentalt aktiva har upp till 40 procent fler förbindelser (synapser) mellan nervcellerna (neuronerna) än hjärnan hos dem som är mentalt lata. Neurofysiologerna drar slutsatsen: Man måste använda den, annars förlorar man den. Hur är det då med äldre människor? Man tycks förlora en del hjärnceller när man åldras, och hög ålder kan medföra minnesförlust, men förlusten är mycket mindre än man en gång trodde. I en artikel om människohjärnan i National Geographic sades det: ”Genom mental aktivitet behåller äldre människor ... förmågan att bilda nya förbindelser och att vidmakthålla de gamla.”

Senare tiders upptäckter angående hjärnans flexibilitet är i linje med de råd som vi finner i Bibeln. Denna vishetens bok uppmanar läsarna att ”förvandla” sig genom att ”göra om ... [sitt] sinne” och att låta sig ”förnyas” genom att tillföra sinnet ”exakt kunskap”. (Romarna 12:2; Kolosserna 3:10) Jehovas vittnen har sett detta inträffa när människor studerar Bibeln och tillämpar dess råd. Många tusen — med mycket skiftande social ställning och utbildningsbakgrund — har gjort det. De bevarar sin personliga identitet, men de har blivit lyckligare och mer balanserade. De har vad en skribent i det första århundradet kallade ”ett sunt sinne”. (Apostlagärningarna 26:24, 25) Sådana förbättringar är till stor del resultatet av att man gör gott bruk av en del av hjärnbarken som finns i främre delen av huvudet.

Pannloben

De flesta neuronerna i hjärnans yttre skikt, hjärnbarken, är inte direkt förbundna med muskler och sinnesorgan. Vi kan till exempel ta pannlobens miljarder neuroner. (Se teckning, sidan 56.) Studier av hjärnan visar att pannloben är aktiv när man tänker på ett ord eller framkallar minnesbilder. Främre delen av hjärnan har en speciell uppgift när det gäller att göra dig till den unika person du är.

”Främre delen av pannloben är viktig för tankeverksamheten, intelligensen, motivationen och personligheten. Den förbinder erfarenheter som är nödvändiga för att vi skall kunna utföra abstrakt tänkande, visa omdöme, vara uthålliga, göra upp planer, ägna andra omsorg och vägledas av ett samvete. ... Det är det som sker i detta område som skiljer människan från de andra djuren.” (Elaine N. Marieb: Human Anatomy and Physiology) Man ser verkligen bevis för denna skillnad i det som människor har uträttat på bland annat matematikens, filosofins och juridikens områden, där i första hand främre pannloben kommer in i bilden.

Varför har människor en stor, flexibel främre pannlob som ger möjlighet till högre mentala funktioner, medan detta område hos djuren är enklare byggt eller saknas helt? Kontrasten är så stor att biologer som hävdar att människan utvecklats talar om ”den mystiska explosiva tillväxten hos hjärnan”. Richard F. Thompson, professor i biologi, kommenterar den mänskliga hjärnbarkens frapperande tillväxt och medger: ”Hittills förstår vi inte helt och fullt varför det blev så.” Skulle orsaken kunna vara att människan har skapats med denna makalösa hjärnkapacitet?

Ojämförlig kommunikationsförmåga

Andra delar av hjärnan bidrar också till att göra oss unika. I bakre delen av pannloben finns den motoriska barken (det motoriska centret) som går som ett band tvärs över huvudet. Den innehåller miljarder neuroner som står i förbindelse med musklerna. Också den har drag som gör skillnaden mellan oss och apor eller andra djur oerhört stor. Den motoriska barken ger oss ”1) exceptionell förmåga att använda handen, fingrarna och tummen till att utföra arbetsuppgifter, som kräver stor fingerfärdighet, och 2) förmåga att använda munnen, läpparna, tungan och ansiktsmusklerna till att tala”. — Arthur Guyton: Textbook of Medical Physiology.

Vi skall helt kort betrakta den motoriska barkens betydelse för vår talförmåga. Över hälften av den kontrollerar talapparaten. Detta är en del av förklaringen till att människan har en så ojämförlig kommunikationsförmåga. Även om händerna har en uppgift när vi kommunicerar (skriver, gör vanliga gester eller använder teckenspråk), har munnen vanligtvis den främsta uppgiften. Mänskligt tal — från ett spädbarns första ord till en åldrings röst — är otvivelaktigt ett underverk. Omkring 100 muskler i tungan, läpparna, käkarna, strupen och bröstkorgen samarbetar för att frambringa en mängd olika ljud. Lägg märke till följande kontrast: En enda hjärncell kan styra 2.000 fibrer i en idrottsmans vadmuskel, men de hjärnceller som kontrollerar struphuvudet aktiverar endast 2 eller 3 muskelfibrer. Tyder inte detta på att vår hjärna är specialutrustad för kommunicerande?

Varje kort fras som du yttrar kräver sin egen kombination av muskelrörelser. Innebörden i ett enda uttryck kan förändras beroende på graden av rörelse och den blixtsnabba koordinationen av många olika muskler. Talpedagogen dr William H. Perkins säger: ”När vi talar i ett lugnt tempo, uttalar vi omkring 14 ljud i sekunden. Vill vi röra tungan, läpparna, käken och andra delar av talapparaten var för sig, kan vi göra det bara hälften så fort. Men när de alla samverkar för att frambringa tal, arbetar de på samma sätt som fingrarna hos duktiga maskinskrivare och konsertpianister. Rörelserna överlappar varandra i en symfoni av utsökt precision.”

Den aktuella information som du behöver för att ställa den enkla frågan: ”Hur mår du i dag?” finns lagrad i den del av hjärnans pannlob som kallas Brocas centrum och som en del anser vara talcentret. Sir John Eccles, nobelpristagare och neurofysiolog, skrev: ”Inget område motsvarande ... Brocas talcentrum har upptäckts hos aporna.” Även om man skulle hitta liknande centra hos djur, är det ett faktum att forskarna inte kan få apor att frambringa mer än några få enkla språkljud. Du däremot kan frambringa ett komplicerat språk. När du gör det, sätter du samman ord enligt ditt språks grammatik. Brocas centrum hjälper dig att göra det, både när du talar och när du skriver.

Du kan naturligtvis inte utföra det underverk som det innebär att tala, om du inte kan åtminstone ett språk och förstår vad orden i det språket betyder. Ett annat specialområde i hjärnan kommer nu in i bilden — Wernickes centrum. Här urskiljer miljarder neuroner innebörden i talade eller skrivna ord. Wernickes centrum hjälper dig att förstå uttalanden och fatta vad du hör eller läser. Du kan därför tillägna dig information och reagera förnuftigt.

Ytterligare faktorer är inbegripna när det gäller flytande tal. Följande exempel kan belysa det: Ett verbalt ”hej” kan förmedla många olika budskap. Tonfallet visar om du är glad, upphetsad, uttråkad, stressad, irriterad, ledsen eller rädd, och det kan också avslöja intensiteten i dessa sinnesstämningar. Ett annat område i hjärnan ger information för den känslomässiga sidan av talet. Olika delar av hjärnan är således inbegripna när du kommunicerar.

Man har lärt schimpanser ett visst begränsat teckenspråk, men de kan använda det endast i enkla sammanhang, till exempel för att be om mat eller liknande. Doktor David Premack, som har arbetat med att lära schimpanser enkelt icke-verbalt kommunicerande, förklarade: ”Människans språk är besvärande för evolutionsteorin, eftersom det har en mycket större kapacitet än man kan förklara.”

Man kan undra: ”Varför har människan denna förunderliga förmåga att förmedla tankar och känslor, att fråga och att svara?” I The Encyclopedia of Language and Linguistics sägs det att ”[människans] tal är unikt”, och det medges att ”sökandet efter förelöpare i djurens kommunicerande inte är till stor hjälp när det gäller att överbrygga det enorma gap som skiljer språk och tal från djurens åtbörder”. Professor Ludwig Koehler sammanfattade skillnaden: ”Det mänskliga talet är en gåta; det är en gudagåva, ett underverk.”

Skillnaden mellan en apas förmåga att använda tecken och ett barns förmåga att använda ett komplicerat språk är verkligen enorm! Sir John Eccles framhöll något som de flesta av oss också konfronterats med, nämligen den förmåga ”som till och med treåriga barn ger prov på, när de med en ström av frågor uttrycker sin önskan att förstå sin värld”. Han tillade: ”Apor däremot ställer inga frågor.” Nej, det är bara människor som ställer frågor, däribland frågor om meningen med livet.

Minnet och mer!

När du tar en titt i spegeln, kanske du tänker på hur du såg ut när du var yngre, och du kanske också jämför det med hur du kan komma att se ut när du blir äldre. Sådana tankar kan uppstå så gott som omedvetet, men det är ändå något mycket speciellt som händer, något som inget djur kan uppleva.

Till skillnad från djuren, som huvudsakligen lever och verkar för de omedelbara behoven, kan människor fundera över det förgångna och planera för framtiden. En förklaring till att vi kan göra det är hjärnans praktiskt taget obegränsade minneskapacitet. Djur har en viss minnesförmåga som gör att de kan hitta hem eller påminna sig var det finns föda, men det mänskliga minnet är mycket mer omfattande. En forskare har beräknat att vår hjärna kan innehålla information som ”skulle ... fylla ungefär tjugo miljoner volymer, lika många som i världens största bibliotek”. Somliga neurofysiologer beräknar att människan under en normal livstid utnyttjar endast 1/100 av 1 procent (0,0001) av sin potentiella hjärnkapacitet. Man kan med fog fråga: Varför har vi en hjärna med så stor kapacitet, när vi knappast utnyttjar en bråkdel av den under en normal livstid?

Men vår hjärna är inte bara ett enormt lagringsutrymme för information, som en superdator. Robert Ornstein och Richard F. Thompson, professorer i biologi, skriver: ”Det mänskliga sinnets förmåga att lära — att lagra och minnas information — är det mest anmärkningsvärda fenomenet i det biologiska universum. Allting som gör oss till människor — vårt språk, vårt tänkande, vår kunskap och vår kultur — är resultatet av denna förbluffande förmåga.”

Du har också ett medvetet sinne. Den upplysningen kanske verkar elementär, men den sammanfattar något som otvivelaktigt gör dig unik. Sinnet har beskrivits som ”den svårdefinierade enhet där intelligens, beslutsfattande, varseblivning, öppenhet för intryck samt jagkänsla bor”. Precis som bäckar, åar och floder rinner ut i sjöar och hav, så flödar minnen, tankar, bilder, ljud och känslor ständigt in i eller genom vårt sinne. Medvetande är, enligt en definition, ”varseblivandet av vad som går in i ens eget sinne”.

På senare år har forskarna gjort stora framsteg i studiet av hjärnan och fått ökad insikt i dess fysiologi och en del av de elektrokemiska processer som försiggår i den. De kan också förklara de elektroniska kretsarna i en avancerad dator och hur maskinen fungerar. Men det är stor skillnad mellan hjärnan och en dator. Hjärnan gör dig medveten om att du finns till som en egen individ, men en dator är sannerligen inte medveten om sin existens. Vad beror skillnaden på?

Hur och varför medvetandet uppstår genom fysiska processer i hjärnan är kort och gott ett mysterium. ”Jag förstår inte hur någon vetenskap skall kunna förklara det”, sade en neurobiolog. Professor James Trefil framhåller: ”Exakt vad medvetandet betyder för en människa ... är den enda större fråga inom vetenskaperna som vi inte ens vet hur vi skall formulera.” En orsak är att forskarna använder hjärnan till att försöka förstå hjärnan. Att bara studera hjärnans fysiologi är kanske inte tillräckligt. Medvetandet är ”ett av de största mysterierna i vår existens”, säger dr David Chalmers, ”men enbart kunskap om hjärnan hjälper kanske inte ... [forskarna] att lösa det”.

Inte desto mindre har var och en av oss medvetande. Livliga minnen av tidigare händelser är inte bara lagrade fakta, som data i en dator. Vi kan reflektera över våra upplevelser, dra lärdom av dem och använda dem till att forma vår framtid. Vi kan ta flera framtidsscenarier i övervägande och bedöma de möjliga följderna av vart och ett. Vi har förmåga att analysera, skapa, värdera och visa uppskattning och kärlek. Vi kan glädja oss åt trevliga samtal om det förgångna, om nuet och om framtiden. Vi har etiska värderingar, och vi kan använda dem när vi fattar beslut som kanske inte alltid är till omedelbar fördel för oss. Vi tilltalas av skönheten på konstens och moralens områden. I sinnet kan vi forma och förbättra idéer och räkna ut hur andra kommer att reagera om vi genomför dem.

Sådana faktorer skapar ett medvetande som skiljer människan från andra livsformer på jorden. När en hund, en katt eller en fågel ser sig själv i en spegel, reagerar den som om den såg någon annan av samma art. Men när du ser dig själv i en spegel, är du medveten om att du finns till som en egen individ med de förmågor som just nämnts. Du kan fundera över knepiga frågor, till exempel: ”Varför lever vissa sköldpaddor i 150 år och vissa träd i mer än 1.000 år, medan en förnuftsbegåvad människa skapar tidningsrubriker om hon blir 100?” Doktor Richard Restak säger: ”Människohjärnan, och endast människohjärnan, har förmåga att ta ett steg tillbaka och granska sitt eget arbete och därigenom uppnå en viss grad av transcendental inblick. Ja, vår förmåga att skriva om vårt eget manuskript och omvärdera vår tillvaro skiljer oss från alla andra varelser i världen.”

Människans medvetande förbryllar somliga. Boken Life Ascending, som föredrar en rent biologisk förklaring, medger: ”När vi frågar oss hur en process [utveckling] som liknar ett hasardspel, med fruktansvärda följder för förlorarna, kan ha frambringat förmågan att uppskatta skönhet och sanning, medlidandet, frihetsbegreppet och framför allt den mångfald sinnesstämningar som människor kan befinna sig i, blir vi förbryllade. Ju mer vi funderar över våra andliga resurser, desto mer förundrade blir vi.” Det är verkligen sant. Vi skall därför avsluta vår betraktelse av människans unika egenskaper med att se på några sidor av vårt medvetande som belyser varför många är övertygade om att det måste finnas en intelligent formgivare, en Skapare, som bryr sig om oss.

Partikelfysiken och hjärnan

Professor Paul Davies uttalade sig om hjärnans förmåga att hantera det abstrakta begreppet matematik: ”Matematik är inte något som ligger och skräpar på gatan. Det produceras av det mänskliga medvetandet. Men om vi frågar oss var matematik fungerar bäst, så är det i områden som partikelfysik och astrofysik, fundamentala vetenskapliga områden som ligger långt, långt ifrån vardagliga händelser.” Vad innebär det? ”Det får mig att tro att medvetandet och vår förmåga att utföra matematik inte är en ren slump, en trivial detalj, en insignifikant biprodukt till evolutionen.” — Är vi ensamma?