• ZACHARY

ZACHARY

När jag var 16 år fick jag veta att jag hade en elakartad hjärntumör. Läkarna sa att jag bara hade åtta månader kvar att leva. Mitt liv har varit en enda stor kamp sen dess.

På grund av tumörernas placering är hela min högra sida förlamad. Eftersom jag inte kan gå måste någon alltid vara hemma och hjälpa mig att förflytta mig.

Sjukdomen har gjort att jag har fått allt svårare att tala tydligt. Jag brukade vara väldigt aktiv, och jag tyckte om att åka vattenskidor och spela basket och volleyboll. Eftersom jag är ett Jehovas vittne var jag också fullt engagerad i att predika. Jag tror de flesta inte förstår hur det känns att förlora förmågan att göra sånt som man älskat att göra.

Jag tycker det som står i Jesaja 57:15 är så uppmuntrande, för det försäkrar mig om att Jehova finns där för den som är ”förkrossad ... i anden” och att han bryr sig om mig. I Jesaja 35:6 finns också Jehovas löfte om att jag ska kunna gå igen och få tjäna honom med fullkomlig hälsa.

Även om jag emellanåt kan ha väldigt svårt att hantera min sjukdom, är jag säker på att jag har Jehovas stöd. Tack vare bönen har jag alltid någon att prata med när jag känner mig nere eller är rädd att jag ska dö. Ingenting kan skilja mig från Jehovas kärlek. (Romarna 8:39)

Zachary somnade in i döden två månader efter den här intervjun, 18 år gammal. Hans tro på Guds löfte om en uppståndelse till ett paradis på jorden förblev stark intill slutet.

Att tänka på: Hur kan bönen hjälpa dig, precis som den hjälpte Zachary, att vara nära Jehova?