Samma år stängde inrikesministern Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Estland, konfiskerade litteraturen och beslagtog dess egendom.

Samtidigt fortsatte predikoarbetet, och kontorsarbetet återupptogs. Många böcker konfiskerades också under de följande åren. Hellin Aaltonen arbetade på avdelningskontoret när en av razziorna ägde rum.

”Tre unga poliser kom för att i första hand konfiskera broschyren Millioner som nu lefva skola aldrig dö!” berättar syster Aaltonen, ”men vi hade inga. De slet ut alla böckerna från hyllorna och kastade dem i en hög på golvet. Broder Baxter kunde inte göra någonting, eftersom poliserna iakttog honom mycket noga. Men jag började städa upp efter dem och gick försiktigt fram till broder Baxters skrivbord för att se om det fanns några papper där som de inte borde se. Jag lade märke till ett brev med alla förkunnarnas namn och adresser. Jag slängde det i en papperskorg i hörnet. När poliserna började packa böckerna i kartonger, tog den polis som förde befälet arrogant tag i en kartong och slängde i väg den så våldsamt att han bröt armen! Poliserna gav sig snabbt av för att åka till sjukhuset med honom. Det gav oss tid att gå igenom kartongerna innan de återvände.”

”Poliserna kom tillbaka”, fortsätter broder Baxter, ”och medan de bar bort böckerna fick jag se hur en av dem stoppade ett exemplar av boken Befrielse i den stora fickan på sin överrock. Jag har ofta undrat hur många fler böcker männen tog med sig och läste.”