Större avdelningskontor för att tillgodose behovet

Precis som ett barn som ständigt växer ur sina kläder har avdelningskontoret gång på gång behövt större lokaler för att ta hand om det växande antalet Jehovas vittnen i landet. År 1971 låg ritningarna klara till ett tre våningar högt tryckeri och ett fem våningar högt Betelhem som skulle byggas i Numazu med fri utsikt över berget Fuji.

Från början användes tryckeribyggnaden först och främst till att trycka Vakttornet och Vakna! på japanska. När man tryckte specialnumret av Vakna! för 8 oktober 1972 på den nyinstallerade 40 ton tunga rotationspressen av märket Tokyo Kikai, var det en milstolpe. Det var det första numret av våra tidskrifter som framställdes av våra bröder i tryckeriet i Numazu. Men tryckeriarbetarna hade mycket att lära. De undrade ibland om de någonsin skulle lära sig att sköta tryckpressen ordentligt. En av bröderna i tryckeriet sade: ”På den tiden blev en del bokstäver så tjocka av trycksvärta att man nästan kunde läsa dem med fingrarna!” Andra bokstäver blev otydliga och suddiga. Men ju mer erfarenhet bröderna fick, desto bättre tryckkvalitet blev det, och antalet lösnummer som lämnades i tjänsten ökade.

När broder Knorr skulle hålla tal vid överlämnandet av avdelningskontoret i Numazu 1973, samlades gästerna i det tomma utrymmet på tredje våningen i det nya tryckeriet. Med avseende på det som våningen skulle komma att användas till sade han: ”Det här tomma utrymmet visar er tro. Vi tror att det här utrymmet kommer att behövas inom ett eller två år. Guds organisation rör sig framåt, och det med hög fart.”

Precis som broder Knorr hade förutsagt utnyttjade man snart hela utrymmet. År 1974 behövdes ytterligare två byggnader — en till förvaring av material och en till bostäder för arbetarna. ”Detta var första gången som Jehovas vittnen i Japan utförde byggnadsarbetet helt själva”, säger Toshio Honma. ”Vi var något bekymrade över om det skulle finnas tillräckligt med erfarna arbetare. Gud välsignade oss genom att förse oss med sådana som Tadazo Fukayama, en byggtillsyningsman som hade arbetat för en stor byggnadsentreprenör i 30 år.”

På grund av sitt arbete hade Tadazo under många år varit borta mycket hemifrån, men han hade just sagt upp sig för att få mer tid till att vara med familjen. Det var därför med blandade känslor som han tog emot förfrågan om han kunde komma till Numazu för att ha tillsyn över utbyggnaden av Betel. Skulle han behöva lämna kvar familjen hemma igen? ”Nej!” löd svaret från avdelningskontoret. Hustrun och två söner, 18 och 20 år gamla, blev också inbjudna att komma.

Byggnaderna som man uppförde då var relativt små jämfört med vad som skulle komma, men det här projektet gav bröderna erfarenhet och den tillförsikten att de med Jehovas hjälp skulle kunna klara av ännu större projekt.

Avdelningskontoret i Tokyo, 1949–1962

Avdelningskontoret i Tokyo, 1963–1973

Avdelningskontorets anläggning i Numazu, 1972–1982