En stationär representant i landet

En spännande händelse i Jehovas vittnens historia i Malawi inträffade 1933. Sällskapet ansökte om tillstånd att få ha en stationär representant i landet. Guvernören sade att han ”skulle välkomna en sådan åtgärd” och beviljade ansökan. Äntligen kunde man göra anordningar för att predika de goda nyheterna i Malawi på ett mer enhetligt sätt. Under överinseende av avdelningskontoret i Sydafrika upprättades därför en litteraturdepå och ett kontor i landet i maj 1934 med Bert McLuckie som tillsyningsman.

Broder McLuckie hade döpts 1930 och var fortfarande ganska ny i sanningen. Han hade emellertid visat sig vara en mycket effektiv pionjär på sina tidigare distrikt på öarna Madagaskar och Mauritius. När han kom till Malawi, hyrde han två små rum i huvudstaden, Zomba, i södra delen av landet. Det ena rummet användes som litteraturdepå och kontor och det andra som bostad.

Hur var det på den tiden? Bill McLuckie, som nu är över 90 år och bor i Sydafrika tillsammans med sin familj, kommer fortfarande ihåg hur trångt det var vid depån i Zomba. Han berättar: ”Sovrummet var bara 1,4 meter brett. Det var ganska kvavt där inne, så jag brukade ha fönstret öppet på natten, tills en polis en natt stack in huvudet och sade: ’Bwana, det är bäst att ni stänger fönstret. Leoparder brukar stryka omkring på de här gatorna på nätterna.’ Jag stängde därför fönstret.”

Trots dessa olägenheter visade det sig vara bäst att ha litteraturdepån i huvudstaden. Eftersom regeringsbyggnaderna och polishögkvarteret låg alldeles i närheten, kunde broder McLuckie snabbt bemöta alla anklagelser som riktades mot Sällskapet på grund av sammanblandningen med falska ”Vakttornsrörelser”.