Panamá gläder sig i sitt ”byggnadsarbete”

BYGGNADSPROJEKT är ingenting nytt i Panamá. Mot slutet av förra århundradet påbörjades arbetet på den väldiga kanal som genomkorsar de centrala delarna av detta land som utgörs av ett smalt näs, och denna kanal öppnade en förbindelse mellan Atlanten och Stilla havet. Detta kolossala byggnadsprojekt förskaffade det lilla Panamá namnet ”världens vägkorsning”.

Den 18 januari 1986 nådde ett byggnadsarbete av ett annat slag sin kulmen. Den dagen genomförde Jehovas vittnen ett särskilt program i samband med överlämnandet av deras nybyggda avdelningskontor. Det var endast 211 som personligen kunde vara med vid överlämnandet, men tusentals andra lyssnade via hopkopplade telefonledningar. Den nya byggnaden ger plats åt avdelningskontorets personal, missionärer och ett tryckeri.

Uppförandet av denna anläggning är emellertid endast en del av ett andligt byggnadsprogram, som har pågått i Panamá alltsedan slutet av 1800-talet. Här såddes då den säd som hade med sanningen om Riket att göra. År 1957 fanns det omkring 1.000 förkunnare av de ”goda nyheterna” i Panamá. (Matteus 24:14) Det lilla avdelningskontoret och missionärshemmet som byggdes det året var tillräckligt. Men på 20 år hade antalet vittnen tredubblats! I september 1982 godkände därför Jehovas vittnens styrande krets uppförandet av ett nytt avdelningskontor.

Var var byggplatsen belägen? Omkring 19 kilometer utanför Panama City i en vacker omgivning med utsikt över en sjö.

Utmaningen att bygga

Men vem skulle göra ritningarna till byggnaden? Hur skulle den byggas och av vem? Med orden i Psalm 127:1 i minnet satte bröderna i gång, eftersom de visste att Jehova skulle hjälpa dem att övervinna dessa till synes oöverstigliga hinder.

Ett ritningsutkast gjordes som visade utrymmesbehovet för en kontorsavdelning, ett bibliotek, litteraturförråd, ett litet tryckeri och bostäder för personalen vid avdelningskontoret. En rymlig Rikets sal ingick. Ritkontoret vid Sällskapet Vakttornets huvudkontor i Brooklyn i New York fullföljde allt detta genom att framlägga ritningar till en byggnad som skulle fylla dessa behov.

Utmaningen att genomföra själva byggnadsarbetet stod nu i tur. Hundratals av de närmast boende vittnena anmälde sig frivilligt. Bröder i Förenta staterna erbjöd också sina förmågor och tjänster. Inom en tidrymd av endast sex veckor hade totalt 230 arbetare anlänt, däribland några från andra centralamerikanska länder.

De närmast boende bröderna upplät gärna sina hem. En familj flyttade till och med ut i ett tillfälligt uppsatt tält för att kunna inhysa 11 frivilliga arbetare. Somliga som ägde små skolbussar ställde sig till förfogande för att transportera dessa arbetare. Ytterligare andra hade en andel i att tillhandahålla de 30.000 kostnadsfria måltider som serverades direkt på byggplatsen. Uppfriskande drycker gjorda av ananas, apelsiner, papaya och mangofrukter såväl som av kokosnötsmjölk serverades ofta för att släcka törsten hos dem som arbetade under den tropiska solen.

Inget Babels torn

Arbetet fortskred snabbt. Inom två veckor hade alla väggarna rests i höjd med andra våningen, en del av stålbalkarna var på plats, och golvet i Rikets sal på andra våningen var gjutet. Arbetet med vatten och avlopp och de elektriska installationerna pågick samtidigt med murning, uppsättning av gipsplattor och montering av fönster och dörrar. Inom mindre än en månad fanns yttertaket uppsatt, precis i tid för att ge skydd mot ett häftigt skyfall — något som var ovanligt vid den här tiden på året.

Det fanns en del problem. Ibland fanns det ända upp till 800 frivilliga arbetare där, och det krävdes en hel del organisationsförmåga för att kunna hålla dem alla sysselsatta. Dessutom var det så att de flesta av de ditresta bröderna inte kunde spanska. I stället för att låta byggnadsarbetet hindras av detta, vilket skedde vid det illa beryktade Babels torn, ådagalade bröderna andens frukt — och fick hjälp av några tolkar. — Galaterna 5:22, 23.

Under hela den tid som projektet pågick betonades de andliga sidorna. Regelbundna församlingsmöten hölls på byggplatsen, och tid avsattes för att alla skulle kunna ta del i tjänsten på fältet. Det fanns också tillfällen till rekreation, sightseeing och umgängesliv. Men bröderna var i första hand där för att arbeta, och byggnaderna var snart fullbordade!

I sitt tal vid överlämnandet sammanfattade John Booth från den styrande kretsen situationen på ett utmärkt sätt, och han sade: ”Vad kommer resultatet att bli av allt detta byggande som vi har utfört? Jo, vi bygger för en evig framtid. Inte så att byggnaden kommer att bestå för evigt, men resultatet av detta byggande och av det arbete som bröderna i hela landet och i hela världen ägnar sina krafter åt frambringar människor som kommer att leva för evigt.” Det är då ingenting att förundra sig över att vittnena i Panamá gläder sig åt sitt alltmer omfattande byggnadsarbete!

[Kartor på sidan 22]

(För formaterad text, se publikationen)

Panamá

Panama City