Jehovas vittnen i Östeuropa

NÄR Berlinmuren föll i november 1989, rapporterade tidskriften Asiaweek att ”omkring 2 miljoner östtyskar vällde in i den västliga halvan av sitt delade land under de två första dagarna efter det att Östberlin öppnat gränsen”. Vad var deras ärende?

De mer välbärgade gav sig ut på shoppingrunda. Andra fick nöja sig med att titta i skyltfönster och smaka på sin nyvunna frihet. Många träffade på Jehovas vittnen på gatorna i Berlin och andra städer och tog emot litteratur av dem. Sedan dess har somliga av dem skrivit till Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Selters, nära Frankfurt am Main, och gett exempel på beaktansvärda reaktioner.

En person skrev: ”När jag besökte Västberlin för första gången i mitt liv, fick jag ett exemplar av Vakttornet till skänks av ett Jehovas vittne på gatan. Sedan dess har jag börjat titta i bibeln igen, och även om jag har många, många problem, finns det återigen någon som ger mig hopp och glädje i livet. Det skulle glädja mig mycket om jag kunde få läsa boken Din ungdom — hur du får ut det bästa av den. Jag skulle också vilja ha kontakt med Jehovas vittnen.”

En annan person skrev: ”I gångtunneln till centralstationen i Nürnberg träffade jag en kvinna som gav mig exemplar av Vakna! och Vakttornet. Jag blev hänförd när jag läste dem. Sedan några dagar tillbaka använder jag dagligen min bibel igen.”

Jehovas vittnen anordnade också sammankomster i några av Östeuropas större städer under sommaren 1990. På Olympiastadion i vad som då kallades Västberlin hölls en sådan sammankomst, som besöktes av vittnen från många olika länder, däribland östra delen av Tyskland. Omkring 30.000 av de 44.532 närvarande beräknas ha kommit från östra Tyskland. Dagstidningen Berliner Morgenpost rapporterade att 1.017 nya vittnen blev döpta i Olympiastadions simbassäng och konstaterade att dopet skedde genom fullständig nedsänkning i vatten, vilket visar att ”deltagarna noga följer de första kristnas exempel”.

Vilka förändringar har då skett i Östtyskland? I mars 1990 tillkännagav de östtyska tidningarna att Jehovas vittnens verksamhet blivit lagligt erkänd. Under rubriken ”Jehovas vittnen tillåtna igen” skrev den östtyska dagstidningen Mitteldeutsche Zeitung: ”Den 14 mars innebar slutet på ett förbud som varat i fyra decennier. Denna dag kunde tyska representanter för Jehovas vittnen lämna DDR:s sekretariat för kyrkliga angelägenheter med ett officiellt dokument på fickan som gav deras trossamfund rätt till fri religionsutövning inom DDR:s gränser.”

I ett brev som kom förra våren berättar ett vittne från Leipzig: ”För en vecka sedan fick vi fortfarande i största hemlighet föra in små mängder andlig föda i landet. Nu [den 14 mars 1990] har vi blivit officiellt erkända! Snart skall vi få lossa en lastbil med fyra ton litteratur!” Den första långtradartransporten till Östtyskland innehöll hela 25 ton biblisk litteratur, och under de två följande månaderna skickades ytterligare 250 ton. Så stor var den andliga hungern hos dessa vittnen som hade varit berövade friheten i över 40 år!

Med tanke på att både den nazistiska regimen (1933—1945) och den kommunistiska har försökt lamslå Jehovas vittnens verksamhet i Tyskland, är deras tidigare och nuvarande kraftfulla verksamhet ett fint vittnesbörd om deras ostrafflighet och om Guds välsignelse.

Jehovas vittnen i Sovjetunionen

I december 1989 sammanträffade Michail Gorbatjov med påven Johannes Paulus II i Vatikanen. Enligt den sovjetiska dagstidningen Pravda sade Gorbatjov beträffande denna dialog: ”Vi hade ett djupgående och meningsfullt samtal. ... Vi talade om religion och om relevanta skeenden som kommit i gång i Europa, världen och Sovjetunionen.” L’Osservatore Romano, Vatikanens officiella tidning, innehöll följande citat från Gorbatjovs tal till påven: ”I Sovjetunionen bor människor av många olika trosbekännelser — kristna, muslimer, judar, buddister och andra. Alla dessa har rätt att tillfredsställa sina andliga behov. En lag om samvetsfrihet kommer inom kort att antas i vårt land.”

I överensstämmelse med detta godkände Sovjets lagstiftande församling i september 1990 en lag som medgav samvetsfrihet. I Artikel 3 i detta lagförslag heter det: ”I enlighet med rätten till samvetsfrihet äger varje medborgare rätt att själv besluta i frågor som rör religion, äger rätt att utöva valfri religion individuellt eller i förening med andra eller att avstå från sådan religionsutövning samt att ge uttryck åt och sprida med religionen sammanhängande övertygelser.”

Det finns tusentals Jehovas vittnen i Sovjetunionen som ser fram emot att fritt få utöva sin religion. (Se sidan 22.) I samband med 1990 års sammankomster ”Ett rent språk” var över 17.000 delegater från Sovjetunionen med vid de ryska sessionerna i Warszawa och fick därmed representera alla de vittnen som finns utspridda över hela Sovjetunionen. De ser fram emot den dag då det kommer att bli möjligt att hålla sammankomster i Sovjetunionen.

Framgångar i Polen

Jehovas vittnen blev lagligt erkända i Polen i maj 1989. Sedan dess har ett avdelningskontor upprättats i landet, och större lokaler byggs nu i närheten av Warszawa. Tidigare har hundratals unga vittnen fått sitta i fängelse på grund av sin kristna neutralitet. Nu är de frikallade från militärtjänst och straff, om de uppvisar ett giltigt intyg.

De sammankomster som hölls i Polen åren 1989 och 1990 har varit ytterligare en stor sporre för vittnena där i landet. Rapporter visar att antalet aktiva vittnen i Polen har ökat varje månad under det senaste året, och högsta antalet förkunnare är nu över 97.000. Polen kommer utan tvivel att bli den tolfte nationen i världen som har över 100.000 vittnen.a Vid åminnelsen av Kristi död i april 1990 var 188.861 personer närvarande.

Religionsfrihet i Rumänien

Vittnena i Rumänien blev överlyckliga när de fick höra att de vunnit lagligt erkännande i april 1990. (Se rutan på sidan 13.) Snart började man organisera kretssammankomster runt om i landet, och vid en sådan sammankomstomgång var över 44.000 närvarande, trots att det då bara fanns omkring 19.000 vittnen i landet. Många rumäner ger positivt gensvar till budskapet om Guds rike.

Områdessammankomster med det världsvida temat för 1990, ”Ett rent språk”, hölls i städerna Brasov och Cluj-Napoca. Programmet framfördes på rumänska och ungerska. Över 36.000 var närvarande, och 1.445 blev döpta.

I och med numret för 1 januari 1991 började den rumänska upplagan av Vakttornet utkomma samtidigt som den engelska och dessutom i fyrfärgstryck.

I det närbelägna Bulgarien, där den grekisk-ortodoxa kyrkan är den förhärskande religionen, har vittnena ännu inte fått lagligt erkännande, men de kan nu hyra lokaler för sina församlingsmöten. Över två hundra vittnen var med vid sammankomsten ”Ett rent språk” i Thessaloniki i Grekland, där programmet hölls på bulgariska och grekiska.

Goda nyheter från Ungern

Den 27 juni 1989 var en historisk dag för vittnena i Ungern. Tidningen Magyar Nemzet bekantgjorde nyheten: ”Departementet för kyrkliga angelägenheter har, i enlighet med religionsfrihetsförordningen, förklarat den religiösa sammanslutningen Jehovas vittnen i Ungern för ett lagligen erkänt religionssamfund.” Nyheten tillkännagavs i radio och TV. Det ungerska folket fick veta att Jehova Tanúi (Jehovas vittnen) till sist hade vunnit lagligt erkännande för sin verksamhet.

För att täcka de större regionerna i landet höll man sammankomsterna ”Ett rent språk” i Pecs, Miskolc, Debrecen och Budapest. Omkring 2.000 ungersktalande vittnen kom från Tjeckoslovakien och Sovjetunionen. För att ytterligare understryka Jehovas vittnens internationella endräkt kom cirka 700 tillresande delegater från Finland. Det sammanlagda antalet närvarande vid sammankomsterna i Ungern var 21.568. Av dessa kom närmare 2.000 från Rumänien.

Sedan januari 1990 har vittnena i Ungern fått sina tidskrifter i fyrfärgstryck både regelbundet och samtidigt som motsvarande engelskspråkiga nummer.

Verket går framåt i Tjeckoslovakien

Även om Jehovas vittnen ännu inte är lagligt erkända i detta vackra land med branta berg och bördiga slätter, sägs det i en rapport: ”Verket bedrivs nu helt öppet, och stora möten kan hållas.” Ett officiellt erkännande väntas inom kort.

Efter de dramatiska förändringarna i Östeuropa som började under hösten 1989 reagerade vittnena i Tjeckoslovakien mycket snabbt och organiserade en serie kretssammankomster som hölls under månaderna april—juni 1990. Detta resulterade i att pressen för första gången uttalade sig positivt om vittnena. För närvarande finns det över 21.000 Jehovas vittnen i Tjeckoslovakien, och vid åminnelsen av Kristi död år 1990 var 40.295 närvarande. Över hälften av alla församlingar i landet har redan hyrt lokaler där de kan hålla sina möten, och tolv församlingar har till och med en egen Rikets sal.

I augusti 1990 hölls en sammankomst i Prag med ett närvaroantal på 23.876, och 1.824 blev döpta. För att sammankomstplatsen skulle vara i presentabelt skick ägnade över 9.500 vittnen frivilligt mer än 58.000 timmar åt att städa och måla stadionanläggningen. En representant för den tjeckoslovakiska televisionen gav följande kommentar: ”Vi har besökt många sociala evenemang, men vi beundrar er organisation här på stadion. Vi kan knappt tro att det är första gången ni organiserar en sådan sammankomst.” En besökare sade: ”Jag beundrar den andliga atmosfären, de hjärtliga relationerna och kärleken bland er. Jag kom som en vän, och när jag lämnar sammankomsten är jag det i ännu högre grad.”

Tidskrifterna Vakttornet och Vakna! trycks nu i fyrfärgstryck på tjeckiska och slovakiska, och Vakttornet utkommer samtidigt som den engelska upplagan på båda språken. När vi tänker på hur kringskuren verksamheten var för bara drygt ett år sedan, är dessa förändringar verkligen anmärkningsvärda.

Utsikter för framtiden

Hur ser då den närmaste framtiden ut för de vittnen som predikar i länder där de yngre generationerna har fått en rent ateistisk uppfostran? En rapport förklarar: ”Människor är i stort mörker när det gäller bibeln och Gud. Den positiva sidan av saken är emellertid att människor inte är förvirrade av falska religiösa läror som de måste överge. Skörden ser ut att bli stor.”

Vad är det då för budskap från bibeln som Jehovas vittnen har att erbjuda Östeuropas invånare? Följande artikel kommer att besvara den frågan.

[Fotnot]

[Ruta på sidorna 8, 9]

Religionsfrihet — till sist!

Här följer några kommentarer av vittnen från före detta Östtyskland som besökte sammankomsten ”Ett rent språk” i Berlin i juli 1990.

”Jag heter Lydia. Jag är åtta år och kommer från DDR. Jag är så glad över att få vara med vid den här områdessammankomsten, därför att för ett år sedan var gränserna inte öppna, och då fick vi fira Åminnelsen i hemlighet. Men den här gången fritt! När alla börjar sjunga, får jag tårar i ögonen. Jag är så lycklig att jag helt enkelt måste berätta om allt det här i skolan!”

”Vi är fulla av tacksamhet och uppskattning över att få vara Jehovas gäster här i Berlin och vara en del av ett internationellt brödraskap.” — Bernd.

”Att bröder från DDR också hade punkter på programmet framhäver en intressant aspekt: Jehova övar och utbildar sitt folk även under förbud.” — Gottfried.

”Applåderna och sången vittnade om att alla var lyckliga. Det var ett dån som gjorde en alldeles omtumlad. Hur måste inte Jehova ha glatt sig över allt detta!” — Egon.

”Efter mitt dop frågade en del av vännerna om vattnet hade varit mycket kallt. Jag kunde bara svara att jag faktiskt inte visste det. Jehovas välsignelse var så värmande att jag knappt tänkte på vattentemperaturen.” — Heidrun.

”Atmosfären i sovsalarna var obeskrivlig! Vänner från Danmark, Moçambique, England, Kalifornien, Sydtyskland, Spanien, DDR — alla sjöng vi tillsammans och alla talade vi ’det rena språket’.” — Jutta.

”Vi har alltid talat med våra barn om våra minnen från sammankomsterna i Berlin åren 1958 och 1960, de sista vi hade möjlighet att besöka. Men det vi nu fick vara med om överträffade alla våra minnen och förväntningar.” — Wolfgang.

”Det som gjorde allra störst intryck på oss var när tusentals människor reste sig upp för att sjunga och lovprisa Jehova, i synnerhet under den avslutande sången och bönen. Då kunde vi inte längre hålla tillbaka tårarna.” — Monika och Reinhard.

[Ruta på sidan 13]

”En orättvisa har rättats till”

Ett nyhetsmeddelande med denna rubrik publicerades i den rumänska tidningen Tineretul liber (Fri ungdom) för 11 augusti 1990. Det hette där: ”Ja, en orättvisa har rättats till. Den mycket smädade religiösa organisationen ’Jehovas vittnen’, som har bevarat sin integritet som Kristi efterföljare i mer än 40 år, har nu legaliserats och blivit inregistrerad som en laglig sammanslutning. Denna organisation bedriver sin verksamhet under den styrande kretsens ledning och bemyndigande och är en världsomfattande organisation som är verksam i 210 länder och ögrupper.” Nyhetsmeddelandet slutade med att tillkännage tidpunkten för augustisammankomsterna i Brasov och Cluj-Napoca.

[Bilder på sidan 9]

Sammankomstaktiviteter: (medurs, med början längst ner till vänster) ny broschyr presenteras i Warszawa; de ungerska och rumänska podierna i Budapest; anteckningar under programmet i Berlin; stadion snyggas upp före sammankomsten i Prag

[Bilder på sidan 10]

Sammankomstaktiviteter: (medurs, från vänster) dop i Rumänien; stadion i Prag; familj med boken ”Människans sökande efter Gud” i Berlin; talare i Budapest; bibelläsning i Polen