ETT STORT PROJEKT

När Nathan Knorr och Milton Henschel, vilka tjänade vid huvudkontoret i Brooklyn, besökte Sydafrika 1948, beslöt man att köpa en tomt för ett Betelhem och tryckeri i Elandsfontein, nära Johannesburg. Det hela stod klart 1952. För första gången kunde Betelfamiljens medlemmar bo på samma ställe. Det installerades mycket tryckeriutrustning, däribland en cylinderpress. Vakttornet gavs ut på åtta språk och Vakna! på tre.

År 1959 utvidgades Betelhemmet och tryckeriet. Tillbyggnaden var större än den ursprungliga byggnaden. En ny press av märket Timson installerades, den första rotationspressen vid avdelningskontoret.

För att hjälpa till med tryckningen inbjöd broder Knorr fyra unga bröder från Canada att flytta till Sydafrika: Bill McLellan, Dennis Leech, Ken Nordin och John Kikot. De kom i november 1959. Bill McLellan och hans hustru, Marilyn, tjänar fortfarande vid Betel i Sydafrika, medan John Kikot och hans hustru, Laura, nu tjänar vid Betel i Brooklyn i New York. Ken Nordin och Dennis Leech har stannat kvar i Sydafrika och gift sig och fått barn. De fortsätter att främja Rikets verk. Kens båda barn tjänar vid Betel i Sydafrika.

Det utbyggda Betel och den nya utrustningen användes till fullo för att ta hand om det växande intresset i landet. År 1952 fanns det över 10 000 förkunnare i Sydafrika. År 1959 hade antalet vuxit till 16 776.

När det första avdelningskontoret byggdes i Elandsfontein, tillät inte myndigheterna att svarta, färgade och indiska bröder bodde i samma byggnader som de vita bröderna. På den tiden var flertalet på Betel vita på grund av att det var så svårt att få tillåtelse för bröder och systrar av annan härkomst att arbeta i staden. Men det fanns 12 svarta och färgade bröder och systrar på Betel, vilka i huvudsak översatte till de inhemska språken. Regeringen gav tillåtelse att bygga ett fristående hus med fem rum bakom den stora bostadsbyggnaden där dessa vänner fick bo. Tillståndet drogs senare tillbaka när apartheidreglerna tillämpades ännu strängare, och våra bröder måste resa till närmaste svarta förstad, omkring två mil bort och bo på ett härbärge för män. De båda svarta systrarna fick bo hemma hos vittnen i den förstaden.

Lagen tillät inte ens dessa beteliter att äta tillsammans med sina vita bröder i huvudmatsalen, och inspektörer från kommunen vakade över att man inte överträdde lagen. Men de vita bröderna stod inte ut med tanken att man skulle äta åtskilda. De ersatte därför de genomskinliga fönsterrutorna i matsalen med ogenomskinliga för att hela familjen utan problem skulle kunna äta tillsammans.

År 1971 kom broder Knorr återigen på besök till Sydafrika. Det fanns då 68 medlemmar i Betelfamiljen, och Betel hade åter blivit för litet. Man planerade för utbyggnad, och bröder skänkte pengar till projektet och ställde villigt upp med sitt yrkeskunnande. Det hela stod klart den 30 januari 1972. Ytterligare en tillbyggnad var klar 1978. All denna utvidgning var en uppmuntrande försäkran om Jehovas stöd i en tid då hans folk utsattes för allt större påtryckningar från de styrande myndigheterna.

[Bild på sidorna 108, 109]

Ursprunglig byggnad, 1952

Betel i Elandsfontein, 1972