• Jehovas vittnen årsboksrapport 1993
    Jehovas vittnens årsbok 1993

    • Thailand

      Den 8 februari 1992 hade vännerna i Thailand goda skäl till att glädja sig, eftersom deras nya Betelhem överlämnades då. Det var höjdpunkten på över två års hårt arbete. Varför behövdes dessa nya lokaler?

      Det första Betelhemmet i Thailand öppnades år 1947, då det fanns 31 förkunnare av de goda nyheterna som tjänade i hela landet. I den förhyrda byggnaden bodde också missionärer. År 1962, då antalet förkunnare hade ökat till över 300, flyttade de tre som arbetade vid Betel och några missionärer till en nyuppförd byggnad som Sällskapet ägde. Under de 25 närmaste åren tredubblades antalet förkunnare, och Betelfamiljen ökade till 16 medlemmar. Eftersom det inte var möjligt att bygga ut i det bostadsområdet i Bangkok, rekommenderade den styrande kretsen att man sökte en ny egendom. Till sist, år 1987, fann bröderna efter långt letande en lämplig tomt i en ny förort till staden.

      Innan man kunde börja bygga måste man höja marknivån på den 0,6 hektar stora tomten med mer än en meter för att förhindra översvämning under regnperioden. Sedan kunde man bygga den två våningar höga byggnaden som skulle få en golvyta på sammanlagt omkring 3.000 kvadratmeter, inklusive en stor Rikets sal. En 370 meter lång skyddsmur behövde också byggas. Den skulle bestå av omkring 1.200 färdiggjutna betongpaneler som vilade på 145 pålar som var 6 meter långa vardera. Vilka skulle utföra allt det här arbetet? Skulle det finnas tillräckligt med frivilliga bland de omkring 900 förkunnarna till att bilda en ”byggarbetsfamilj” och till att få in medel, så att man kunde fullborda projektet utan alltför mycket hjälp utifrån? Det tidigare Betelhemmet och missionärshemmet hade byggts helt och hållet av en kommersiell firma.

      Gensvaret på den inbjudan som sändes ut år 1987 till de 33 församlingarna i landet var mycket glädjande. Det fanns inte så många frivilliga med specialkunskaper, men det var många bröder och systrar som kom för att ”erbjuda sig villigt” och fritt bidra med sin tid och sina krafter, redo att på arbetsplatsen lära sig att bli skickliga inom nya arbetsområden. (Ps. 110:3) Man har räknat fram att förkunnarna i de åtta församlingarna i Bangkok med omnejd i medeltal ägnade omkring sju timmar i månaden åt Betelbygget under de två år som det tog att bygga det. Ändå påverkade det knappt den tid som de ägnade åt tjänst på fältet. En hjälp som var viktig och uppskattades mycket var den som man fick av de 37 internationella byggarbetarna, som kom från fyra länder.

      Dagen för överlämnandet var verkligen en glädjefylld och minnesrik tilldragelse för alla de 427 inbjudna gästerna. Bland dem fanns representanter från sex avdelningskontor i det asiatiska Stillahavsområdet. I sitt överlämnandetal framhöll zontillsyningsmannen, broder H. V. Mouritz, att Jehova i alla tider har sörjt för det som hans folk har behövt för att kunna utföra hans verk och tillbe honom. När programmet var slut, kände sig alla närvarande mycket uppmuntrade till att fortsätta predikoverket med förnyade krafter.