• Tyskland
    Jehovas vittnens årsbok 1999

    • Bygger mer — för att fylla trängande behov

      I land efter land i Östeuropa upphävdes förbuden. Man höll stora sammankomster. Predikandet av de goda nyheterna påskyndades. Efterfrågan på biblisk litteratur för att fylla behovet i den delen av predikofältet ökade snabbt. Hur skulle efterfrågan tillgodoses? Avdelningskontoret i Tyskland ombads att spela en större roll.

      Redan 1988, innan Berlinmuren revs, hade den styrande kretsen gett sitt godkännande åt en 50-procentig utvidgning av avdelningskontoret i Tyskland. I början hade avdelningskontorets kommitté svårt att se varför det var nödvändigt med en sådan utvidgning. En stor, helt ny, anläggning hade blivit överlämnad bara fyra år tidigare. Men bröderna ansökte om tillstånd hos de lokala myndigheterna. Broder Rudtke berättar: ”När vi presenterade våra planer för en myndighetsperson i Selters, sade han till mig nästan viskande: ’Jag råder er att bygga så stort som möjligt, för myndigheterna kommer aldrig att ge er tillstånd att bygga ut igen.’ Det fick oss att tänka efter.” Anmärkningsvärt nog fick man, på några månader, tillstånd från alla berörda myndigheter, och den föreslagna utvidgningen på 50 procent hade ökat till 120 procent!

      Själva bygget kom i gång i januari 1991. Men det var uppenbarligen inte alla vänner som var övertygade om att behovet var så stort, vilket framgår av det svaga gensvar man fick då man efterlyste arbetare och att det inte kom in så mycket pengar till projektet. Vad skulle man göra?

      Det var uppenbart att vännerna behövde få mer information, och den 3 oktober 1991 anordnades därför särskilda möten med utvalda äldste i alla sammankomsthallar i Tyskland. Bröderna fick veta att under de senaste tio åren hade produktionen av böcker vid avdelningskontoret i Tyskland nästan tredubblats. Förbud hade upphävts i Polen, Ungern, Östtyskland, Rumänien, Bulgarien, Ukraina och Sovjetunionen. Litteratur skickades till länder som ligger långt bortom Tysklands gränser. Förkunnarna i dessa länder tiggde och bad om litteratur. Selters hade ombetts att spela en nyckelroll, när det gäller att tillhandahålla denna. Så fort bröderna tydligt såg behovet, gav de frikostigt stöd.

      Det bristande gensvaret i början visade sig bli en välsignelse. Hur var det möjligt? I stället för att bara förlita sig på frivilliga från Tyskland beslutade avdelningskontoret att använda en anordning som den styrande kretsen hade infört 1985. Vid den tiden hade ett internationellt byggnadsprogram på frivillig grund inletts. Innan arbetet på avdelningskontoret i Tyskland var fullbordat, hade 331 frivilliga från 19 länder tjänat tillsammans med Betelfamiljen.

      Det var också många vittnen från Tyskland som hjälpte till med arbetet — de flesta på sin semester. Däribland var det cirka 2.000 förkunnare från det tidigare Östtyskland, av vilka de flesta under förbudstiden nog aldrig ens vågade drömma om att en dag få möjlighet att arbeta vid Betel.

      Överlämnandet

      Alla Jehovas vittnen i Tyskland hade hjälpt till i det här byggnadsprojektet, antingen genom sin arbetsinsats, genom ekonomiskt stöd eller genom sina böner. Selters var deras Betel, en anläggning som blivit mycket större och som de nu ville överlämna åt Jehova. Långt innan bygget var klart, gjorde man därför förberedelser för att alla vänner i Tyskland och ett stort antal gäster från andra länder skulle kunna komma tillsammans för ett överlämnande.

      Programmet började på förmiddagen lördagen den 14 maj 1994, och det framhölls att en ”stor dörr som leder till verksamhet” hade öppnats i Östeuropa. (1 Kor. 16:9) Det var trosstärkande att få lyssna till bröder från dessa länder, när de personligen rapporterade om de fina ökningar som man redan nu kunde glädja sig åt och om möjligheterna till ytterligare tillväxt. Entusiasmen hos de 3.658 närvarande i Selters höll i sig på söndagen. Alla Jehovas vittnen i Tyskland hade inbjudits till något av de sex stadion som hade hyrts för det här tillfället — i Bremen, Gelsenkirchen, Köln, Leipzig, Nürnberg och Stuttgart.

      Tiotusentals förväntansfulla åhörare tystnade, när programmet inleddes samtidigt på alla sex orterna. Efter en kort genomgång av lördagens överlämnandeprogram i Selters framförde utländska delegater ytterligare hjärtevärmande rapporter. Höjdpunkten var de tal som hölls av bröder i den styrande kretsen i Gelsenkirchen, Leipzig och Stuttgart. Åhörarna på de övriga orterna kunde också lyssna på dessa tal via telefonöverföring. Alla de 177.902 närvarande uppmuntrades att förbli starka i tron och att motstå varje försök att få dem att sakta farten. Det var nu tid att handla! Jehova hade helt oväntat öppnat dörren för utvidgning i Östeuropa, och inget fick tillåtas att hindra verket från att fullbordas. Innan alla böjde huvudet i tacksamhet mot Jehova, tog de del i att sjunga: ”Se, myriader av bröder / står vid min sida här, / alla som trogna vittnen; / ostraffliga de är.” Sällan har det varit en så stor manifestation av den endräkt och beslutsamhet som finns hos Jehovas folk.