I september 1998 upprättades i Ukraina ett kontor under överinseende av världshögkvarteret i Brooklyn. Vid den tiden bildades en kommitté för att handha organisatoriska angelägenheter.

Den snabba tillväxten gjorde också att det behövdes fler och större lokaler för avdelningskontoret. När det började 1991, var Lviv det centrum varifrån litteraturen sändes vidare till de 15 republikerna i före detta Sovjetunionen. Följande år anlände två gifta par från avdelningskontoret i Tyskland. Snart var ett litet kontor i funktion i Lviv. Ett år senare köpte man ett hus för dem som arbetade med kontorsgöromål på heltid. I början av 1995 ökade snabbt antalet frivilliga som arbetade på kontoret i Ukraina, vilket gjorde det nödvändigt att flytta igen, den här gången till ett komplex bestående av sex Rikets salar, som 17 församlingar använde. Under hela den här tiden frågade sig bröderna: ”När skall vi bygga vårt eget Betel? Var skall vi bygga det?”

Ett avdelningskontor och Rikets salar uppförs

Redan 1992 började bröderna söka efter tomtmark för att bygga ett avdelningskontor. Under flera år fortsatte man att undersöka olika förslag på lämpliga platser. Bröderna höll ständigt fram detta behov i sina böner till Jehova. De var övertygade om att de skulle finna en lämplig plats när den rätta tiden var inne.

I början av 1998 fann man en tomt i en vacker tallskog en halvmil norr om Lviv i den lilla staden Brjuchovytji. Det var i närheten av den plats där två församlingar hade hållit sina möten i skogen under förbudstiden. En broder sade: ”Aldrig kunde jag tänka mig att jag tio år efter vårt sista möte i skogen skulle få tillfälle att vara med vid ett möte igen i samma skog, fast under helt och hållet andra omständigheter – på tomten där vi skall ha vårt nya avdelningskontor!”

I slutet av 1998 anlände de första internationella tjänarna till platsen. Bröder från det regionala projekteringskontoret i Selters i Tyskland började arbeta febrilt med att göra ritningar. I början av januari 1999 gav myndigheterna klartecken, och arbetet satte i gång på tomten. Mer än 250 frivilliga av 22 olika nationaliteter arbetade på byggplatsen. Närmare 250 frivilliga från trakten hjälpte dessutom till under veckosluten.

Många satte högt värde på möjligheten att få arbeta på bygget. Hela församlingar hyrde bussar för att komma till Brjuchovytji och arbeta på helgerna. Ofta reste de hela natten för att vara på byggplatsen i tid och kunna vara med och dra sitt strå till stacken. Efter att ha arbetat hårt hela dagen använde de nästa natt till att resa hem. Visst var de trötta, men de var glada och lyckliga och såg fram emot nästa gång. En grupp på 20 bröder reste med tåg i 34 timmar från trakten av Luhans’k i östra Ukraina för att arbeta åtta timmar på Betelbygget! För dessa åtta timmars skull tog var och en av bröderna två dagar ledigt från sitt förvärvsarbete och använde mer än halva sin månadslön till tågbiljetten. Denna självuppoffrande anda var till uppmuntran för Betelfamiljen och alla som arbetade på projektet. Bygget fortskred snabbt, och därför blev det möjligt att överlämna avdelningskontoret den 19 maj 2001. Trettiofem länder var representerade vid detta tillfälle. Vid särskilda möten påföljande dag talade Theodore Jaracz till en skara på 30 881 personer i Lviv, och Gerrit Lösch talade till 41 142 i Kiev, alltså sammanlagt 72 023.