Avdelningskontoret utvidgas

På 1930-talet skötte Llewelyn Phillips och hans medarbetare sina uppgifter i ett hus med två rum som de hyrde i Lusaka. Få skulle då kunna föreställa sig att Betel i dag skulle vara en anläggning på 110 hektar med drygt 250 frivilliga arbetare boende där. Dessa bröder och systrar tillgodoser nu över 125 000 förkunnares och pionjärers andliga behov. Vi skall nu helt kort se hur det kunde bli en sådan tillväxt.

Som vi sett tidigare hade myndigheternas inställning mjuknat så pass 1936 att de tillät att en litteraturdepå öppnades i Lusaka. Det dröjde inte länge förrän tillväxten var så stor att vi behövde flytta till en större byggnad. En bostadsfastighet köptes nära den centrala polisstationen. Jonas Manjoni berättar att det ”i den fanns två sovrum, en matsal, där avdelningen Tjänst på fältet arbetade, och en veranda som lagret hade”. År 1951 tog Jonas två veckors semester från sitt förvärvsarbete och arbetade vid Betel, men längre fram blev han fast betelit. ”Det var så väl organiserat, och det var en så glad stämning”, berättar han. ”Jag arbetade på lagret tillsammans med broder Phillips, och jag arbetade med prenumerationerna och med att sätta på frimärken på tidskriftsrullarna. Det var en skön känsla att veta att vi betjänade vännerna i landet.” Lite längre fram kom Harry Arnott, och han och Llewelyn Phillips arbetade då tillsammans med inhemska bröder – Job Sichela, Andrew John Mulabaka, John Mutale, Potipher Kachepa och Morton Chisulo, för att nämna några.

Eftersom gruvindustrin i kopparbältet gick bra, infrastrukturen snabbt byggdes ut där och folk flyttade dit från hela landet, kom det området att hamna mer i centrum än Lusaka. Ian Fergusson rekommenderade då att man skulle köpa en fastighet i en gruvstad, och 1954 flyttade så avdelningskontoret till King George Avenue i Luanshya. Men det dröjde inte länge förrän de lokalerna blev för små för att ta hand om det snabbt växande fältet, som omfattade större delen av Östafrika. När Nathan Knorr, från huvudkontoret i USA, besökte områdessammankomsten ”De vakna förkunnarna” 1959, tittade han på olika platser som kunde vara lämpliga att bygga ett nytt avdelningskontor på och gav även klartecken till att börja bygga. Geoffrey Wheeler berättar: ”Frank Lewis, Eugene Kinaschuk och jag for tillsammans med en arkitekt till den nya tomten i Kitwe för att staka ut var den nya Betelbyggnaden skulle ligga.” Den 3 februari 1962 överlämnades ett nytt avdelningskontor med en bostadsdel, ett tryckeri och en Rikets sal åt Jehova. Programmet vid överlämnandet av lokalerna avslutades med ett tal av Harry Arnott, som då var landstjänare. Han riktade uppmärksamheten på att alla måste kämpa hårt för att bygga upp en viktigare byggnad, en andlig sådan, och då använda byggstenarna tro, hopp och kärlek.

De här lokalerna räckte snart inte heller till, eftersom antalet förkunnare ökade från 30 129 till nästan 57 000 under de tio följande åren. ”Broder Knorr uppmuntrade oss att bygga ut tryckeriet”, berättar Ian Fergusson. ”Jag besökte avdelningskontoret i Elandsfontein i Sydafrika för att få lite råd av dem. Inte lång tid därefter kom en tryckpress med flyg därifrån till Kitwe.”

Utöver tidskrifter och annan litteratur trycktes Tjänsten för Guds kungarike i Kitwe för distribution i Kenya och andra östafrikanska länder och områden. Mycket snart blev tryckeriet för litet, och det blev nödvändigt att flytta det. När myndigheterna i staden satte sig emot att vi fick en ledig tomt, erbjöd en broder en bit av sin mark. Byggnaden var klar 1984. I trettio år var avdelningskontoret i Kitwe ett andligt centrum för predikoverksamheten i Zambia.

Under de svåra åren efter utvisningen av missionärerna ökade antalet beteliter och blev så många att 14 av dem fick bo utanför Betel hemma hos sina respektive familjer. Något behövde göras för att verksamheten skulle kunna skötas ordentligt. Två hus köptes så småningom in och ett hyrdes, och det gjorde att man kunde utöka Betelfamiljen. Men det var tydligt att det behövdes nya lokaler. Lyckligtvis förbättrades situationen dramatiskt. År 1986 fick bröder som bodde på lämpliga platser i uppdrag att söka efter en tomt för ett nytt avdelningskontor. En 110 hektar stor gård blev till salu omkring en och en halv mil väster om huvudstaden. Det visade sig vara ett vist val att köpa den, för grundvattenreserverna på den var mycket goda. Dayrell Sharp säger: ”Jag tror att Jehova vägledde oss till den här underbara platsen.”

Överlämnande och tillväxt

Lördagen den 24 april 1993 kom flera hundra som tjänat Jehova i många år till överlämnandet av de nya lokalerna. Bland de 4 000 zambiska bröderna och systrarna fanns också mer än 160 gäster från andra länder, däribland missionärer som hade fått lämna Zambia omkring 20 år tidigare. Theodore Jaracz, som är medlem av den styrande kretsen, talade över ämnet ”Vi visar att vi är Guds tjänare”. Han påminde dem som hade tjänat troget i många år om att det var på grund av deras uthållighet som det behövde byggas ett nytt avdelningskontor. Han hänvisade till Paulus ord till korinthierna och framhöll att sanna Guds tjänare odlar andens frukt, vilket leder till att de kan uthärda svårigheter, prövningar och vedermödor. ”Ni har visat att ni är Guds tjänare”, sade han. ”Vi har varit tvungna att bygga det här nya avdelningskontoret därför att verket har vuxit så.”

År 2004 blev ett nytt fyra våningar högt bostadshus med 32 rum klart. Nästan 1 000 kvadratmeter av tryckeriutrymmet hade då byggts om och blivit 47 översättningskontor med extra utrymmen för arkiv, några konferensrum och ett bibliotek.

[Bilder på sidan 251]

Glada arbetare håller här på att bygga det avdelningskontor som nu finns i Lusaka

[Bilder på sidorna 252, 253]

1, 2) Nybyggda Rikets salar

3, 4) Avdelningskontoret i Lusaka

5) Stephen Lett vid överlämnandet av tillbyggnaden till avdelningskontoret i december 2004