• Österrike
    Jehovas vittnens årsbok 1989

    • Anordningar vid avdelningskontoret

      Den 1 augusti 1965 blev Lowell L. Turner, som just hade utexaminerats från Gileadskolans speciella tiomånaderskurs för organisatorisk utbildning, förordnad till att axla ansvaret som tillsyningsman för avdelningskontoret. Sedan broder Turner i nästan tio år utövat denna tillsyn, lämnade han Österrike i juli 1975 och fick ett nytt uppdrag i Luxemburg. Sedan januari 1976 har en kommitté av flera bröder sörjt för avdelningskontoret i Österrike.

      Utvidgning av avdelningskontorets lokaler

      Sällskapets avdelningskontor runt om i världen har utvidgat sina lokaler för att kunna sörja för vad det ständigt växande antalet lovprisare av Jehova behöver. Har det varit annorlunda i Österrike? Sannerligen inte.

      Med tiden blev den byggnad som inköptes år 1957, vilken låg i ett trädgårdsområde i Wien, för liten som avdelningskontor. Under åren 1970 och 1971 utvidgades den därför, så att det blev mer rum för boklagret och för en Rikets sal. Men efter några år stod det klart att ytterligare utvidgning behövdes. Jehovas hand i denna sak blev förnimbar, när en av grannarna utbjöd sin tomt till försäljning. Medan uppförandet av nya byggnader pågick år 1983, fick avdelningskontoret erbjudande om att köpa en annan angränsande tomt. I och med överlämnandet av de nya lokalerna, sommaren 1987, blev en ytterligare yta på 5.000 kvadratmeter tillgänglig, vilket betydde mer än en fyrdubbling av vad den varit tidigare. Var allt detta verkligen nödvändigt? Antalet vittnen som betjänas av detta kontor har redan tredubblats sedan förra byggnaden inköptes, och bröderna på kontoret arbetade i mycket trånga utrymmen.

      Innan projektet var fullbordat, krävdes många modifieringar i fråga om planeringen av lokalerna, för att man skulle kunna anpassa sig efter grannarnas invändningar. Detta krävde en hel del ytterligare arbete. Från avdelningskontoret medger man emellertid: ”Till sist visade det sig att nästan alla nödvändiga ändringar har varit till nytta för oss. I många fall måste bröderna erkänna: ’Nu är det bättre än vad vi tidigare hade ämnat.’”